|
|
Gunnar Pettersson: PRESSYLTA
REDUX Arkiv: september
2006 Torsdag
28 september 2006 - : - Not again... and again... and again... Nobelprisdags igen: Pamuk ska vara favorit,
enligt Ladbrokes. Kanske är det så att bloggsfären börjar utveckla sina
"säsonger," liksom. Nobelpris i faggorna? OK, alla sticker hem till Malte och dricker upp
hans rödvin (Malte tror för övrigt på nån jag aldrig hört talas om, men garderar med Roth). Själv
tror jag på Coelho. Han ska ju vara väldigt djup. Av sig. Avd.
Have-I-been-done-or-what? Jag måste besikta bilen idag, min tio år
gamla Ford Mondeo som jag köpte av en vän i december i fjol.
Den kostade the princely sum of £1... och är en death trap, inget snack om det,
men den tar mig från A till B någorlunda oskadd. Problemet är att jag behöver den i
sådär tre månader till, men måste därför lägga ut circus tretusen spänn för att
den ska klara besiktningen (nya strålkastare, ett par begagnade framdäck, nya
vindrutetorkare, plus vad annat helvetiskt dom hittar när dom nu - as we speak - går
igenom den). Eeeeek var ordet. Och Vernon Bogdanor bjuder på ännu en omgång flagrant
banala iakttagelser om brittisk politik i DN Debatt. Den här gången är det
inte så mycket Gordon Browns politik som är problemet. Vilket var precis vad det var
när han skrev om saken i juni i fjol (jag tror jag länkade till den), när han
beskrev Brown som en gråsosse som tänker tax-and-spend tills inflationshelvetet är
ett faktum och landet sitter på pottan som det gjorde 1979. Vilket är det sista Brown
är. Fråga: Var får dom allt ifrån, dessa statsvetare? Svar: Knut och Alice
Wallenbergs Stiftelse, bland annat. Facktidningen
The Journalist (ingen idé att länka just dit, för det är members only online) skriver att journalisterna på web-Guardian ska
hålla omröstning om strejk. Dom har fått ett lönebud på 3%, men vill ha fyra. Men
det är inte ointressant i sammanhanget att det 80-tal webjournalister tidningen
anställer har i snitt £10,000 lägre lön än pappersjournalisterna! Det är inte en
gradskillnad, det är en väsensdito. Den här klassaspekten av papper/internet-relationen
kommer nog också att bestå ett bra tag framöver. Onsdag 27
september 2006 - : - A bitch about Hitch Ännu en käpphäst på ingång. Jag ställer upp på en hel
del av vad Hitchens
säger nuförtiden, framför allt i det att vänstern sedan 9/11
helt verkat tappa förmågan att hålla två tankar i huvudet på samma gång. Vilket,
när det gäller Mellanöstern, kan bli fatalt (vide Hizbullahdiskussionen hos
Rasmus Copyriot).
