+ McKennitt v. Ash: The Toronto Globe & Mail has noted the permission-to-appeal
developments here. There's also supposed to be something in the Toronto Star,
but I haven't been able to locate that yet.

+ Jag glömde att tillägga att det naturligtvis också alltid finns en distriktssköterska
i Lerum som fyller femtio, men som undanber sig all uppvaktning. Och henne bör
man ju inte gärna hylla, då'rå.

+ Nån stack en bok i händerna på mig i helgen, Irshad Manjis 'The Trouble with
Islam Today', en enkel och rättfram titel för en bedrövligt skriven bok som trots
det fångar in mycket av den motbjudande blandning av självömkan och thuggery
som karaktäriserar modern islam. Författarinnans website heter muslim-refusenik.

+ Har någon någonsin sett mer svensk ut än den misstänkte styckmördaren Janne?
Här hans nuna i Expressen, till exempel.

Det finns alltid en distriktssköterska i Lerum som fyller femtio.

Hylla henne.

+ McKennitt v. Ash: Just to let you know that further comment on the case will
be left on hold for a while. We've got a Bank Holiday weekend coming up and
The Law will be a subject pretty close to the bottom of the agenda, quite frankly.
Nearer the top will be barbecued sausages, red wine, and where to play Aaron
Lennon if Beckham's on the right in midfield - and in form, which is doubtful.

+ Welcome to the Twilight Zone, kapitel 15: nån på BBC-magasinet skriver om
grälkulturen. Eller The Holy Gräl, som vi väl får kalla det nuförtiden. Men jag vet
inte om jag är så imponerad av det där med "This is the Jerry Springer Show live
from the cooked-meat counter". Jag tycker du ska jobba lite mer på den där
metaforen, Janne, för det finns inga som helst belägg för en koppling mellan
charkvaror och aggression, och om du påstår nåt annat så ska jag skala den här
chorizon och trycka upp den i din vafanculo.

+ Avd. "Like watching paint dry". Jag hörde en ny boring-simile häromdan: "Like
watching your parents do the sudoku"... Den är rätt elegant, egentligen.

Earlier this afternoon the Appeal Court in London granted Niema Ash permission
to appeal Mr Justice Eady's verdict in the case of McKennitt v. Ash from December
2005. The appeal hearing will probably take place in the autumn and will last for
an estimated two days.

The two Lord Justices gave permission to appeal on a total of five out of seven
"grounds for appeal" submitted by Niema's lawyers (costs had already been
granted permission). The only ground they did not agree to was the claim that
Niema had not received a fair trial. In other words, all the controversial issues
raised by Eady's verdict will now be settled on appeal, and the hearing is bound
to attract a lot of attention from both the media and the legal community. Foremost
is of course the issue of whether Eady struck a fair balance between Loreena McKennitt's
Article 8 rights to privacy and Niema's Article 10 rights to freedom of speech.

It's also worth noting that one of the judges at today's hearing, Lord Justice Richards,
went out of his way to say that he had approached this case with a mind to refuse
permission to appeal, but that David Price's skilful advocacy on Niema's behalf had
persuaded him that there are substantive issues at stake in an area of the law that
is very new and still evolving.

More on this will probably follow in the next few days.

---------

PRESS RELEASE FROM DAVID PRICE SOLICITORS & ADVOCATES - Niema Ash

For immediate release
25 May 2006
 

McKennitt privacy decision to go to appeal

The author Niema Ash has obtained permission to appeal a recent ruling of the
High Court that she breached the privacy of Canadian folk singer Loreena McKennitt
by publishing her most recent book, 'Travels with Loreena McKennitt'. In the High
Court action Mr Justice Eady had awarded Miss McKennitt £5,000 damages, an
injunction preventing the book from continuing to be published, and her legal costs.

