|
|
Gunnar Pettersson: PRESSYLTA
REDUX Arkiv:
november 2006 Torsdag 30 november 2006 - : - Så var det slut på den här månaden också... Därav uttrycket "setting out one's stall": David Puttnam (Lord
Puttnam to you proles) är odds-on favorit att bli ny BBC-ordförande efter Grade och lägger idag
ut huvudinslaget i hans program i
New Statesman: Murdoch be fucked. Och låt mig bli den 439:e att gratulera Niklas Darke
till den blogga återuppståndelsen. See you in December.
I'll be in the bar, join me there. Onsdag 29 november
2006 - : - It's a wrap! Fnattet med köplockande inserts i tidningarna, som jag nämnt tidigare,
har nått nya och än mer absurda, ähm, höjder den här veckan. Med Guardian får man
nämligen - wait for it - ett omslagspapper varje dag... Dom är alltså i dubbel
berlinerstorlek och designade av "landets främsta konstnärer", såsom Rachel
Whiteread igår och Paula Rego idag. Bizarro. Den liberala medelklassens barn kommer alltså att få
mycket estetiska julklappar i år: "Men titta, lille Rufus, tomten har sån
smak!" Mannen som startade hela det här fnattet är en reklamare som jag glömt namnet på men
som konsulthyrdes av Independent för ett par år sen och som nu är en av
medieindustrins högst betalda och eftertraktade figurer. Så efter cd:ar, dvd:ar,
planscher, språkkurser, omslagspapper, vadnäst? Kreugerdebentures? Sprätthöns? Små filipinska
städerskor? Eller också kommer nån på ännu en lysande insert-idé: undersökande
journalistik! Tisdag 28 november 2006 - : - Statsmannens nya kläder Så har vi då den omdanade New Statesmansiten... Och, ja, vad
ska man säga... Visst är den besök- och läsvänligare än den gamla. Bloggarna figurerar
starkt, liksom deras krönikörer. Men jag vet inte om jag gillar den grejen dom
behållt med att lägga full-contentssidan separat från ingångssidan (man får
alltså klicka på 'This week's magazine' för att se rubbet) och att kategorilänkarna
därinunder bara stuvar om full-contentsidan för att passa kategorin. Aningen
redundant, kan man tycka. Men det är inte tu tal om att en ordentlig redaktionell
uppsving är på gång. Martin Bright har visat sig vara en skarp politisk redaktör som
producerar skåp var och varannan vecka. Peter Wilby som mediekrönikör är alltid
läsvärd (det ryktades ett tag att Wilby skulle bli pappers-Guardians
mediekrönikör på måndagarna men därav blev tydligen intet). Utlandsbevakningen är också
starkare än den varit på många år, syns det mig. Jodå, nästan bara pluspoäng här. Måndag 27 november 2006 - : - Skål! McKennitt v Ash: One of the first proper reviews I've seen of Loreena's new album 'An Ancient Muse' is
by Jon Pareles in the New York Times yesterday (scroll down). The album, he says,
"is still New Age music: slow, pretty and raptly
self-satisfied as it tries to bridge cultures in well-meaning
consonance". Borde kanske inte tjata
om'et, men kan inte låta bli. John Barrells recension
av Hitchens' bok om Tom Paine i
LRB beskriver, utan att han säger det rakt ut, en bok skriven i fyllan och villan:
fel och slarvig och lullig. Det börjar bli lite pinsamt med the Hitch. Nu går jag och tar mig en
sup. Bonuslänk: En av landets
bästa sportskribenter i allm och cricketdito i synn, Richard Williams i Guardian, skriver om den engelska förlusten i första testen i
Brisbane, och hur dom kan ta sig tillbaka.