Men ungefär lika mycket av vad han säger nuförtiden är inte bara
perverst och ologiskt, som hans stöd för Bush och Irakkriget, det är alltför ofta också
intellektuellt undermåligt, som i hans lika ensamma som tradiga kampanj för att
bevisa att Irak var ute efter uran i Niger och att Valerie Plameaffären därmed måste
ställas i ett helt annat ljus än det alla ser den i (om du inte följt detta: don't
bother). Här
får han ordentligt på truten av David Corn i Slate idag, och hans respons är
lika usel som förut: han leder inte i bevis, han ponerar; han vägrar konfrontera
viktiga detaljer, och förlitar sig på ännu viktigare historiska perspektiv
("Saddam agerade ofta oförutsägbart, därför är han alltid oförutsägbar," liksom; eko av
Myrdal här...) und so weiter. Det är, som det heter, inte roligt att se, eftersom han för
bara några år sen själv skulle skurit sina egna argument i stycken, med en
diamantprydd skalpell. (Roligt är det inte heller att man så tydligt hör fyllan i prosan, att
han så ofta skriver texter som man känner igen på andedräkten, liksom...) Rymde från häktet med hopknutna lakan och bågfil... Jag
har sagt det förut, och jag säger det igen: det finns inget som är så banalt
som verkligheten. Tisdag 26 september 2006 - : - Snäppet före the 'b' in
'bang' Det står väl, som vanligt, inte högst på
nyhetsdagordningen, för det handlar ju om Nordirland, men rättegången
mot dom misstänkta bakom Omaghbombningen 1998 har återupptagits. Den anklagade är en elektriker vid
namn Sean Gerard Hoey. Här är Wikipediaartikeln om bombningen. Gå lite längre ner
i den artikeln och titta på fotot i högerkanten, förstora det gärna. Det
föreställer en pappa med sin dotter på axlarna, det är taget av hans hustru, dom är en spansk
turistfamilj. I den röda Vauxhall Cavalieren som står parkerad bredvid dem
ligger bomben: fotot är taget cirka trettio sekunder innan det smäller. Det är en av
de märkligaste bilder jag vet, jag har alltid varit förtrollad av den, jag måste ha
spenderat timmar med att studera varje detalj i den. Varför? Därför att den är det
närmaste vi kommer beviset på ett fenomen som många har beskrivit som varit med om
bombningar av den här typen, nämligen att i bråkdelen före smällen lägrar sig en
tystnad över allting, en allt omfattande stillhet och ro, som om världen helt enkelt
stannar till och håller andan. Det kanske går att jämföra med det rusliknande
stillastående som föregår ett petit mal-anfall hos epileptiker. "You start on the 'b' in
'bang'," sa Linford Christie till en ung löpare som ville veta hur man grejar en bra start i
ett 100-meterslopp. Det här är snäppet före 'b'. Måndag 25 september 2006 - : - Bildspecial (+) Out of
ignorance, beauty: vad heter 'political cartoons' på svenska? Som vi
inte har i våra tidningar, väl? Den - även om jag avskyr ordet -
satiriska teckningen på politiska teman, alltså. Som Martin Rowsons idag, titel "Totally buggered", med anledning av Labourkongressen den här veckan: den är
så, ähm, läbbig, och därmed typisk Rowson. Steve Bell kan också vara rå, men också
mer fnissig än Rowson, som den på LibDemledaren Ming Campbell från förra veckan. Chris Riddell i Observer jobbar mer i den klassiska traditionen, som i denna (se till att klicka för att göra den större, annars funkar den inte). (Käpphäst på ingång:) Det är kriminellt dåligt av Independent att inte
gratisnäta Tom Lubbocks konstkritik (jag kan inte ens hitta en
betallänk, det är ju skandal...). Hade dom gjort det skulle världen varit ett mycket
soligare och kunnigare ställe. Idag skriver han om Rodinutställningen
på Royal Academy. Han inleder med ett litet capriccio om hur 'the spirits' klär på sig 'human
flesh', men inte särskilt klädsamt, det blir mer karikatyr i stället för kropp. Lubbock
avslutar sedan med detta: "What severely
limits Rodin's eroticism, what turns his treatment of the body into grave misunderstanding
or stupid fantasy, is that his figures are without vulnerability. That's why