At today's hearing for permission to appeal Lord Justices Ward and Richards accepted
that the case raises a number of important and unsettled legal issues which warrant
consideration by a full Court of Appeal. The issues include the balance between Miss
McKennitt's rights in privacy and Ms Ash's own right to freedom of expression under
the Human Rights Act 1998, whether there can be a cause of action in "false privacy"
and to what extent further information can be published about subjects already in the
public domain.

The Court of Appeal has granted permission for Ms Ash to appeal against the High
Court's original decision on these and other important grounds. The exact date of the
appeal hearing is yet to be decided but is likely to take place later this year.

Notes

Niema Ash is an award-winning travel writer and W.B. Yeats scholar. Ms Ash's book
entitled 'Travels with Loreena McKennitt: My Life as a Friend' was published by Purple
Inc Press in 2005.

For Further Details Please Contact

Korieh Duodu

David Price Solicitors & Advocates

On the off-chance that anyone had actually planned to attend the hearing at
the Royal Courts of Justice tomorrow, it now turns out it will be held in private.
As I understand it, Loreena's representatives are unlikely to attend, as it is
simply for the two Lord Justices to decide, on purely technical and legal grounds,
whether Niema should be given leave to appeal. If they decide yes, then the
appeal hearing itself will take place at a later date, probably in the summer.
If no, then there is nowhere further to go for Niema in the English legal system.
There is of course the theoretical possibility of taking it to the European Court
of Human Rights. But, as you know, bridges are to be crossed only when you've
reached them. Otherwise you'd look pretty silly. Trying to cross a bridge that
isn't there, I mean.

Dagens Guardianartikel 'Heroin addicts could inject themselves at supervised
centres in police-backed plans' är nåt av det mest positiva jag läst på länge
när det gäller drogbekämpning. Kanske det till och med kan bli första steget
på väg tillbaka till sextiotalets system med receptheroin, där britterna var
pionjärer för det enda behandlingssystemet vad gäller heroin som någonsin
fungerat och som därför naturligtvis fick läggas ner. Och det är väl värt att
poängtera att det allt oftare är polisen - antidrogkrigets frontsoldater - som
har de bästa, dvs. de mest effektiva och humana, idéerna om hur kriget bör
föras. Snart är det väl bara de svenska nolltoleranstalibanerna kvar som tror
att den hysteriska förbudsparanoian hjälper ett enda dyft.

Peter Wilby writes on press regulation in the magazine he used to edit, New
Statesman, and his views (and Stephen Sedley's) are, strange to say, becoming
more commonplace among journalists and media commentators here. I have
to say I'm not totally averse to the idea myself. It might be interesting to speculate
how McKennitt v. Ash would have fared under such a system: I have a feeling
a more balanced verdict might have been arrived at than that delivered by Mr.
Justice Eady. Howsoever, on Wednesday Thursday we will know whether Niema
will be given leave to appeal Eady's verdict and, if so, on what counts: only the
costs awarded against her, or, more significantly, some of the privacy issues too?
Report to follow.

(Please note that the NS only allows one free article per day)

Bloggen 'Richard Tomlinson v MI6' kan ju bli rätt lajbans, om man nu är lagd
för sånt, och om den får hålla på ett tag till. Tomlinson har varit en förnämlig
shit-stirrer i flera år nu, och bloggandet kan väl inte bli ett mer naturligt medium
för honom. Läs mer bakgrund i Observer idag.

Efter you-know-what igår kväll fipplade jag lite med remoten och hamnade i
en konsert med Springsteen-does-acoustic-folk från alldeles nyligen. Och insåg
än en gång varför jag aldrig fastnat för honom: han sjunger ju samma låt om
och om och om igen. Eller snarare: det spelar ingen roll vilket utgångsmaterial
han har - akustisk ballad eller vrålrock - det åker in i ena ändan av Bruceboxen,
undergår exakt samma musikaliska cure, och kommer ut i andra ändan som
ännu en working class anthem. Han har bara ett röstläge, ett tonläge. (Det är
ungefär som med den där gruppen Stomp som bullrar med soptunnor och
sopkvastar: blunda och lyssna nästan gång du stöter på dom: dom har bara
en rytm, and that's it.)

