|
|
Gunnar Pettersson: PRESSYLTA
REDUX Arkiv:
juli 2007 Tisdag 31 juli 2007 - : - Skrivkurs, lektion 2: "Terza rima - inget för
veklingar" Jag kan inte låta bli, trots gårdagens löfte. Ni kommer ihåg vad vi lärde
oss i söndagens skrivkurs? Tänkte väl det. Här är då Rimnytts version av vila/ansats/explosion, såsom tillämpat på gårdagens sorgliga händelser: Ingmar Bergman dog igår, Vad jag speciellt vill rikta
elevernas uppmärksamhet på här är naturligtvis den sista raden - inte så mycket det
där med "sin", det kan vi kanske lämna därhän tills vidare, utan mer detta att poeten
uppenbart anser sig åstadkomma en mer lättflytande meter genom att stryka ordet
"att" i futurumet. Hemläxan blir att argumentera för eller mot denna poetens åsikt, på en
dubbelradig A4-sida, tack. Skrivkursens lektion 3:
"Begriplighet - ska det vara så jävla noga?" Måndag 30 juli 2007 - : - "Your move"... ...blir min enda kommentar till Ingmar Bergmans död. Lockerbie igen: här är en underlig historia om hur bombningen behandlats
på Wikipedia (via Cryptome). Och Gunnar Richardsons debattartikel i DN i lördags om kungens och Per-Albins
agerande under andra världskriget är ju klart läsvärd - även om det som vanligt
blir lite för mycket indignerat huffing and puffing för min smak - men jag tror, efter egna
studier i frågan, att Richardson lite grand missar poängen med kungens politiska inställning.
Han var, som den brittiske ministern Victor Mallet hade anledning att konstatetra ett
flertal gånger, i första rummet antikommunist, och var "tysklandsvän" mestadels i
my-enemy's-enemy-meningen, specifikt då att Hitler startat ett korståg mot bolsjevismen i juni 1941.
Enligt min mening bör man som historiker, när man talar om Gustaf V:s agerande både före
och under kriget, naturligtvis alltid nämna hans roll i dessa fredstrevare och gratulationstelegram
till Hitler, medan man i nästa andetag också bör nämna att han vid flera tillfällen
läxade upp Hitler i fråga om judelagarna, inte minst. Komplikationer och nyanser är
historikerns bästa vänner. Söndag 29 juli 2007 - : - Skrivkurs, lektion 1: "Livet är som ett
längdhopp" Det är ett ofta noterat faktum att mycket av vad människor inte bara
skapar, utan överhuvudtaget företar sig, sker i tre steg: vila, ansats, explosion.
Längdhopp, haiku, erotisk kärlek, matematisk analys, you name it. Först alltså ett
viloläge, som egentligen är ett slags positionsbestämning, en uppmätning, en överblick. Sedan
ansatsen, det vill säga en rörelse som alltid accelererar, eller ett rörelsemönster som i
alla fall skapar illusionen av att accelerera. Till sist explosionen, ett klimax som
någonstans måste innehålla något oväntat, något paradoxalt, någon känning av skönhet och
död. Samma trestegsprocess gäller i den svåra men ädla konsten att skriva kort
prosa i dagstidningar. Tom Lubbock, konstkritikern i Independent som jag ofta
nämner här (men sällan eller aldrig kan länka till, curse them), har en serie i
fredagsbilagan kallad Great Works, som på gott tilltaget utrymme analyserar en specifik målning
ur konst- historien, och texten beledsagas alltid av en kort biografisk text om
konstnären. I fredags handlade det om Tintorettos 'Paradiset' (c:a 1580), och den
biografiska skissen lyder så här, i sin helhet: "Jacopo
Tintoretto (1518-94) was the leading Venetian painter of the later
Renaissance, and his great works
are still in Venice, notably the huge wall paintings in the Scuola di San Rocco. His
real name was Robusti, but he was nicknamed after his father, a dyer (tintore). In
his work pictorial drama and disorientation often overwhelm legible subject matter. There are
violent and obliquely plunging perspectives, and mixed-up scenery. Colours glare.
Figures move into extravagant gestures. Brushwork dashes at top speed. Light and darkness
fall in lightning flickers and sudden glooms. There's an atmosphere of hysteria. A Last
Supper can feel like a train going into a tunnel." Vilan, överblicken, fram till meningen som börjar "In his work
pictorial drama...". De korta staccatomeningarna i den accelererande ansatsen, understruket av
ordvalen: "plunging",
"move into extravagant", "lightning, "sudden",
"hysteria". Till sist det klimaktiska, i vad som helt enkelt är en explosivt briljant simile:
Kristusfiguren vid bordet som ljuset långt därinne, de omgivande apostlarna vars konturer
markerar tunnelns inåtperspektiv, och så vidare, och så vidare. Betyg? Litet a. Inget snack. I Skrivkurs, lektion 2: "Terza rima - inget för veklingar". Torsdag 26 juli 2007
- : - So, farewell then... "Författaren Lars Forssell är död" meddelar rubriken på Aftonbladets kultursida, med all den detaljkåta korrekthet man kommit att vänta sig från det hållet.