they look like caricatures of the body by someone who doesn't have one. They
ignore its tenderness, its fragile equilibrium, its limitations and how it deals
with them." Det är kännetecknet på bra kritik: it takes the word
right out of your mouth, liksom. PS: Vilken upptäckt: här på FindArticles kan man ju hitta alla Lubbocks Great
Works- artiklar i Indy på fredagarna! Läs omedelbart! Vad sägs om att fortsätta på konsttemat? Här är en käck
limerick: Titian,
whilst making rose madder, Espied
his model up on her ladder Her
position, to Titian, Suggested
coition So 'e
rushed up the ladder and 'ad 'er Söndag 24 september 2006 - : - Allt emellanåt på en söndag Nu är det visserligen (tillfälligt?) vajsing på länken
från Cryptome, men
rubriken är utan tvekan eye-catching: "Tretton miljoner går ur
kinesiska kommunistpartiet." Det är ju, som Mao utryckte det, ett jävla tapp. Och sen får man syn på detta! Nåt samband...? "Please write positively" är (enligt
borttappad uppgift) den thailändska militärjuntans, ähm, vädjan till landets medier. "Please,"
alltså. Vad trevligt med en artig diktatur. "Bokmässan är böckernas Almedalen" stod det i Dagens Media för några dar sen. Och jag menar, exactly. I rest my case. Jag går
fortfarande i terapi efter mitt enda besök, och det är sex år sen nu. Jag känner folk som är besatta av Judge Judy,
som deppar om dom missar ett enda program. Observerkritikern Peter Conrad visar sig vara en till (registreraartikel). En av hennes catch-phrases står i kö för att bli
Pressyltamotto: "Beauty fades, dumb is forever." Denna dialog har just utspelat sig: Jag till sonen: "Vad gör du idag?" Sonen till jag: "Jag ska spela golf." En lång och djup och smärtsam tystnad. Som jag
fortfarande inte vet hur jag ska ta mig ur. I
need help. Someone. Please. Torsdag
21 september 2006 - : - The Return of Pressylta Sporadux Eller med
Onionskribenten Kurt Beckmans odödliga ord:
"I Fucked My Way Into This Mess, And
I'll Fuck My Way Out." Det kommer alltså bli mer sporadiskt med
inläggen på Pressylta i framtiden. Jag har under det senaste
året+ graviterat bort från yrkes- skrivandet - det ligger nere helt och hållet numera -
och har i stället börjat spela på andra strängar på tillvarons lyra (eeeeek!),
vilket nu tar upp mer och mer av min tid. Det betyder naturligtvis inte att jag släpper greppet
om vare sig press, media, chark eller GAIS, bara att postfrekvensen får anpassa sig
efter de nya omständigheterna. Och, ja, dagens Armaniredigerade Independent är lika
trist som den ser ut:
Afrika och mode. Tugga på dom orden en stund. Afrika och mode. Tisdag 19 september 2006 - : - Dekadent! Polly tycker att ni är dekadenta som röstar ut sossarna bara
för att ni är uttråkade med dom. Och, det måste sägas, utifrån sett har ju
valresultatet något av demokratin- som-lyxvara över sig. Få är det förunnat i denna
jämmerdal att ha det så gott ställt att man skyller på regeringen. Independent kör sin The Big Question-sida
om konsekvenserna för europeisk social- demokrati. På torsdag blir tidningen dessutom redigerad
av Giorgio Armani, som ett led i deras RED-kampanj startad av Bono. På tal om
vilket: en gång för nåt tio-femton år sen utmanade The Sun The Guardian: låt oss byta jobb
och redigera varandras tidningar för en dag! Vilket skulle varit jävla
lajbans, tyckte alla, men Guardian fegade och sa nej. Typiskt. För the Sun skulle så klart gjort
ett mycket bättre jobb på Guardian än Guardian på the Sun, det var ju vad alla visste. "It is often said—and was said by Ratzinger when he
was an underling of the last Roman prelate—that Islam is not capable of a Reformation. We
would not even have this word in our language if the Roman Catholic Church had been
able to have its own way." Här alltså Hitchens om den allt
mer sinistre Ratzinger. Måndag 18
september 2006 - : - Wake up and smell the bourgeoisie... Gratulerar! Ni har fått ännu en statsminister med
nästan inget hår. What
possessed you...?!
Independent använder ett intressant ord i sin rubrik: "Sweden lurches to the
right...".