Another one bites the whatever: Freddie i Freddie and the Dreamers har
trillat av. "You were made for me, ta-ra-ta-ra-ta-ra-ray...". Tyckte alltid den
var en sån melankolisk låt.

Just tillbaka från Aten. Ville hon lyssna på ett proffs, eller? Would she shit.
Skewer the bitch, I say.

[Dessutom, nu när jag sett finalen: Carola har ju inget naturligt vibrato när
hon sjunger på hög volym, så hon måste tugga fram det i stället, det är så
karaokeamatör det vill bli. Hur blev den människan nånsin berömd? Weird.]

+ Ibland får man ju, för utsiktens skull, ta ett steg tillbaka och inse att man
just förklarat bort Arsenals finalförlust med att skylla på det kapitalistiska
systemet. Via Erik Johan Stagnelius. På spanska. And who said drugs're no fun?

+ Nej, jag vill alltså gärna försäkra mina läsare, särskilt de yngre, att jag faktiskt
är fullkomligt normal. Jag har till och med intyg på det. Från en läkare som är
färdigutbildad jättesnart.

+ Igår kväll: första gången jag såg Carola, och första gången jag hörde hennes
låt. Cheeesus... Låten är ju bara sub-sub-sub-Abba + torch song + orgelsynt på
burk. Hår/make-up/kläder som bara skriker 1983. Jag menar. Ärligt talat. Dags
för 'Pressylta Redux Make-Over' att rycka in. Ringde just teamet därnere, åker
i eftermiddag. Ni får se resultatet imorgon kväll.

+ For your delectation and delight: läs allt om den nyupptäckta SM-kulten i
Darlington, av alla ställen. Nästa gång någon frågar varför jag har bott i det här
landet i trettiofyra år, så ska jag bara svara "Darlington". Nuff said.

Ska man förlora så är det alltid en tröst att veta redan tjugo minuter in att man
kommer att förlora, för man har sjuttio minuter på sig att vänja sig. Det är en
perfekt illustration av fotbollen under senkapitalismen. Do the maths. Elva mot
tio funkar inte på den nivån, det är precis därför man köper dyra spelare, det är
just därför det är såna idiotbelopp i omlopp. Barça investerade bättre, och vann.

Shit.

För övrigt: 'Vad suckar häcken?' på spanska blir '¿Que susurra el culo?'

[Om du inte fattar vad jag pratar om, slå upp 'Arsenal', 'Barcelona', och 'Stagnelius'
i Wikipedia eller nåt. Just don't come to me. Fuck off. I'm sulking.]

Onsdag 17 maj 2006 - : - GrandPrixAdolfHitlerStevenSpielbergJohnnyDeppJamesBond

Är dom som Norge googlar mest på (syttene-maj-anpassad-rubrik, alltså). Det
här är säkert urgamla nyheter för nördfalangen bland Pressyltas läsekrets, men
Independent publicerar idag Google Trends slutsatser om vad olika länder söker
mest på (kan alltså inte direktlänka, sök på rubriken 'The World of Google'; och
Google Trends finns väl på, ähm, Google). Och några av dom är ju jävligt lajbans.
Australien: bananas/tinnie/aliens/haemorrhoids/depression. För livet ska ju levas
i den ordningen. Sydafrika är mer spooky: bestiality/Princess Diana/Aids/second
coming/malaria. USA är väl mest förutsägbart: cheeseburger/sex toys/SUVs/
Osama bin Laden/implants. Men Irland tar ju depp-priset: lonely/colonic irrigation/
facial hair/Kate Moss/Manchester United.

