I vilken man då kan spekulera över vilka organisationer och partier som helt enkelt verkar vara, och fungera som, “fullbordade infiltrationer”, dvs. som är bokstavliga konstruktioner tillverkade av deras motståndare-till-namnet, och som har som yrke och enda uppgift att vara “nyttiga idioter”. Jo, jag vet att detta börjar vandra utåt konspirationsteoriernas kalhuggna yttermarker, men det skiter jag i, därför att det också är en plats där paranoian korsar den högre komiken, en plats där t.ex. Lenin kunde skriva “Radikalismen – kommunismens barnsjukdom” utan att skratta ihjäl sig och “syndikalisten” Andreas Malm kan marschera under Hizbollahs fanor utan att spy. Jag menar, för jösse namn, läs Leonardo Sciascia om Aldo Moro-affären. Bara nåt sånt. QED.

PS: Och när ni läst färdigt den så kan jag rekommendera Sciascias “The Mystery of Majorana”, som råkar finnas i engelsk dubbelutgåva med “The Moro Affair”. Snacka om spelfilm, alltså…

PPS: Gianfranco Sanguinetti är också läsvärd, för övrigt, om det är Moro-affären man är intresserad av.