Gunnar Pettersson: PRESSYLTA REDUX

Arkiv: oktober 2007

 

 

Tisdag 30 oktober 2007 - : - Too much monkey business...

 

...har det, som sagt, varit den här månaden. Men nu börjar aporna se ut att ta sina

affärer annorstädes, och läget verkar öppna sig för en stunds meditation över en

Fernet Branca och ett kumminkex. Den som väntar på det utlovade nästa avsnittet

i 'Charktips för Londonresenärer' väntar ej förgäves, jag lovar, jag har bara inte

lyckats få tag på en av huvudingredienserna ännu. Hur som helst, under tiden kan

jag rekommendera att ni inte tar er till Notting Hill för att äta korv på den rätt så

omskrivna, nyöppnade Banger Bros. på Portobello Road, inte bara för de hutlösa

priserna, utan för att det dom kallar "frankfurter" är allt annat än: en katastrofalt

översaltad nötköttare från Nedre Äckelby, tro mig. Just say no.

 

Vi ses i november.

 

 

Torsdag 25 oktober 2007 - : - It all connects...

 

Teman vävs in i teman vävs in i teman... Greenslades postning idag - på Guardians

nydesignade mediasida - om nya media och fackets roll är utomordentligt sorry: för

jävligt intressant, läglig, tänkvärd, och allt sånt bra. Vilket man underligt nog också

kan säga om de följande kommentarerna. Det illustrerar på sätt och vis Greenslades

position: bloggjournalistik/journalistikblogg när den funkar som bäst.

 

 

Onsdag 24 oktober 2007 - : - I all hast...

 

Roy Greenslade reder ut begreppen om tvisten mellan Guardian och Observer i

dagens Evening Standard. Ett par timmar senare kommer nyheten att Alton avgår

vid nyår. I ljuset av vilket Greenslade, både i ES och i hans bloggkommentar, låter

aningen whistling-in-the-wind... Som jag tidigare konstaterat: så kan det gå när inte

Kurt Aspelin ligger på.

 

 

Tisdag 23 oktober 2007 - : - Dagens sanningar

 

Vi fortsätter på gårdagens tema med en högintressant vinkel på det "egentliga" Irak-

kriget, av Jim Holt i förra veckans LRB, en artikel som har både för- och nackdelen

av att allting verkar falla på plats, som Holt också noterar på slutet. Mycket läsvärd.

 

För den som läste gårdagens länk om David-Kelly-blev-mördad, balansera då med

David Aaronovitchs sågning i dagens Times.

 

Från vilken tidning vi också hämtar Veckans Rubrik: "Homosexuality causes stupidity".

 

Pea Nilsson i DN förundrar sig över att det inte finns huliganer bland rugbyfansen, och

spekulerar att det handlar om att huliganerna finns på plan i stället. Förklaringen finns

nog snarare att hämta i de sociala faktorerna. Rugby är, som amerikansk fotboll i USA,

till övervägande del den privatskole- och collegeutbildade medelklassens sport. Och

medelklassen slåss inte. Dom bara ojar sig.

 

 

Måndag 22 oktober 2007 - : - Press och propaganda

 

Både Sunday Times och Mail on Sunday körde igår en läskig historia om hur Kamal

Ahmed, en av the big beasts på Observer, påstås ha hjälpt till med redigeringen av

"the dodgy dossier", dvs. Alistair Campbells tabloidiserade dokument om WMD som

blev en av grunderna för Irakkriget; Independent sammanfattar också historien idag.

Den som kommer med påståendet är ingen mindre än Nick Davis, en av de främsta

undersökande journalisterna knuten till - you guessed it - The Guardian. Det här går

alltså tillbaka på något jag skrivit om ett flertal gånger: den sedan 2003 allt djupare

konflikten mellan de två systertidningarna, med Observer under Roger Alton backande

Blair och kriget, Guardian under Rusbridger tvärtom. Om det nu visar sig ligga något

i påståendet om Kamal Ahmed så är väl det allra mildaste man kan säga att det är

graverande för en Observerjournalistik som varit i blåsväder förut (se t.ex. Pressylta

den 18 juli i år).

 

Å andra sidan ska kanske Independent inte vara så skadeglada heller: också där har

rågången mellan press och politisk propaganda blivit, ähm, mindre rå.

 

På tal om Irak och dodgy dossiers: David-Kelly-blev-mördad har på sistone visat sig

vara en historia som bara inte vill, vahettere, dö.

 

 

Fredag 19 oktober 2007 - : -  Hurra för min mamma!