I afton dans, alltså... "58 saker du inte visste om Barcelona FC, nr. 1": på Mallis
hatar dom Barça, trots närheten, trots den katalanska broderligheten, osv.
Anledningen är att fastlandskatalanerna alltid sett ner på balearerna, anser dom
vara bönner och sheep-shaggers, olivmumsande byfånar som blivit rika på grisfester
och taskig sangria, och som pratar en form av katalanska som är ett brott mot allt
vad språklig expressivitet och elegans heter. Så mallisarna är stenhårda Real Madrid-
fans. Alternativt Atlético. Alternativt Arsenal, med andra ord.

Tisdag 16 maj 2006 - : - Gäsp, alltså...

Jo jo, Bono gör Independent, behjärtansvärt (som det brukade heta), bra att
nån gör nånting, hiv/AIDS i Afrika är en katastrof som faktiskt går att göra nåt
åt, jodå, och det här RED-projektet kanske funkar, vem vet, jodå, men... ändå...

Gäsp, alltså...

Icke-gäsp, däremot, är som vanligt en strålande indignerad George Monbiot i
Guardian. Bless his righteous soul - y venceremos! Hugo Chávez är nämligen i
stan också... Bäva I plutokrater! Snart ska utbrottets timma slå!

(Får nog ta en Treo och lägga mig ner en stund. Revolutionens hetta blev lite
för mycket där, tror jag...)

Måndag 15 maj 2006 - : - Väderrapport

För en liten känning av det journalistiska klimatet här över sedan 7/7, gå till
Media Guardian idag och skrålla ner till "The cost of telling the truth: Police
arrested ITV News producer Neil Garrett after he secured the sensational leak
from the Stockwell shooting inquiry. Cleared earlier this month, he tells the
full story". (Man måste registrera sig för att läsa artiklar på Media Guardian,
men det är det faktiskt värt, om du inte redan gjort det).

Söndag 14 maj 2006 - : - Vedbodsnytt

Adam Mars-Jones är en av Englands bästa kritiker (film och bok), och det hade
nästan räckt med att säga det, om det inte vore för det att han också är ett av
landets stora oinfriade romanförfattarlöften. Han debuterade på 80-talet med
en fullkomligt briljant novellsamling, som jag glömt titeln på, men som definitivt
kändes som ett warm-up-varv runt banan innan de stora romanerna kom. Som
dom alltså inte gjorde, liksom. Hur som haver, idag sågar (vedbod, geddit?) han
den nya (och auktoriserade) John Osbornebiografin av John Heilpern och citerar
bland annat en av Heilperns meningar: "Osborne's best plays poured out of his
gut as the notoriously constipated Luther crapped out revelation from his bowels".
Mars-Jones kommenterar: 'This may be the ugliest sentence ever written in a
spirit of praise. It isn't even redeemed by accuracy, since it compares flow with
blockage. And at least when Osborne insulted someone, he knew he was doing it'.

Ouch.

[PS: Nu har jag orkat mig upp ur min guldbrokadornamenterade paulun och tagit
reda på vad hans novellsamling hette. Den hette 'Lantern Lecture' och gavs ut av
Faber år 1982. Väl värd att luska fram på bibban, skulle jag sagt .]

Lördag 13 maj 2006 - : - Vernon's excellent adventures in politics

Jag tror jag sa samma sak för nästan ett år sen här på Pressylta, men det tål
att upprepas: jag fattar inte att DN lägger ut dyra pengar på Vernon Bogdanors
gymnasistuppsatser om brittisk politik. En framstående statsvetare kan det
mycket väl hända att han är, det är jag inte mannen att avgöra, men hans take
on the political scene kan bara beskrivas med ett underbart syrligt litet ord man
brukar använda i såna här sammanhang: "unremarkable". Det handlar om att
cut-and-paste det mest konventionella och banala du kan hitta om Blair och
tronföljdsdebatten och smäll in det med en referens till Sverige. Och vad har
det hela då för relevans för svensk socialdemokrati? Jo, att man måste ställa
sig frågan "Vad betyder socialdemokrati i dag och hur ska målen nås?". En fråga
som man då måste ta för givet att svensk socialdemokrati aldrig ställt sig förrän
det började gå illa för Tony Blair...