Jag tipsar om detta i the forlorn hope att en eller två av Pressyltas läsare, om inte
rent av tre, fick upp ögonen för den inte särskilt ädla sporten i fjol när jag skrev
om det. Om inte, just ignore me and I'll go away. Söndag 26 november 2006 - : - Jätteofta på en söndag (+) McKennitt v Ash: Washington Post had a piece on both the Douglas/Hello case and McKennitt v Ash, this
is from Thursday last week. Enligt en (onätad, förstås) uppgift i Independent idag håller Guardian som bäst på att omdesigna sina "sprawling" webbsidor, bland annat genom att
göra textarealen bredare, för en "modernare" look. Ho hum. Samtidigt satsar ju Times stora
summor på en utbyggd webbnärvaro. Och på tal om vilket: jag tycker al-Jazeeras nydesign är rätt fräck, med dom svartvita bilderna som blir färg när man drar
pilen på dom, bildtexterna i själva bilden, osv. Simon Jenkins visar sans och förnuft i drogdebatten. Och plotten tjocknar ännu mer i Mail on Sunday (hur säger vi på svenska, "intrigen
koagulerar"?). Och det går illa för England i Brisbanetesten: Steve Harmison i totalrenons på form, och
man valde Ashley Giles i stället för Monty Panesar som spin bowler, plus att Ricky
Ponting och Shane Warne är i högform, där är snabbdiagnosen. "Man överbord i
Göteborgs hamn" står det i G-P, och det är väl så nära man kommer Red
Top:s version av en typisk G-P-rubrik "Hopp-i-land-Kalle på Styrsöbåten trillar i havet". Torsdag 23 november
2006 - : - McKennitt v Ash, cont'd (+) This morning's one
hour session in court gave Niema's barrister David Price a chance to counter the
Respondent's arguments from yesterday. As I've just learned, David Price devoted a good
part of the session to an argument that has been crucial during these two days, and
that concerns the so-called "A v. B" case from a few years ago. This involved a
Blackburn Rovers footballer, Gary Flitcroft, who had canoodled with a couple of
lapdancers, who subsequently sold the story to the press. In that case, the court decided
that a "celebrity" (and it was rather stretching it to include
Flitcroft in that category...)
has to accept that his/her right to privacy is to some degree diminished by their celebrity
status. Desmond Browne QC argued yesterday that times have changed, and that
other, subsequent rulings - particularly the Caroline one - serve to give the right to
privacy much more legal weight. For all sorts of technical and semantic reasons - to do with the terms
"celebrity", "role model" etc - David Price, on his part,
argued that times
have not yet changed sufficiently for that, and that "A v.
B" must, for the time being,
remain binding on English courts. All very complicado,
you'll agree. And I know how pompous this can sound, but it is very striking how
this appeal hearing appears almost as a microcosm of the much larger conflict
playing out between efforts to close down the world, and efforts to keep it at least as open
as it has been, if not more. God knows there are more important freedom of speech
issues at stake right now than a book about being (and not being) friends with Loreena
McKennitt. And as for the final outcome of the hearing, it's of course impossible to
predict. But, either way, it will have enormous impact on the media and publishing
industry, far beyond the wistful - nay, haunting! - sonorities emanating from
ancient muses. PS: Nikki Tait of the
Financial Times had a piece about it yesterday. Onsdag 22 november
2006 - : - McKennitt v Ash: the appeal After some toing and
froing, the main part of the appeal hearing took place yesterday Tuesday and today
Wednesday; there will be a further hour tomorrow morning (Thursday), but your
correspondent won't be able to attend. The social scene? Well, the protagonists were
of course present: Loreena McKennitt, accompanied by a small entourage, and Niema
Ash, accompanied by small friends (apart from John, who's quite tall). Plus, of
course, various hacks, law reporters, and Benji
the Binman. The first day was
devoted to the claimant's case. Very briefly, Niema's representative David Price put the
detailed legal case to the three Lord Justices presiding, i.e. why in their view Mr
Justice Eady got it wrong in his judgement from last year. Price said that Eady had
delivered a "triple whammy" to freedom of speech. The first was in lowering the bar for
breaches of Article 8 privacy issues, so that only the most anodyne information about
someone's private life could be published. The second, related whammy was in upping the bar
for Article 10 freedom of speech issues, so that it would only be in the public
interest to publish if the individual in question had been guilty of a
"very high degree of
misbehaviour". This creates a Catch 22 situation where an article, or a book, could only get