 

Det är hennes födelsedag idag. Åttiofyra år. Karate varje fredag, tentar i kvantfysik

på ondag. Nej, men nästan.

 

Hittills har det inte varit mycket bevänt med oktober i Pressyltahänseende, jag vet.

Ert tålamod är föredömligt. Det har varit El Més Gran Strulo. Och forskningen kring

nästa 'Charktips' har visat sig ovanligt krävande. Studieresor hit och dit, mestadels

i lovart. Men allt för den stora saken, love and understanding. And beer.

 

Och vad sysslar Kultur-Expressen med...? Som så raktuppåner okritiskt publicerar

Benazir Bhuttos - "Mrs Ten-Percent" - fiktioner?

 

 

Söndag 14 oktober 2007 - : - Wish me luck

 

"Jag tittar egentligen bara in för att säga hej..." (...är en av världens mest skräck-

injagande hälsningar, för övrigt, det är liksom alltid deadbeats med mjäll och taskig

barndom som tänker stanna i fyra timmar som säger sånt, am I right...?) Hur som

haver, jag har varit lite upptagen med en halvrolig diskussion på Greenslades blog

om rättsfallet (read all about it via länken till vänster), och här står jag nu med

kappsäcken i högsta hugg, klart redo att åka på heroiskt välförtjänt semester vid

kusten. Jag återvänder onsdagsvis. Trösta er med att jag har en enorm, en hutlös,

en stratosfärisk 'Charktips för Londonresenärer' på ingång. Ibland undrar jag helt

enkelt om ni förtjänar mig, så är det bara. Jag funderar på att ta betalt.

 

 

Onsdag 10 oktober 2007 - : - En glädjens dag

 

Jag fick läsa detta flera, flera gånger för att fatta den... den enorma... innebörden.

För att fatta hur och varför världen aldrig kommer att se samma ut igen, för att...

för jag så till den milda grad längtar hem till Sverige just nu! Du tyska, du glädjerika

sköka!

 

Och med detta drar jag mig tillbaka till min guldbrokadornamenterade paulun för

en stunds kontemplation över... nästan allting...

 

 

Måndag 8 oktober 2007 - : - God morgon världen...

 

Eftersom alla nio av mina läsare nu vädjat om att Pressylta ska fortsätta, om

inte annat så för charkens skull, så får jag väl ta tjuren i svansen och stirra den

rakt i ögat, som herr Fields uttryckte det. Men det blir nog lite hur som haver ett

tag framöver, inte minst för att jag måste ägna tid åt en längre sammanfattning

av rättsfallet, som nu alltså kommit till värsta tänkbara ände (se länk till vänster).

Och blir det inget Nobelpris i år heller så tänker jag faktiskt packa simbyxorna

och ta mig lite semester nästa vecka. Så det så.

 

I övrigt, läsmåndag: Nate DiMeo (crazy name, crazy guy...) skriver förnuftigt om

NHL i Slate. Och Göteborgs-Posten fortsätter att skissa på the first draft of history:

"Mäklaren ljög om fönsterbyte". Mäktigt.

 

 

Onsdag 3 oktober 2007 - : - [Rubrik här] +

 

Det är lite grand en tröst i vargatider att stöta på arkaisk svenska, som idag när

det rapporteras att journalistklubben på SVT tycker bandade nyhetssändningar

är "en styggelse". För något år sen hörde jag någon säga att det är "bekymmer-

samt," ett ord man läser oftare än man hör. Att det är något av en tröst beror på

att jag märkt i min egen svenska att den gradvis blivit mer och mer arkaisk. En

del av förklaringen är förstås att man som utlandssvensk läser svenska mycket

mer än man pratar den. Och saken blir ju inte bättre om man, som jag nu gör,

huvudsakligen läser finlandssvensk poesi, i form av Gunnar Björling. Det var en

finlandssvensk som sa att det var "bekymmersamt," för övrigt.

 

Dom av er som följer yttrandefrihetsfallet jag allt emellanåt skriver om (se länk

till vänster) vet att jag kommer att befinna mig i rätten i morgon och på fredag,

i vad jag innerligen hoppas ska bli sista kapitlet i denna mardrömshistoria. En

historia, till yttermera visso, som är praktiskt taget jämngammal med den här

blogoiden. Det är heller inte för mycket sagt att det är en historia som, på mer

eller mindre subtila vis, förändrat framför allt min syn på människor. Det har

varit (snart) två år av lögner och svek, av ren och skär elakhet (jo, elakheten

är skär), gamla vänner på randen till kliniskt vansinne, ett äktenskap på randen

till upplösning, flera miljoner kronor bortpinkade på de slemmigaste advokater

den här stan kan producera - och det vill fanimej inte säga lite - och allt detta

utspelat inom ramen av ett rättssystem där sanningen - om sanningen nu har

något med till exempel autenticitet att göra - är helt och hållet ovidkommande.