Drivel. Nothing more and nothing less: drivel.

Och det är väl lite elakt att påpeka det, men jämför Boggans text med en artikel
i samma ämne, också från idag, av en man som kan sina pappenheimare, Martin
Kettle i Guardian. Det är skillnaden mellan ÖIS och GAIS. Mellan Sibylla och Solna-
korven. Mellan Carola och Elvis.

(Eh?)

Fredag 12 maj 2006 - : - Sju snedstreck sju

Igår presenterades två parlamentariska utredningar om Londonbombningarna
(BBC:s sammanfattning här) och den allmäna reaktionen var väl att de kunde
varit mycket mer djuplodande, dvs. kritiska, framför allt i två avseenden. Dels
att MI5 och polisen knappast kan frikännas på ett så enkelt och smärtfritt sätt:
hade man Siddiqi Khan i siktet under en lång period och sedan släppte honom
så kan det inte kallas annat än ett katastrofalt misslyckande. Dels i fråga om
bombarnas motiv: ingen av utredningarna nämner Irakkriget annat än i förbi-
gående. Vilket naturligtvis är fullkomligt absurt.

I kommentarerna idag får vi oss också till livs en hel del 25-örespsykologiserande
om hur de fyra "radikaliserades" (det är ju för övrigt en brandgult blänkande
misnomer att kalla jihadislamister för "radikaler", när dom är de mest reaktionära
thugs som nånsin gått omkring i ett par sandaler). Och far be it from me att
försöka nysta upp ett såpass psykos-religiöst tankekomplex, men en central
faktor som ingen verkar ha stannat inför är ju att självmordet-som-enkelbiljett-
till-paradiset är 'the supremely unambiguous act' med vilken man framgångsrikt
negerar den mångtydiga, relativistiska, mångfasetterade, svårtolkade, eftermoderna
verkligheten. (Är det inte Conrad som skriver om detta, förresten?). Det är bland
annat därför dom såg så glada och uppspelta ut på CCTV-bilderna minuterna före:
dom vet att dom så att säga är på väg in i sitt stora, ontologiska AHA!-ögonblick.
The bastards.

Torsdag 11 maj 2006 - : - Tom Peng Pung, världens fattigaste kines

Det är sannerligen inte ofta Pressylta handlar om pengar och ekonomi, och det
ska inte bli en vana heller, men det här är ju rätt spooky, måste man säga...
När nånting händer i världsekonomin som aldrig hänt förut, då är det hög tid att
tömma kontot och fylla madrassen, eller hur?

Och Marina Hyde är mer än lovligt krystad om svensk "miserabilism" idag. Inte
undra på att man är dyster om man ska behöva läsa sånt... Det är dessutom
faktiskt lite okaraktäristiskt av henne, för hon är för det mesta rätt lajbans. Men
vi har väl alla våra puckodagar. Ähem.

Onsdag 10 maj 2006 - : - McKennitt v. Ash

It's official: Niema's appeal against the verdict will now be heard on Thursday
25 May 2006 at the Royal Courts of Justice in the Strand in London.

[Correction, later: the hearing is actually to decide whether Niema will be given
leave to appeal and, if so, the appeal proper will come later. Nevertheless, at
the hearing on the 25th both sides will be presenting their cases in a session
due to last about an hour.]

[Complicated business, the law. A lot of hard work involved. I do hope our learned
friends are being remunerated accordingly...]

[This is probably the most fucked-up posting of mine so far. Never mind, it's gonna
get a lot worse.]

Tisdag 9 maj 2006 - : - DILLIGAS?D1

Eller: "Do I look like I give a shit? Del 1"...