Lurch alltså kränga/vingla till, ragla. Men
lurch-to-the-right är en rubrikklyscha som nästan alltid används i samband med att Frankrike
röstar på Le Pen, eller Österrike på Jörg Haider, och har förstås lite grand en
innebörd av onykterhet och oredlighet,
av "it's the booze talking". Vilket gör det till ett
aningen skorrande ordval i det här sammanhanget, tycker man kanske. Hur som
helst, ingen av dagstidningarna har det svenska valet på ettan. Och lika bra är väl
det. Avd. Alltid-glad-att-kunna-vara-till-hjälp (DN 18
september 2006): Editorial comment: A New Beginning The liberal
[?] alliance has done the unthinkable - defeated the [and] without
the help of any small, unpredictable populist party. Prime minister Göran Persson is [set to] resign wing him] as head of government. wages should have secured power for
the governing party. In Sweden, this rule of thumb experience. Only [other] than the voters, that in this country.
party depending on the appeared less solid and appealing to
the voters than the liberal challengers. Fredrik Reinfeldt also embraced the
welfare state, the left of a political monopoly. of strong growth, unemployment
remains high. The message from the
times. It is a historic shift in Swedish politics. Söndag 17 september 2006 - : - Ofta på en söndag "Robert Karlsson - mannen som är för trevlig för
att vara golfare". Det är en sån där story
man bara drömmer om, enligt min mening. Ungefär som "Påven talar ut om skilsmässan". Eller: "Myrdal: Visst såg jag
folkmord". Some radical beats going down ute i solskenet på
Dalston Lane just nu: Hackney Carneval drar förbi i maklig takt, ljudet skruvat upp
till elva, maxade kostymer, söt rök vibrerar i luften, destination London Fields, med
rice'n'beans och papaya, nice. Pankaj Mishra svarar i Observer på Amis islamessä förra veckan, men
inte särskilt övertygande egentligen, eftersom han på sätt och vis
bara anklagar Amis för att inte ha skrivit en annan essä än den han skrev. Fredag 15 september 2006 - : - Sorry... ...I was
miles away... Som ni väl redan sett har både Guardian och Independent (kan inte för mitt liv hitta länken på Indies hemsida,
om det nu finns nån; försök själv, bylinen är Stephen Castle) idag stora reportage
från den svenska valrörelsen (Guardian dessutom om invasionen av svenska indieband). Alltihop egentligen
rätt förutsägbart; läsning ej obligatorisk. Men fy fan va
bra vi är, håll med om det. Torsdag 14 september 2006 - : - En dålig + en bra = en
brålig Det här
med Chris Langham är för jävla sorgligt. I mina sentimentala ögon är han mer än normalt oskyldig, tills motsatsen är funnen. Jag
hade nöjet att träffa honom ett par gånger för en massa år sen, när han skrev för
Spike Milligan, och en mer straight-up, chosefri och svinrolig människa är det
svårt att tänka sig. Which is not to say... ja, djupa vatten, eller vad det heter...
Hmmm. Det må vara hämtat ur you-know-what igen, men det här reportaget om West Ham och Tevez/Mascherano-dealen är för mina pengar ett
exempel på varför man fortfarande köper och läser tidningar. Klassisk, solid,
undersökande journalistik på ett sid-2-3-spread med snyggt bildgalleri (nätet gör
det som vanligt inte rättvisa). Det sägs ofta att undersökande journalistik blivit för
dyr, och det kanske är sant, inom dom ekonomiska ramar man satt för sig. Men detta
har alltså tagit tre av tidningens journalister exakt fjorton dagar att
producera. Dom som eventuellt klagar på kostnaden för den här artikeln vet nog, som vanligt,
the price of everything but the value
of nothing, med vilde Oskars ord. Onsdag 13
september 2006 - : - Oh shit... Först
chark - and now muff diving... Vad fan sysslar dom med där
på Karolinska egentligen, vad är det som motiverar all denna
party-pooping research?! Är det nån som vaknat på fel sida, nån som inte fått sina dagliga
tre-och-en-halv-meter, nån som inte vart på dass på fjorton dar - eller
vaddå...?! Skärpning nu. Jag är för upprörd för att kunna skriva nåt mer på en
stund. Sorry. (One
stiff drink later...) För att inte tala om "Hämndattacker mot
stingrockor"-storyn... Hur totalt vrålkorkad kan man bli, jag menar till och med för att vara
australiensare: hur nittifemoktanigt flängimbecill får man vara...? Jag menar: "Där
fick dom allt," liksom. "Nu är dom nog inte så sturska längre, dom där stingrockorna..."
