Reds II
Categories: UncategorizedWednesday, Dec 31, 2008
År 1955 bestod en tredjedel av det amerikanska kommunistpartiet av FBI-agenter. Det är nog nåt slags rekord i infiltration, även om jag skulle gissa att många andra vänsterradikala organisationer, i givna historiska ögonblick, kommit upp till nästan lika imponerande siffror, if the truth be told… KFML(r) under 1970-talet, italienska kommunistpartiet från 1945 och framåt, dom lägena liksom.
I detta ligger naturligtvis en klassisk ingång till en satir (på film, förmodligen) som jag ruvat på i många herrans år. Av en kombination av politisk överentusiasm och adminstrativ inkompetens så stannar inte infiltrationen vid denna procent, utan fortsätter stiga tills infiltratörerna är i klar majoritet… Ooops! Fadäs! Eller med Lenins ord: “Sh’to djelatj?” (sv: “Vad fan gör vi nu, grabbar?”).
För man kan ju inte bara överge projektet, dvs. avveckla partiet och låtsas som det regnar. Tvärtom: i och med att infiltratörer i vänsterorganisationer också brukar vara provokatörer, dvs. mer radikala än sina “genuina” partikamrater, och eftersom dessa nu är i minoritet, så blir man efterhand mer och mer extrema i sin ideologi och i sina aktioner – så till den milda grad att partiet plötsligt blir en genuin samhällsfara, på ett sätt som det ursprungliga, “genuina” partiet aldrig kunde hoppas bli, i sina vildaste revolutionära drömmar…
Sluscenen blir då den våldsamma uppgörelsen (think Waco) mellan å ena sidan staten/FBI och å andra sidan de av staten/FBI avlönade låtsaskommunisterna, vars antikommunistiska patos driver dem ända in i den kommunistiska hjältedöden (deras martyrskap hyllas så klart av radikaler världen över.) För de inblandade på “FBI” gäller förstås dilemmat att kommunismen officiellt “utrotats”, medan det komunistiska hotet i själva verket finns kvar… Men det är det ingen som vet. Utom kommunisterna själva…
Det här börjar kanske bli lite komplicerat… Hur som haver. In a cinema near you soon!
PS: Var i herrans namn kommer ordet “fadäs” ifrån egentligen…?
January 1st, 2009 at 10:01 am
Ah. “The man who was Thursday” men med raketgevär
January 1st, 2009 at 10:28 am
Ja, och utan alla metafysiska aspekter, om man säger så. Jag är mer ute efter en slags “organisatorisk satir”, där vad vi brukade kalla “våldsapparaten” till slut tar kål på sig själv, i ett triumfatoriskt nederlag (“inre motsättningar”, som det också hette).
January 1st, 2009 at 1:42 pm
“Var i herrans namn kommer ordet “fadäs” ifrån egentligen…?”
Fransmännen, helt klart. Dels är dom bra på sånt, dels är det ju inte helt ovanligt med fransk stavning i äldre svenska texter. Här är första exemplet jag hittade vid en snabb sökning på runeberg.org:
“Den gamla damen hade knappt slagit sig ned på de mjuka dynorna och känt
hjulens begynnande rullning förrän hon fick en stark, fast oklar förnimmelse av att hon varit sig själv ovärdig. Hon kände sig ha begått en fadaise! ”
(även om en helt annan översättning än “dumhet” ser ut att passa rätt bra här 😉
January 1st, 2009 at 1:50 pm
Visst 17 är det franskt, det var fadäst av mig. Men som vanligt har betydelsen förskjutits något på väg till oss, för på franska lär fadaise betyda mer åt “bagatell”-hållet: “dire des fadaises” är att prata tomma fraser.
January 1st, 2009 at 6:39 pm
“Men som vanligt har betydelsen förskjutits något på väg till oss”
Jepp, vi är rätt bra på sånt. Själv är jag som nybliven ausländer exempelvis lite förvånad över allt geschäft som folk ägnar sig åt här, men jag antar att man vänjer sig.
January 8th, 2009 at 10:07 am
Jag har hört det ryktas om en brittisk ultravänstergrupp på 70-talet som upplöstes sedan den uppdagats att samtliga fem eller sex medlemmar var polisinfiltratörer.