Jag har alltid ansett att det inte finns ett enda ämne under solen som inte är,
på ett eller annat sätt, intressant. Till och med saker som frimärksamlande
och trainspotting och Djurgårdens IF måste ju ha i alla fall en eller ett par små
förmildrande omständigheter som gör att man kan ägna dem en liten stunds
uppmärksamhet, en regnig tisdagseftermiddag, när det inget är på teve, och
haschet är slut.

Jag hade fel. Här är tre exempel på ämnen som för mig är absoluta no-no's.

+ Allt som har med Andy Warhol att göra.

+ Vad kristna tycker om politik.

+ Poker.

Måndag 8 maj 2006 - : - Blä-här

Jag förutsätter att det är någorlunda bekant att det mycket riktigt gick back
för New Labour i torsdagens lokalval. Även om det inte blev den 'meltdown' som
en del hade befarat, så var det illa nog. Dom förlorade kontrollen i Camden,
till exempel, men ingen blev outright winner heller: resultatet blir en koalition
av Labour och Lib-Dem. Hur som helst, en brutal reshuffle av regeringen följde
på fredagen, inte så mycket Night of the Long Knives som Morning of the Short
Straws, som Observers Andrew Rawnsley uttryckte det.

Nå, allt detta egentligen bara som ingång till en fantastisk historia från Independent
on Sunday igår. Tidigt i våras samlades några av Blairs främsta rådgivare för att
försöka analysera varför så många i väljarkåren var så "arga" på premiärministern.
En av dem, okänt vem, tänkte så det knakade och kom till slut fram med den enda
rimliga förklaringen. På fullt allvar. Jo, sa han, folk är så arga på Blair därför att dom
älskar honom så mycket att blotta tanken på att han ska avgå och försvinna ur deras
liv gör dem förbannade.

Jag menar... mmffsplttr... kkrrrwwplf... det är ju rent Nordkorea-stuk på den ju! Det
är ju hundra procent Beloved Leader and Helmsman! Det är ju politisk analys via
delirium tremens! Someone get the whitecoats! HEEEEELP!

Politik ska som bekant vara tråkigt, annars är det risk att det förr eller senare blir
pang-pang och andra massa bekymmer. Och det här är ju alldeles för kul. Time to
bunker down, kids.

PS: Vad var det jag sa...? The Zoo. Kan inte spela boll. Kan inte ens kravalla på
riktigt. Pathetic.

Lördag 6 maj 2006 - : - In memoriam Ingemar Ejve

Till råga på allt, detta... Det blir två dagars rödvinsinspirerad reflektion här
på Pressylta. Jag fick just reda på att min vän Ingemar Ejve gått bort i veckan.

Världen har plötsligt blivit lite mindre intressant, lite mindre skojig, lite mindre
musikalisk, lite mindre välsmakande. Länken går till hans IMDb-fil.

Som Ingemar nog själv skulle sagt: Take it easy. But take it.

Välkomna tillbaka på måndag.

Fredag 5 maj 2006 - : - Mera plus i baljan, boys

+ Varje stad ska alltid ha en proportion excentriska äldre män som tycker om
att sätta massor av rockmärken på sina kavajer, och även andra valda attiraljer,
till exempel olika visselpipor i en snodd om halsen.

+ Det statistiskt pålitligaste sättet att beräkna en stadsdels välfärdsindex är att
räkna antalet plastpåsar som fastnat i träden, dividerat med antalet lodare som
fortfarande håller fast i dom.

+ En fråga jag faktiskt fått tre gånger under det senaste halvåret (or variations
thereof): "Du är ju svensk... Känner du Sigrid Rausing? Jag har ett jävla intressant
projekt på gång, serru..."

+ Ju mer jag hör det, desto mer tycker jag turkiska låter som arabiska med
finsk brytning.