over the Article 8 hurdle if, by definition, the information was unlikely to show a very high
degree of misbehaviour. The third whammy, according to David Price, was that Eady's
judgement blurred the distinction between defamation and privacy, which is particularly
serious for the book publishing industry, as it "circumvents the rule
against prior restraint in
defamation claims", i.e. not having to pulp books before the defamation claim has been tried
in court. Loreena's
representative, Desmond Browne QC, laid out the case for the Respondent on the second day,
Wednesday. His main point seemed, in my layman's ears, to be that whereas in the past more
weight has been placed on the right to freedom of speech in cases like this, the
balance has begun to shift towards more emphasis on the right to privacy, and that
this is something reflected in recent European jurisprudence, most emblematically in the
Caroline of Monaco ruling (a.k.a. "Von Hannover"). In other words, Mr Justice Eady was
right in placing such emphasis on Loreena's Article 8 rights, as opposed to Niema's
Article 10 rights. Among other things, Browne argued that a celebrity is as entitled to
privacy (however you define "privacy") as anyone else, and that you
can no longer argue that
celebs are in a way "asking for it" when they actively crave the
publicity most of them so
patently crave. It's a depressing
prospect. IMHO, if Browne is right, a ruling along those lines would be the recipe for the cake
that celebrities and politicians and the "high muckety-mucks" (in
Milton Acorn's phrase) can
have and eat at the same time. Lucky them. The cult of secrecy, the curse of English polity,
and society as a whole, will be even further entrenched in law. It would be a black day
for books and newspapers, and for those who produce them. I've been told the
judgement can be expected in three to four weeks. As soon as I know what it is, you will
know too. Tisdag 21 november
2006 - : - Out of office The next couple of
days will find me in the Court of Appeal, following the McKennitt v. Ash hearing. I
will report back on proceedings as soon as I can. Please water the plants while I'm
away. Thanks. Måndag 20 november 2006 - : - Meejah Martin Newland i MediaGuardian driver en tes som många gånger tuggats här på Pressylta: är Indy verkligen en kvalitetstidning? Framför allt med dessa
blaffiga förstasidor: är den inte viewspaper snarare än newspaper? Svar: jo. Och i
just omnämnda tidning blir John Kampfner intervjuad
om New Statesman efter omdaningen: det ska bland annat komma en ny website med obegränsad
tillgång på pappersmaterialet. Käckt. Och Matthew Norman är elak,
men rättvis, om David Aaronovitch, som verkar ha
trasslat in sig ordentligt i sina ställningstaganden efter att han lämnade Guardian för Times (i en straight swap med Simon
Jenkins). Och just omnämnda tidning har fått ett nytt rubriktypsnitt. (Ni märker den eleganta segueing som håller på i den här texten...). Och Journalisten rapporterar
om strejkhotet på webb-Guardian, något som Pressylta skrev om i september,
för jösse namn... Honestly. Skärpning,
grabbar. Söndag 19 november
2006 - : - Curiouser and curiouser... McKennit v. Ash: Do you remember my posting on 9 November
about Morley Walker's piece in the Winnipeg
Free Press and how a rather irate letter in response from a Colonel Rankin found its way
onto Loreena's website's News & Views section, in a posting dated 19 October? Well, the
whole posting's now gone. Putz weg. Vamoosed. No longer present and correct. N'existe
pas. Adios, amigo. Odd, eh? [PS: On a more technical note. If you google "colonel
william j rankin" you get two results: one is my own posting from the
9th, the other the pdf
file as posted on Loreena's site, but the link of course no longer works. However, if you click
on the same file but "View as HTML" you can still read the letter. Should you wish to do
so.] Lördag 18 november
2006 - : - As I was saying... McKennitt v. Ash: Clare Dyer, the Guardian's legal
correspondent, has a piece in today's paper on the
upcoming appeal, and she connects it with two other privacy- related cases to be
heard in the next couple of weeks. Incidentally, the hearing will now start on Tuesday,
not Monday as previously announced (probably due to a traffic jam in that
particular court). Anyway, the tension mounts... Torsdag 16 november 2006 - : - "Longford" Lite yesterday's news över det här kanske, men Weird
Science-Kjell skrev i DN om C4:s dramadoc
"Longford", och the Moors murders. Han säger i artikeln
att "Myra (Hindley) blev så hatad av det engelska folket för att hon var
kvinna". Som tolkning av Myra Hindleys plats i det brittiska medvetandet har denna blivit
ganska rutin på senare år. Men det är enligt min mening bara en del av hela sanningen.