Som många gånger sagts: The aussie brain at
work is not a pretty sight. Tisdag 12 september 2006 - : - De ska va en plansch i
år Det här med tidningarnas inserts för att locka läsare är
något som blir mer och mer förbryllande. Jag kan ju förstå att man kanske väljer
att köpa Times i stället för Telegraph en lördag om man därmed får en dvd med
Rashomon i stället för en dvd med Sound
of Music. Men så för nåt år sen började Independent, som är något
av insertideologins avantgarde, att lägga med -
språkkurser... Kortversioner av Teach Yourself Spanish/French/Whatever, med CD:n i
lördagstidningen och boken med söndagen. Och det funkar ju, uppenbart. Men varför? Nu
är det dock planscher som gäller: Indie kör den här veckan med människans skelett
i fyra olika delar, som på fredag ser ut att bli en mastondontplansch som ingen
jävel har plats att klistra upp. Guardian för sin del kör vidare med succén från i
våras: brittiska träd, brittiska fåglar, brittiska smådjur, brittiska blottare (nä, det
där sista hittade jag på...). Och det roliga är att alla samlar ihop dom här planscherna
för att ge dom till den lokala lågstadieskolan - som alla håller på att drunkna i
planscher! "Inga mer planscher!" vädjar dom, förgäves. Hur funkar då detta? Tänker folk
alltså, "Jamen, spanska vore ju bra att kunna, jag tror jag köper Independent i
stället för Guardian idag." Eller, "Brittiska småfåglar vet jag inget om, så
det får bli Times idag!" Weird, huh? Kan tyvärr inte länka nåt i det ovanstående heller, för
vad jag vet går det inte att länka till planscher. Jag bor tyvärr så långt från Stadion: är det nån som
vet hur det gick för GAIS igår...? Ähem. Måndag 11 september 2006 - : - [Rubrik här] Det är vid såna här tillfällen man lutar sig tillbaka med det
självgoda leendet på läpparna. "Hånfilm" mot GAIS, minsann... Det här är inget annat
än vad vi i branschen kallar "ett självmål", eftersom
effekten bara blir att alla undrar varför Blåvitt är så nervösa. Richard Addis lägger fram siffrorna för något vi alla förmodligen gått
och tänkt på på sistone: varför kan då i konsekvensens namn inte alla
tidingar vara gratis? Och man kan ju inte annat än hålla med om vad Simon
Jenkins skrev i fredags: den här helgens våg av skräckporr om 9/11 får ju Osama
bin Laden att gnugga händerna i förtjusning. Varför skriver inte Resumé nåt
om den PR-kampanjen? Söndag 10 september 2006 - : - OK, jag ger mig... Det måste jag säga, Martin
Amis' (nyskrivna) essä i Observer idag är faktiskt nåt av det bästa jag läst om
Islamismen. Till och med prosan är relativt fri från later och krumbukter. Och citatet från
Joseph Conrad, som avslutar texten, är ett genuint fynd för oss
religionsmotståndare, och får därför bli den här söndagens predikotext: 'The
world of the living contains enough marvels and mysteries as
it is - marvels and mysteries acting upon our emotions and intelligence
in ways so inexplicable that it would almost justify the
conception of life as an enchanted state. No, I am too firm in
my consciousness of the marvellous to be ever fascinated by the
mere supernatural, which (take it any way you like) is but a