+ Frågesport: Vilket var året när den sista insändarsidan i en svensk dagstidning
hette "Ett ögonblick, herr redaktör!"...? (a) 1959  (b) 1961 (b) 1965

+ Jag tyckte först det stod "bittraste", men Vassa Eggen har utnämnt Pressylta
till "Sveriges vittraste blogg". Och därom tvistar väl få. När äger ceremonin rum?
(Förresten, Bitterhetsakademiens möten vore ju inte så roliga att gå på. Bara ett
jävla gnäll hela tiden...)

Torsdag 4 maj 2006 - : - Igår var jag, för ett kort ögonblick, Tord Grip

Det var ett voice-overknäck, jag gör sånt ibland, pengarna skänker jag till
de fattiga. Ähem. Hur som haver, det är studio time på Soho Square, en
drama-doc om Svennis, som jag antar ska visas före/under/efter VM, jag
orkade inte fråga. För jag har aldrig i mitt liv varit med om nåt så kaotiskt
('shambolic' är ett jävla bra ord vi har här över). Det var min gamle vän och
v-o-kollega Peter och jag som hade hyrts in - för vad? Not a fucking clue.
Inga manus, ingenting. Agenten hade sagt: 'Vill du vara Svennis eller Tord
Grip?' och jag sa 'Jag tar hellre Nancy', men därav blev intet. Under en fika
före bestämde Peter och jag att han tog Svennis och jag Tord. Hur som haver,
därav (igen) blev intet. När vi efter en och en halv timmas försening kom in
ens i kontrollrummet, började vi sakta men säkert inse vilket jävla kaos vi
stod inför. Producent, regissör och mixerkille sitter alla på plats. Men ingen
visste vad dom sysslade med. Det var scriptat och improv om vartannat. Det
skulle vara läppsynk, men det scriptade var inte tid-kodat. Så blev scriptat
improv, och improv scriptat, och sen tillbaka igen. Så ringde telefonen, och
regissören vägrade ta samtalet, så hon sabbade sitt HBO-knäck. Smågräl. Så
skulle fyra scriptade, treradiga repliker snabböversatta (av Peter och mig) till
svenska passas in i en åttasekunders sekvens. Try and fit ten pounds of shit
into a five-pound bag, and you'll see what I mean. Så blev scriptat improv igen.
Till slut hörde vi de efterlängtade orden i hörlurarna: "Thanks very much, that
was perfect". För vilket den ordagranna svenska översättningen lyder: "Dra åt
helvete, vi lägger in engelskt istället...".

Och det fantastiska är ju att dessa Pucko-Brains kommer att vinna Oscars och
Emmys och Simborgarmärket och allt annat snyggt om några år. Som förut sagt:
Welcome to capitalism, my friend. And, yeah, you're welcome to it.

Å andra sidan. Det är så man fakturerar för fem laxar på en lazy spring afternoon
i Soho med snygga receptionists och bra kaffe. Deep shit. Deep-deep-deep shit.

Onsdag 3 maj 2006 - : - Kvinna förlorade sitt öga - stämmer linsföretag

Lyder huvudrubriken i Expressen idag. Så följer ingressen: "Zoe Wade, 69,
använde linsvätska från Bausch & Lomb - sju månader senare sa läkaren att
hennes vänstra öga borde avlägsnas. Har du linser? Känner du dig orolig?
DISKUTERA! (4 inlägg)"

Och det är ju ett rätt enastående exempel på vad journalistiken förväntas
åstadkomma nuförtiden. För det första det kärnsvenskt vårdparanoida i storyn:
för, det måste sägas, Sverige framstår alltför ofta som ett land där hypokondrin
är kung. Sedan den lika kärnsvenska redaktionella strategin att skrämma vettet
ur läsarna som ett verktyg i lösnummerförsäljningen. Och så till slut, the therapeutic
punchline: DISKUTERA!

Alla som heter Stellan kommer att gå en våldsam död till mötes idag. Heter du
Stellan? Känner du dig orolig?

DISKUTERA!!!