Att rent kvinnohat var en del av det allmäna hatet mot MH är kanske inte så
oväntat, men det var för de flesta mer specifikt än så: hatet hade så mycket med att
göra att MH sågs som i total avsaknad av moderskänslor, vilket konventionen dikterar
att en kvinna ska ha, vare sig hon själv är moder eller ej. Det är denna, mer
freudianskt färgade aspekt som var så framträdande i både mäns och kvinnors hat mot
MH, så som det utspelade sig i olika sammanhang under åren. Men en minst lika
viktig aspekt har inte med kvinnan att göra så mycket som
"skuldfrågan". Kjell H har inte rätt i det att Brady var/är "psykopat". Brady hade och har
sjukdomsinsikt, en insikt som nu mer eller mindre krossat honom som människa och individ.
"Respekterade" är inte ordet, men engelsmännen noterade att Brady under många år
insisterade på att få begå självmord. Vilket lagen inte tillät. Nej, det var Myra
Hindley som var psykopat, iskall och manipulerande. Hon uppvisade aldrig några andra
skuldkänslor än ord, ord som aldrig kostade henne något. 12-årige Keith
Bennetts mamma bönade till henne under alla år att hon skulle tala var hon och Brady begravt
kroppen. Myra Hindley vägrade ända in i döden. Om jag personligen skulle använda ordet
"monstruös" om en människa, så skulle det vara just för denna hundraprocentiga
avsaknad av empati för de drabbade. Enligt min mening: har man begått brott av sådana
avgrunds- dimensioner, och om man har ett uns av människa kvar i sig, så måste
man vilja dö. Inte sitta och manipulera en moraliskt dim-witted halvaristokrat i avsikt
att bli benådad och kunna leva ut sitt liv i "frihet". Vilken jävla
frihet? Onsdag 15 november
2006 - : - Big up Celtic FC, etc Kolla detta. Bortastrippen för den här säsongen: är det makrill
eller är det torsk? Igår åt jag till lunch, för första gången på många år, rökt ål. Jag valde
som tillbehör äggstanning, en grillad tomat, samt en klick pepparrot. Medan jag åt
detta läste jag en blygsam men förvånansvärt omvälvande liten (betal)text av Thomas Sutcliffe i Independent, där han påpekar att tvärtemot slentrianuppfattningen om
religionen som en av de avgörande ingredienserna i konsthistorien, så kan man mycket
väl tänka sig en konsthistoria helt fri från religion. I själva verket kan
man med fog påstå att religionen hämmat konsten, framför allt i en påtagligt snäv
motivkrets: krucifixia, annunciaciōn, pietā, kristusbarnet, och några till. När man
sedan betänker att andlighet och Conrads "marvellous" är bra mycket äldre hos
människan än det krasst övernaturliga, så är ju tanken bisarr att en Rafael eller en
Michaelangelo i praktiken skulle gått sysslolösa i gudars frånvaro. Och med det var ålen
uppäten, så jag återvände till kolgruvan med hackan i hand. Ack ja, förresten. På tal om foppåll. Och konst. Tisdag 14 november 2006 - : - I rest my case Den relativt långa tystnaden här på Pressylta har, som många av er säkert
anat, sina skäl. Det är först nu, en kylig och mulen novembertisdag tillbaka i
London, som chocken har börjat lägga sig. Och ändå inte. Trots mina tjugofem år
som yrkesskribent saknar jag helt enkelt möjligheten att uttrycka i ord de
scener som utspelade sig på festvåningen Nya Estrad på Göteborg
"Convention" (!) Center i slutet av förra veckan (för "konventionellt" var det sista det
var, det vill jag lova!) Det enda jag kan göra är att be mina läsare - även om de flesta av er har
säkert redan gjort det - att studera resultatlistan (pdf) och sedan be Vaggeryds Chark AB respektive Kå-Be Charkuterifabrik AB att - bara för skojs skull - välja
ett av tre alternativ för att komplettera ett gammalt vanligt talesätt: "Det
kostar som det..." (a) "stakar", (b) "skakar", eller (c)
"smakar". [Meddelande till
Olov H: The cheque is in the post] Torsdag 9 november