manufactured article, the fabrication of minds insensitive to the
intimate delicacies of our relation to the dead and to the living,
in their countless multitudes; a desecration of our tenderest
memories; an outrage on our dignity. 'Whatever
my native modesty may be it will never condescend to seek
help for my imagination within those vain imaginings common to
all ages and that in themselves are enough to fill all lovers of
mankind with unutterable sadness.' ('Author's
Note' to The Shadow-Line, 1920.) Lördag 9 september 2006 - :
- DVUBEAVOTOS(2) För instruktioner, se
gårdagens inlägg. CARPE DIEM! - Denna fras har sitt egentliga ursprung i
Vietnamkriget, närmare bestämt statskuppen mot Ngo Dinh
Diem i Saigon i november 1963. Frasen myntades av den amerikanske
ambassadören Henry Cabot Lodge i dennes sista, topphemliga möte med kuppmakarnas
ledare, general Duong Van Minh, sent på kvällen den 1 november (det var en
tisdag). En av de instruktioner som Cabot Lodge - han var ju latinare sedan barnsben -
gav till Duong var nämligen att "gripa Diem," dvs. ta honom levande. Nu råkade det sig
emellertid så - och detta visste naturligtvis Cabot Lodge mycket väl - att general
Duong också var latinare, men han å sin sida begrep frasen precis som vi alla andra
begripit den ända sedan dess, dvs. både bokstavligt och metaforiskt: Grip dagen! Ta
chansen! Ge järnet! Skjut den jäveln i nacken! - "Och det var ju inte alls
meningen," reflekterade en besviken Henry Cabot Lodge efteråt. "Snarare
tvärtom..." Fredag 8 september 2006 - :
- DVUBEAVOTOS(1) Det var ett tag sen vi hade
några språk- och vokabulärövningar på Pressylta. Den här helgen viker vi alltså
åt premiären för: "De verkliga ursprungen bakom ett antal vanliga ord, talesätt och
sentenser". Idag del 1. Tomorrow, the world... NASI GORENG - Denna populära indonesiska risrätt hämtar i själva
verket sitt namn från ett av de mörkaste
kapitlen i mänsklig historia: Tyskland under den nasistiska regimen (1933-1945), och mer
specifikt från en av dess fetaste representanter, Hermann
Goreng (1893-1946). Nu har det ofta påpekats för relevanta myndigheter i Indonesien att många i
Europa och annorstädes tar illa vid sig av denna benämning på deras i och för sig
väldigt goda maträtt, och helst skulle se att den ändrades till något mer neutralt. Men
indonesierna svarar för sin del att då får européerna vackert lov att ändra namn på "Koljarygg med kumminglaserade sommargrönsaker, dillsky samt risotto med insjökräfta, prästost och
dillblomma" eftersom detta på
indonesiska betyder, sånär som på en enda
bokstav, "Alla män över 20 som bor i Djakarta med omnejd är flamsebögar med
skoskav". Torsdag 7 september 2006 - : - Torsdagsplock Den alltid splendido Ross McKibbins essä i nya
numret av LRB kunde inte blivit bättre tajmad (och Fredric Jameson om Zizek
är inte dum den heller). Det är av allt att döma fråga om knivslagsmål inne på No. 10 just
nu, rena toe-to-toe skrik- fester mellan Blair och Brown. Vad vi ser är helt
enkelt den av alla väntade palats- kuppen som håller på att utspela sig, långt om länge.
