Jag har förstås följt skriverierna om Frank Partnoys nya Kreugerbok, och har varit i epostkontakt med Partnoy själv, fast allt hittills på behörigt avstånd. Jag har ännu inte läst boken, och vet inte om jag vill göra det heller. Jag vet överhuvudtaget inte om jag ska ge mig in i hela faderuttan igen, det känns väldigt, um, yesterday.

Å andra sidan har vi här – vad jag förstått – en bok som i sig själv och i det kritiska mottagandet går i gamla välkända fåror och lämnar många viktiga frågor obesvarade: om skulder och tillgångar; om tiden för självmordet; om de italienska obligationerna; om järvarna, gästabudet och vem som egentligen svindlade vem.

Bara nåt sånt som blurben på Profile Books-länken ovan, där det står att det inplanerade mötet lördagen 12 mars 1932 skulle handla om de “förfalskade” italienska obligationerna. Det var inte förrän flera veckor senare man överhuvudtaget hittade obligationerna, i ett kassaskåp i Stockholm.

Hur som haver. Jag tror jag låter det ligga, för överskådlig.