2006 - : - McKennitt v. Ash, again I also noticed
something rather strange on Loreena's website yesterday. On 14 September, the
journalist Morley Walker of the Winnipeg Free Press published a piece on the case
which was mildly sympathetic to Niema. However, a week or so later, a certain
Colonel William J Rankin wrote a letter to the editor protesting against Walker's
piece and strongly taking Loreena's side in the matter. For whatever reason, WFP
chose not to publish it. However, the Colonel's letter found its way to the News & Views section on Loreena's website, where it
was published as a pdf
file on 19 October (scroll down to 'UK Privacy Case' posting of 19/10/06, where
Walker's original piece can also be accessed, although it requires subscription). The
letter is worth having a look at, particularly the second paragraph, which seems - in my
layman's eyes - to contain some statements about Niema that are bordering on
defamatory: "...falsely constructing a case...", "...causing
witnesses to perjure
themselves...", "...tantamount to extortion...". I say, steady
on, Colonel...! I may be wrong, but I
don't recall any of that contained in Eady's judgement. And this is posted on a
website where Loreena has frequently said that she cannot comment on the case
because of her respect for the legal process...! Very curious. Onsdag 8 november
2006 - : - Tapas variadas McKennitt v. Ash: How time flies. The appeal hearing is
due to take place quite soon now, over a
period of three days starting Monday 20 November and, as I understand it, the
sessions will be open to the public. Your correspondent will of course be there, and
I will report back as and when possible, hopefully at the end of each day.
Meanwhile, Loreena's new album, 'An Ancient Muse', is due to be released any time
now: some sample tracks can be downloaded from her website here. Strax efter att London fick OS 2012 i fjol profeterade jag att det kommer
att gå åt helvete. Jag har inte ändrat mig. Den inhyrda (amerikanska) chefen för
bygg- projekten, Jack Lemley, avgick i förra veckan just på grund av den
urbrittiska sjukan att politikerna nödvändigtvis ska micro-manage allting, inte
erfarna projektledare och ingenjörer. Nu visar det sig att finansministeriet
glömde nämna något om dom europeiska reglerna om moms på byggprojekt, så kostnaderna har rusat iväg ännu längre bort från verkligheten. Idag skriver Marcel Berlins, i ett cri de coeur som man bara kan instämma i, "Ge tillbaka OS! Låt
Paris ta över innan det är för sent!" Tisdag 7 november 2006 - : - Arkeologi För första gången på flera månader tände jag igår upp min gamla iBook,
för jag behövde hämta ett par dokument från en mackad Zipdiskett. Det var som den
där scenen i Alien när dom kliver ombord på det övergivna rymdskeppet: ekande
tomt, ödsligt, fuktigt, en slags ethereal närvaro. Nåt dussin dokumentikoner
låg utslängda i övre högerhörnet av skärmen, som en hög med höstlöv. Skärvor av termer
jag inte sett på länge:
Chooser, Apple Menu, "The application Finder has unexpectedly quit". Jag trodde till en början jag skulle sakna Mac:en mer än jag
faktiskt nu gör. Vilket inte innebär att jag gillar PC nåt särskilt. Det stör mig att jag
fortfarande inte fattar i någon särskild detalj vad som pågår under motorhuven, att jag
inte kan mixtra och dona med systemet som jag kunde med mina Mackor. Det stör mig
att så mycket av mjukvaran är Microsoft-proprietorial, att det känns så
corporate-in-i- märgen. PC-världen känns designad - och terminologiserad - för
tonåringar. Jag gillar inte att det bokmärke jag till exempel har på David Irvings webbsida ska behöva kallas en av mina "Favorites" i Explorer. Jag gillar
inte allt detta idiotiska My:ande (My Documents, My Computer, etc) som ju bara är