Och Polly river sig i håret. Som jag alltid
misstänkt: "[Frederick Crews'] conclusion is that Freud was indeed making it up as
he went along." Jerry A. Coyne skriver om Crews'
must-read-nya bok i TLS. Och den här ettan
är The Sun när den är som bäst, dvs. vidrigast. Bakgrund: Ian Huntley var den som mördade de två småflickorna i Soham för ett par år
sen. Hans andra självmordsförsök i fängelset misslyckades för några dar sen. ["BETTER LUCK NEXT TIME" löd alltså Sun-rubriken, innan den
försvann...] Onsdag 6 september 2006 - : - Blärt The Suns datumscoop angående Blairs avgång har alla dom gamla
kännetecknen: det här är kosher, det här är från Blair själv, eller
kanske snarare Jonathan Powell, hans närmaste medarbetare. Men man blir ändå lika häpen
varje gång det händer, varje gång han vägrar säga nåt rakt ut, och i stället
väljer att kommunicera med nationen genom Rupert Murdochs sladdriga organ. Men
inte bara det. Skilsmässan från verkligheten tycks nu näranog total: det har också
läckt att teamet runt honom planerar en avskedturné... Kallad "I Did It Myyyyyy Way". Ni kan
vara tacksamma som har någorlunda normala politiker där hemma. (Och i
ordet "någorlunda" ryms ju avgrunder...). "Ahndoril" -
säkert en astrevlig kille, men håll med om att namnet ser ut som ett felstavat huvudvärkspiller... Tisdag 5 september 2006 - : - A site for sore eyes McKennitt
v. Ash: Still no
news on the outcome, if any, of yesterday's deliberations in court.
However, as part of Pressylta's legendary service ethos, I have now provided a
complete McKennitt v. Ash archive, i.e. all my postings on the subject to
date. The link is
in the left column. I övrigt nytt: Germaine Greer är rätt bra om Steve Irwin. Patrick Cockburn om Mellan- östern är alltid värt att läsa, om inte annat som alternativ till en oftast
hyperventilating Robert
Fisk. Martin Amis recenserar Lawrence Wrights omtalade bok 'The Looming Tower' i
Times. Och The Curse of The Hitch strikes again! Ett pressmeddelande just nu upplyste mig om att Small Feet Go Far.
Och det är nog så sant som det är sagt. Lika sant är att Spriten Dödar
Långsamt. Men jag har inte bråttom. Och även om det kanske rör sig om grader-i-helvetet så
är ju thelondonpaper
rejält mycket snyggare gjord än London Lite, det måste man
säga. Den känns faktiskt som en tidning i händerna. Weird. OK, kanske inte direkt
the first draft of history, men i alla fall the
first doodle of history, då'rå. Inte minst att the text-graphic-ratio
nästan nuddar Le Monde-stuk i jämförelsen med LL. Förresten, om nån
vill ha jobb i London så får man £8 i timman för att dela ut den mellan 16:30 och 19:00.
Nåt att begrunda, kanske... Tidningskarriärer har börjat blygsammare än så. Fråga
Guillou. Måndag 4 september 2006 - : - McKennitt v. Ash, etc In MediaGuardian today,
lawyer Caroline Kean writes (you have to subscribe, but it's
free) about the media industry's application to intervene in the case
("probably one of
the most significant court of appeal cases for the British press ever,"
according to the
standfirst). The application is supposed to be heard today, but I'm unsure whether
there will simply be a written submission for the judges to consider, or an oral
submission. As I understand it, and this probably won't come as a surprise to
you,
Loreena's lawyers oppose the application. And it's by no means certain that
it will be
granted, because it would be a unique and precedent-setting decision. Previously,
only non-profit organisations such as racial equality bodies have been allowed
to intervene in cases whose outcome would affect the law in their respective areas,
but commercial organisations, never. Whatever the outcome, I'll post it here as soon
as I know. På tal om privatliv: Andrew B. skriver om Google och citerar en datakännare om vad ni alla säkert redan visste, men inte jag. No one ever tells me
anything... Och Banksy fortsätter att utföra hjältedåd
på offentlig plats. Something's Amiss, forts: Simon Carr i Indie (endast betalnätat) har kul med en
