No news, del 2
Categories: Brittiska medier, Brittiskt allmäntMonday, May 18, 2009
En avgrund har öppnat sig i UK under det gångna året, och motsvarigheter finns nog i andra länder, men det är också en helt karaktäristisk kris för ett samhälle som levt med anglosaxisk kasinokapitalism i tjugonåt år. Det kan sammanfattas hur banalt som helst: what greed an excessive sense of entitlement does to people… Och vad det gör med ett specifikt demokratisystem, som nu stapplar mot sitt slut.
Krisen har efter tio dagar av avslöjanden blivit konstitutionell, och inte bara för att den idag måndag fokuseras just på talmannens, Michael Martins, framtid (han har katastrofalt missförstått och misskött sitt uppdrag). En avsevärd del av en hel generation politiker (dom som oavsett partitillhörighet suttit under Blair/Browneran) kommer med all säkerhet att försvinna från scenen lika bryskt som dom förtjänar. Valsystemet och parlamentet kommer att reformeras, kanske t.o.m. så långt att själva valkretssystemet äntligen avskaffas.
Men det är också värt att, för överblickens skull, ta ännu ett steg tillbaka. Det här har också med media att göra, i så måtto att massmedia dessvärre befinner sig på fel sida av förtroendeavgrunden, trots det journalistiskt berömvärda uppsvinget för Daily Telegraph (läs här om hur historien hittade sin väg till offentligheten) och trots den lika berömvärda insatsen från Heather Brooke, som drivit en mångårig FOI-kampanj om just detta med MP’s expenses.
Men Brooke hade alltså jobbat på detta i fem år, och skandalen bröt ut pga ett oväntat (och tydligen rätt amatörmässigt) läckage inifrån Whitehall. Varför orkade inte den samlade brittiska mediebrigaden storma just det här citadellet? Alla visste ju mer eller mindre vad som pågick. Intrycket det stora tidningskköpande, tevetittande flertalet nu har är att det finns en oupplöslig intressegemenskap mellan mediesfären och bankir/politikerssfären. Och vem kan, i princip, kritisera den bedömningen?
Det kanske förhåller sig så som nån sa (“You want me to pay for this shit…?!”) dvs. anledningen att allt färre och färre vill betala för nyheter helt enkelt är den att nyheterna inte gör sitt jobb, inte gräver där det så uppenbart behöver grävas och inte ställer dom frågor som lika uppenbart behöver ställas.