Inte så oväntat kör Independents mediabilaga idag hårt med hotet mot Observers fortsatta existens: två f.d. chefredaktörer, Donald Trelford och Jonathan Fenby, skriver initierat om bakgrunden. Detta med anledning av att en tre månaders internutredning satts igång på Guardian Media Group (GMG) som ska reda ut framtiden för söndagstidningen, och specifikt att en “dummy” läckte ut för en mitten-av-veckan-nyhetstidskrift, kallad The Observer, som en av möjliga lösningar.

Jag tycker iofs att en sådan lösning vore mer än väl värd att titta närmare på. En av mina kontakter på GMG, som har insyn i tänkandet, säger också att i det långa loppet kommer det inte att funka med en separat “Sunday brand” och att Observer till slut kommer att försvinna, men att klimatet i kort- till medeldistans tidsmässigt (säg upp till fem år) inte kommer att tillåta att man stänger ner den. Ett uppskjutet dödsstraff, med andra ord.

Men det som gör sympatiska utomstående bekymrade handlar i mångt och mycket om det redaktionella. Som liberal vänster-om-mittentidning har Observer alltid gjort en dygd av sin självständighet – t.ex. det kontroversiella stödet för Irakinvasionen 2003 – och den självständigheten hamnar naturligtvis i det här ovissa läget i märkbar kontrast mot The Guardians redaktionella och ideologiska hegemonisträvanden. Och en sådan hegemoni är ju i det stora hela inte nyttig, vilket DN från tid till annan nog så tydligt demonstrerar, nicht wahr?