annan Martin Amis-fras. Amis skrev nyligen om terrorismen och
sa att problemet med Amerika är
"a citizenry haunted by rudderless suspicions". Detta alltså från
"one of the world's great
writers," enligt Observer igår. "Rudderless suspicions". Fniss,
alltså. Söndag 3 september 2006 - : - Mera bokutdrag i baljan,
boys... Observer har idag i ett utdrag ur Martin Amis' kommande bok om Mohammed Atta. Det här är "klassisk" Amis, enligt min
mening, författare till den mest kantiga, själv- medvetna prosa man kan åstadkomma, full av hans gamla
litterära tics. Som mest uppbart (och mest störande i mina ögon) hans förkärlek
för vokabulär som förvisso är snajdigt obskyr men som inte alltid träffar mitt i
prick (marfanic, till exempel, kommer från "Marfan's syndrome" och betyder
"spindelfingrad", men han använder det som adjektiv relaterat till "tumme"; sordor
härleder från "sordid", dvs. "lumpenhet, orenhet", men det låter ju mer som någonstans
Bilbo Baggins är på väg till; osv). Och bakom alltihop, som vanligt, ett intellektuellt angrepp
på problemet Atta som aldrig blir mer än plausibelt, något han dessutom alltid själv
verkar medveten om, för när man läser Martin Amis ska man hålla utkik efter ordet almost,
som här: "If you took away all the
rubbish about faith, then
fundamentalism suited his character, and with an almost
sinister precision." Eller här: "On the other hand, Abdulaziz, with
his softly African
face, his childish eyes, was almost insultingly easy to dominate." Här, ur samma tidning, är Peter Preston om
gratistidningarna. Och här
Independent om samma ämne. I morgon e.m. kommer ju också första
numret av thelondonpaper. Men, ärligt talat, om jag inte råkar ha nåt ärende så
vet jag inte om jag orkar ta mig in till stan bara för den sakens skull. Indolens, i
rätta händer, är en utmärkt egenskap. Har jag (nästan) alltid sagt. Lördag 2
september 2006 - : - Death by tractor Igår publicerade Independent några utdrag ur en kommande bok,
"Number One in Heaven
- The Heroes Who Died for Rock'n'Roll" av Jeremy Simmonds (Penguin, oktober). Alla är i större eller mindre grad gripande
historier, fulla av sötsur ironi. Men ingen mer så än den siste i raden, Merle Watson
(skrålla ner). Det är en helt sanslös historia, för makterna hade nämligen bestämt
att Merle skulle dö på det mest idiotiska sätt dom kunde hitta på just den natten
(läs och begrunda...). Hur som helst, Merle kallas här "the noted blues
slide-guitarist", och det var han förvisso, men det var bara en av strängarna på hans
lyra (var får jag allt ifrån...?) Han var nämligen också son till en av mina husgudar, Doc Watson, den kanske främste bluegrass-country-rockabilly-gitarristen i USA
efter kriget, som helt enkelt revolutionerade akustisk steel-string playing med en
(bokstavligt) otrolig teknisk precision och tempo; han är något så ovanligt i moderna
solistsammanhang som virtuos och lyriker på samma gång (think Ellington,
think Hendrix). Merle spelade alltså mycket i Docs skugga, försökte och lyckades till
slut bryta sig loss, dog krossad till döds under sin egen traktor. I mean, where the fuck do you
get off? Doc var förstås heartbroken och på den första plattan
efter Merles död ("My Dear Old
Southern Home", 1991) sjunger han "Your Lone Journey" i duett
med sin fru Rosa Lee. Det är obeskrivligt sorgligt, ett av de (fler
och fler, erkänner jag gärna) tillfällen när det börjar sticka i ögonen på mig (ett
annat är för övrigt när Depardieu som Cyrano utropar "...seulement mon
panache!" och dör ihjäl sig). Så vad drar vi då för lärdom av denna melankoliska
historia? Ingen särskild, vad jag kan se. "Låt traktorn vara", kanske, men
det är väl heller inte något man nödvändigtvis behöver påminna just Pressyltas läsare
om. Eller...? Fredag 1 september 2006 - : - Guten heute, alle Leute! Idag är Pressylta stadd på affärsresa, i korta varor, och
återkommer så snart som överhuvudtaget möjligt. Meanwhile, talk amongst
yourselves. |
|