 

Det är alltså inte omöjligt att slukapitlet för det här rättsfallet också blir slutkapitlet

för Pressylta Redux. Jag får se. Det har börjat gå lite på tomgång. Läsekretsen

verkar tunnas ut med varje vecka som går, om jag fattat statistiken rätt. Andra

ting i mitt liv, vid sidan om press, media, chark och GAIS, kräver mer och mer av

min uppmärksamhet. Dessutom ligger det ju i tiden att lägga av med bloggandet,

och något trendkänsligare än mig får ni ju leta länge efter...

 

Eller det kanske bara är semester jag behöver, who knows...?

 

PS: Åsså glumte ja ju att lägga till Bengt O. till länklistan, som jag tänkt göra så

länge...! Men nu är det reparerat.

 

 

Tisdag 2 oktober 2007 - : - Quality time

 

I dessa dagar av tröstjournalistik och klappa-hunden-reportage - eller kalla det

MSG-journalistik: det spelar ingen roll hur mycket kinamat man sätter i sig, man

blir alltid hungrig en halvtimma senare ändå - så känns det som en melankolisk

nödvändighet att bara göra något så krasst som att länka till vad vi i Göteborg

kallar riktig journalistik: Seymour Hershs nya och långa reportage i New Yorker

om den amerikanska Iranpolitiken. Garanterat renons på rondellhundar.

 

Är jag för övrigt ensam om att tro att Lars Vilks - som ju inte precis verkar vara

vad vi i Göteborg kallar the sharpest tool in the box - till en början inte fattade

att det så att säga inte var rondellen utan hunden som gällde...? Att likna en muslim

vid en hund är ju som att beställa en fläskkotlett på Blooms eller att bjuda en hindu

rostbiff med potatis och yorkshire pudding. Alltså inte så mycket en fråga om

yttrandefrihet som, tja, god smak.

 

 

Måndag 1 oktober 2007 - : - Back in the saddle again

 

Ursäkta dröjsmålet. Jag blev kidnappad av en grupp terrormimare som höll mig

fången inuti en glasbox i en hel vecka. Att det tog så lång tid beror på att ingen

fattade vad det var dom krävde i lösen, trots ett evigt gestikulerande. Ibland såg

det ut som en dragbasun, ibland som en blombukett. Till slut hade ingen av oss

blivit en millimeter klokare, så dom gav upp och kände sig hem igen.

 

Vad som utmärker den skicklige skojaren är att han, eller hon, kan sälja dig nåt

som du redan äger (nuförtiden har det vanligtvis med sex att göra). Independent

har idag ett erbjudande i samma anda: "Win your genealogy"... Tävla och vinn -

dina egna förfäder... Smart move.

 

Inte bara har Evening Standard, Londons enda kvällstidning, numera något så

modernt som en website med en hel del redaktionellt material, idag får pappers-

tidningen också en liten overhaul (vid sidan om ett nytt förmånskort, the Eros

card). Upplägget känns luftigare och mer navigerbart, mer sanserifer i bylines

och boxar - och mer boxar överhuvudtaget, som i alla tidningar! Nej, jag har varit

kritisk om ES i det förflutna, men jag tycker den skärpt sig rätt bra det senaste,

säg, året: OS-täckningen mer fokuserad och lovligt kritisk, en väl tilltagen kultur-

täckning, utmärkta undersökande projekt som väckt uppmärksamhet, och generellt

bra krönikörer: Matthew Norman om sport, Chris Blackhurst om City, Greenslade

om media, osv. osv. Men det ryktas att chefred Veronica Wadleys dagar är räknade,

och att Observers Roger Alton är på ingång. Vilket somliga på Guardian Media Group

säkert inte skulle se som nån stor förlust, eftersom Alton är en av de faktorer som

står i vägen för (de missriktade, enligt min mening) planerna att göra Obsan mer

till en Guardian on Sunday.

 

PS: Alltså, jag vill ju inte vara oseriös eller så, men har inte Alex Schulman ovanligt

många tänder...?

 

PPS: Dessutom några tillägg och borttag i länklistan till vänster.