Simma lugnt och kör på
Categories: Brittiskt allmänt, KulturelltMonday, Nov 9, 2009
Jag tänkte bara ni kanske behövde några uppmuntrande ord, inför ännu en pinande arbetsvecka i det senkapitalistiska utsugningssamhället. Nä, alla som varit i London de senaste åren har väl sett den här affischen. Den var en av tre som utarbetades av brittiska regeringen 1939, inför vad man fruktade skulle bli ett allmänt nervsammanbrott med krigets antågande. (De andra två löd: “Your Courage, Your Cheerfulness, Your Resolution Will Bring Us Victory” och “Freedom is in Peril”). Men dom användes aldrig. I stället förföll copyrighten 1989, och i början på det nya seklet hittade en antikvarisk bokhandlare i Northumberland ett ex. och tryckte upp det till försäljning. Och – yes, you guessed it – den pryder numera muggar, t-tröjor, dörrmattor och babykläder.
Detta egentligen bara som en oerhört krånglig ingång till en kommentar om min gamla Gustaf Ericsson-bok, “Mannen som kom tillbaka från de döda” (herrejösses, jag måste ta och städa upp Ericssonsidorna nån gång… eeek). För det enda rimliga hoppet att denna ytterst läsvärda bok ska nå fortsatt spridning är att en antikvarisk bokhandlare i Northumberland hittar ett ex. och trycker upp det till försäljning. Dess publicistiska öde, om man uttrycker det så, är sannerligen inte unikt, men icke desto mindre rätt brutalt. Den kom ut våren 2000, gick på rea 2002 och restupplagan makulerades väl ett par år därefter. Den sålde heller inte tillräckligt många exemplar (drygt ettusen tror jag det var) för att den ska finnas relativt lättillgänglig i antikvariaten. På Bokbörsen finns den till exempel ytterst sällan. Det riktigt fåniga är dessutom att man som upphovsman inte ens fick chansen att köpa in ett par hundra ex av restupplagan, för eget behov, så att säga.
Jag kom att fundera på allt detta, eftersom boken besitter ett rätt vitalt efterliv: läsare och anhöriga till både Ericsson och andra medverkande hör av sig titt som tätt; forskare i angränsande ämnen skriver och ber om tips ur min forskning, nu senast en historiker i Finland som skriver om en rysk 30-talsjournalist med vissa kopplingar till Ericsson. Det visade ju sig att Ericssons egna kopplingar till Sovjetunionen från 1926 var mycket starkare än jag anade när jag skrev boken (läs t.ex. uppdateringen här) och det skulle vara roligt att kunna revidera dom avsnitten. Jag ska försöka ta reda på om man kan köpa ut själva lägget från Ordfront och sedan ge ut en reviderad upplaga som print-on-demand (för utgivningsrätten har väl nu återfallit till mig?)
Jag återkommer nog om detta. Och nästa post på Pressylta ska förhoppningsvis handla om nåt mer väsentligt, som klimathotet, eller Idol.
November 9th, 2009 at 1:38 pm
Vet inte men tror att du måste formellt begära tillbaka rättigheterna från förlaget, å andra sidan kan det ju inte neka dig dem?
Författarförbundet kör ju en drive nu att författare ska ta tillbaka sina rättigheter för det som kallas back list, och även för det som är carrement utgånget.
Du kan kolla deras hemsida och ladda ned formulären därifrån. Eller i af kolla upp de formella turerna.
Annars kan du ju höra med Ordfront om de vill ge ut den igen, med revideringar.
November 9th, 2009 at 9:59 pm
Gunnar
sorgligt att du inte fick chansen att lägga upp ett eget lager. Jag har din bok och minns att jag tyckte mycket om den.
Själv har jag just fått chansen köpa tre titlar som skulle makuleras. Nu har jag ett gigantiskt lager som lär ska räcka resten av livet, det korta. Den möjligheten måste alla författare ges.
November 9th, 2009 at 10:11 pm
Absolut, Thomas. En annan bok jag skrev, en essäsamling utgiven av Moderna Tider, där hade dom hundratals ex uppe på redaktionen, och jag behövde några för eget bruk, där sa dom bara “Ta för dig, kamrat”. Men Ordfront slänger in dom i ugnen för att elda värme i Sundbyberg i tre minuter. Är detta rättvist? Nej, och åter nej!
Undertecknat: En förfördelad författare.
November 11th, 2009 at 11:26 pm
Som du kanske minns skrev jag mycket uppskattande om Ericsson-boken i Aftonbladet. Det var före bloggperioden och jag kände mig helt ojävig i förhållande till ditt författarskap.
Själv gav jag ut några böcker i blandade ämnen i början av detta decennium och har funderat på att efter diskussioner med förläggaren erbjuda dem till Google Books. Jag vet att detta projekt är kontroversiellt i författar- och förläggarkretsar men välsignar själv Googles initiativ varje gång jag på nätet hittar en intressant bok som jag aldrig skulle orka uppsöka ett universitetsbibliotek för att ta del av.
Bättre att bli läst på nätet än att mögla i en förlagskällare eller kastas i den brinnande ugnen.
Gustaf Ericsson är fortfarande värd att presenteras för en bredare bildningstörstande allmänhet.
November 11th, 2009 at 11:37 pm
Jag minns din recension mycket väl, och citerar den på Ericssonsidan. Gillade särskilt det där med att jag är en “betydande stilist”. Jag köpte en ny kostym.
Och jag kan inte hålla med dig mer om GoogleBooks, och att bli läst, snarare än möglas eller köpas. Jag har ett (1) exemplar kvar av Ericssonboken, mitt eget läsexmplar, och jag har bjudits 300 spänn för den. Crazy or what?
November 13th, 2009 at 8:57 pm
(man kan ju iofs lagga ut saker for gratis nerladdning 🙂
I ovrigt kan jag bara tillagga att aven om mycket av det moderna anvandandet av affischen ar sa dar lagom post-modernt ironiskt sa ar den i sig fullstandigt lysande ur ett formgivningsperspektiv. Fargval, typografik, symmetri, ikonografi. Klar best of, liksom.
(Och som pricken over i informerar wikipedia mig om att “Merchandise with the image has been ordered in bulk by American financial firms, advertising agencies, and by Germans.” Inte illa.)
November 13th, 2009 at 9:11 pm
Håller med dig helt, Fredrik. Dessutom fick den en geometriskt mycket större spridning (i London) i och med the recsssion från augusti 2008. Den har blivit finanskrisens cheguevaraffisch, liksom…