Tisdag 2 maj 2006 - : - The beginning of the slut

På torsdag är det lokalval i England och Wales, och Labour kommer enligt alla
prognoser att gå back ordentligt. Det kan t.o.m. hända att dom förlorar tidigare
givna labourboroughs i London som Camden och Haringey. Vilket ärligt talat
vore enastående, faktiskt. Och därmed början på ändan på Blair, förhoppningsvis.
När man då kommer att se tillbaka på Blairåren (blåren?) så kommer utan tvekan
rubriken att lyda 'Hur man pinkar bort ett jättelikt förtroendekapital på nio korta år'.
Det krävs faktiskt ett geni för fuck-ups för att åstadkomma något så spektakulärt,
det är säkert unikt i politisk historia.

Och det första Blair kommer att göra efter avgången? Låta döpa sig i romersk-
katolska kyrkan. Det är en öppen hemlighet, och helt och hållet på grund av Nordirland
han inte kunnat göra det tidigare. Men - tänk om påven avböjde... 'Fuck off outta my
church, creep...'.

Måndag 1 maj 2006 - : - Upp träääälar uti alla stater...

...som Ungern bojor lagt uppå!

(Eh?)

Det pågår en rätt matig debatt om BBC:s digitala framtid; dom har just producerat
en "strategic review" om saken. Inuti den debatten ligger en mer specifik dito
om barn- och ungdomsprogrammen, där förvirringen för närvarande är påtaglig.
En god vän fick nyligen ett program yxat efter första serien trots utmärkta tittarsiffror
och ett format som alla gillade, och turerna kring det hela är lika häpnadsväckande
som mystifying. Grundproblemet är i själva verket att BBC tappar bort ungarna ju
äldre dom blir. Först drar man in småttingarna med CBeebies (upp till fem, basically),
varefter man försöker hålla kvar dem med CBBC (upp till tolv-ish), och båda fallen
har man lyckats någorlunda, trots konkurrens från Nickleodeon och Cartoon Channel
och spel och dvd, etc. Det är mellan 12 och 16 dom verkar försvinna, i drösar. En
del vill mena på att det i själva verket inte längre går att göra program specifikt för
12+-åringar, typ långköraren 'Grange Hill' (skolsåpa), eftersom dom vid det laget blivit
vuxentittare: den åldergruppen kollar 'Little Britain' och 'Strictly Come Dancing' precis
som alla andra, och att tro något annat är bara patronising. Opinionssiffrorna för
den gruppen visar också att BBC genomgående betraktas som, ja, 'am I bovvered?,
liksom. Men att göra sig av med den gamla ingrodda BBC-traditionen att vara
patronising mot barn blir nog svårare än man räknat med. Man tror inte sina ögon
ibland. Jag vägrade t.ex. låta Joe kolla 'Blue Peter' när han var liten, det är ett
magasinprogram-efter-skolan med kräkframkallande käck-käck-tjejer och -killar som
presenterar, och som visar oss hur man bygger en fungerande stridsladdning med
arton konservburkar, två dassrullar och en bit sticky-back plastic, hur kul som helst,
följt av ett inslag om, ähm, miljön. Kärnpräktigt, är kanske ordet. Nä, Joe fick kolla
'Chainsaw Massacre' i stället. Och det har inte gjort honom nån skada, minsann. Som
inte Ritalinan kan bota. På sikt.

PS: För oss som samlar på biopic-replik-pärlor typ "Come on, Hitler, let me buy you a
glass of lemonade" och "Nice work on the manifesto, Trotsky!". Igår startade också
BBC:s 'The Impressionists', om Claude Monet och impressionismens födelse. Korkad
titel, för det första. Usel produktion, för det andra. Den bästa repliken? En rätt bra
name-checkare. Dom är på caféet, Monet säger: "Cezanne! Nice to see you. Do you
know everybody...? Manet. Renoir. Bazille...".