solipsistic-bordering- on-redundant. Macmiljön kändes definitivt mer vuxen. Fast i fråga om
iBooken, avsevärt mer än vuxen: stendöd, i själva verket. Måndag 6 november 2006 - : - [Rubrik här] Tim Luckhurst skrev
i Indy on Sunday igår om internstriderna på al-Jazeera
vad gäller den länge väntade internationella versionen: ska David Frost kalla
det 'suicide bombing' eller 'martyrdom operation'? Dom ska tydligen börja
sända om ett par veckor. Och visst kommer jag väl att kolla då och då, precis som
jag gör med websiten, men kanske mest för att spåra den typen av redaktionell
politik, framför allt så klart vad gäller bildmaterialet. Får bin Laden automatiskt airtime för sina hemmavideos? Gisslanavrättningar? Likdelar efter
självmordsbombare? Och om vi västerländska mesar inte får se sånt på AJI som arabvärlden kan
se på AJ - varför inte? Över tre månader efter hädanfärden får Göran Printz-Påhlson sin runa i Guardian. Men, å andra sidan, han har ju ingen brådska nuförtiden. Söndag 5 november 2006 - : - ÖIS har åkt ur allsvenskan Vad taskigt för dom. Mörkret har lagt sig. För 401:a
gången bränner man en katolik på bål. Och det är lika festligt som vanligt. Fyrverkerier som godisbomber och månen en
evighetsmint. Stan låter som Baghdad vilken dag som helst. Hör papisten yla! Torsdag 2 november 2006 - : - I say tomato Utube ska stämma YouTube för alla serverkraschar dom råkar ut för.
Andrahands rörmaskiner... Kul. Nu kommer snart råtthjulstillverkaren MicePace att
stämma Murdoch också, det slår jag vad om. Och här är dagens mest positiva nyhet, håll med om det. Down the hatch! Plagiat
på Wikipedia... En rätt läcker upphovsrättsteknisk-filosofisk nöt för någon
att knäcka. (Via Cryptome) Onsdag 1 november
2006 - : - Of mellow fruitfulness, etc Slutet av oktober, början av november är när England är som mest, ähm,
sig självt. Det här är nog min favoritårstid. Den vulgära sommaren - uppstickaren
bland årstider - har långt om länge bommat igen sin kiosk och gått hem. Man köper sig en
påse Cox's Orange Pippin och mumsar sig gatan fram genom löv och gamla plastpåsar.
Blottarna har också gått hem, det har blivit för kyligt för sånt. Klockan har
tappat bort en timma, närmare bestämt den som låg mellan fem och sex på eftermiddagen. I
näsborrarna lukten av bränt papper från alla smällarna: det är Bonfire Night på
söndag, Poppy Day nästa lördag. Och sen börjar Ashesserien, första matchen i Brisbane. Det
är nästan alltid Breughelhimlar den här tiden på året, och man lagar gärna grönsakssoppa
till middag. Det kanske har att göra med att det var i den här vevan jag kom hit
första gången, i början av november 1972. Det var likadant Breughelväder då, och "I'm
Stone in Love with You" med
Stylistics. Det var "Colditz" på teve. Holland slog Norge med 9-0 i kvalet till VM 74 (hattrick av Neeskens). Nixon blev återvald, Kissinger fick
fredspriset, och Watergate låg och bubblade lite lätt. Allmanbassisten Berry Oakley dog
den elfte, nästan exakt ett år efter Duane. Konstigt. Det var också "Upstairs,
Downstairs" på teve. Jag åt min första engelska frukostkorv,
och funderade på att åka tillbaka till Göteborg igen, så äcklig var den. Och jag gjorde slut med Jessie några veckor senare. Hmmm. Sorry, jag borde kanske utfärdat en nostalgivarning i början. Won't happen again. Promise. To the business at
hand. John Walsh i Independent (onätat förstås) skriver om Mike Berry, alias Shiver Metimbers, och hans heroiska 419 scambaitingsite. Samt ännu en scumbag ur världen... Till slut: är den svenska PR- och medievärlden verkligen
såpass intressant och välbefolkad att den kan, ähm, sustain två tidningar, Dagens Media och Resumé, som i princip skriver identiska nyheter, och ofta t.o.m. identiska rubriker,
varje dag? |
|