För det vore ju illa om nån gick hem och trodde att IT-konsulten, innebandyveteranen
och Dinky Toyssamlaren Lars "Fräset" Forssell (43) hade gått hädan. Min enda kontakt med Lars Forssell var som indirekt mottagare, sent en
kväll via Expressen, av hans insiderkunskap om att William Golding skulle få
Nobelpriset nästa dag. Jag fick tag i en essäsamling i en nattöppen bokhandel i Covent
Garden och snabböversatte en liten sekvens som - apropå-inget-särskilt,
nämen-oj-vilket-samman- träffande! - publicerades på kultursidan minuterna innan priset
kungjordes. Sedan dess har mitt namn aldrig - inte en enda gång - dykt upp i
Nobelprissammanhang. Coincidence? You be
the judge. Onsdag 25 juli 2007 - : - Det här börjar ju bli lite löjligt... Gaisinvasion igen... Så fort jag nämner bokstäverna G och A och I och S,
fast utan mellanrum, och i vilket sammanhang det än må vara (som gårdagen), så åker
det automatiskt upp på "Hm-hm i media" på hemsidan. Och så blir ju inga
barn gjorda, det får ni nog hålla med om. Nu har jag mailat Agent25 och bett dom ta
bort Pressylta från deras "källor" så att detta inte sker igen. Och dom
gaisare som kommit hit via den senaste länken får gärna stanna kvar eller dra till Gamleport för en
pilsner, det gör ni hur ni vill, meg aer det lige meget, som dom säger på
Danmarksbåten... Idag recenseras Sam Bournes/Jonathan Freedlands deckare
"De rättfärdiga" i DN. Minnesgoda läsare kommer
ihåg rabaldret när den kom ut häröver, med Michael Dibdins Guardianspikade
recension, som började så här yummy: "Reading this book is like dating
someone who seems attractive if rather conventional at first, then maybe a little eccentric
in a colourful way, but gradually gets weirder and weirder until finally, around four in
the morning, you realise that you’ve invited a raving lunatic into your life"... Länkarna finns i
Pressyltaarkivet den 10 april 2006. Right-on and deep-shit
Jackie Jakubowski tells it like it is på 80-årsdagen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
det finns inget uttryck som passar bättre på Myrdal än "sinister buffoon". Tisdag 24 juli 2007 - : - Mer oväder, fast på riktigt, nästan (+) "Snart kan London ligga under vatten" varnar Aftonbladet just nu. Artikeln handlar emellertid om Themsen, inte om London. Themsen börjar långt utanför
London (det finns för övrigt en mycket rolig bok
om just detta) och där kan översvämningar nog inträffa. Men sträckan mellan slussen vid Teddington och
den stiliga Thames Barrier, där London råkar ligga, ligger nog kvar över vattnet ett tag till. Hur
jag vet detta...? Jag simmade ner till stan för en stund sedan och tog mig en titt. Och stackars Malte P har än en gång hystats ner i populärträsket av en skadeglatt gnäggande kulturredaktion på Göteborgs-Posten. Det är ju rent kriminellt,
ju. Update: Man läser uppenbart Pressylta på AB, för länken ovan påstår nu att
London "inte är hotat"... Jag säger då det... Press. Media. Chark. GAIS. Folkbildning. Måndag 23 juli 2007 - : - Medialt åskväder Mullret kring BBC fortsätter, ähm, mullra. Det började alltså med den
manipulerade klippningen av drottningens fotosession med Annie Leibovitz, och
eskalerade sedan till phone-in-fusket, till och med på såna prestigeprogram som Children in Need.
Alla tevebolag, men särskilt BBC, har förlorat sitt förtroendekapital. Sägs
det: läs idag t.ex. Joan Bakewell och/eller Ray
Snoddy i Indy, och/eller en kritisk sak i Guardian om RDF, bolaget som gjorde drottningdokumentären. Det är möjligt jag underskattar det hela, men jag är inte så övertygad om
situationens allvar, i alla fall vad gäller BBC. Jag tror jag väntar tills man fått se
opinionsmätningar som bekräftar att det stora tittar-/lyssnarflertalet tappat förtroendet i
sån utsträckning. Nån har pinkat på loggan, helt enkelt, och så mycket värre än så är det
egentligen inte. Jag tror det delvis rör sig om institutional self-flagellation, än en gång.
BBC har en tendens att drabbas av kollektiv framtidsångest, eller jobbångest, för att vara
mer specifik, i en tid av outsourcing och stora nerskärningar i fastanställdbasen. Jag tror
med andra ord inte att avslöjanden om manipulation och fusk kommer som några
världsomvälvande överraskningar varken för producenter av, eller tittare på,
teveprogrammen. Tillsätt en utredning, för jösse namn, och skyll på några underordnade. Eller som den
gamla BBC- regeln lyder:
"In times of crisis, deputy heads must roll." Torsdag 19 juli 2007
- : - Shake those booties! Idag ett reklaminslag för vännen Bosco. Ni som befinner er häröver kring 19 augusti bör passa på, för det här lovar att bli nåt i hästeväg, tro mig. Bosco de Oliveira is putting together a gig to
help (Chicago) and soul man Hamish
Stuart (Average Bosco Onsdag 18 juli 2007 - : - Med risk för tjat... (+) Hav tålamod, detta kommer att handla om Observer igen... Jag vet inte om
den så kallade MMR-kontroversen också drabbat Sverige, men den går i korta drag
ut på en forskares, Andrew Wakefield, numera helt spolade påstående att
mässling-påssjuka- scharlakansfeber-vaccinet för småbarn kan ge upphov till autism.
Kontroversen rasar vidare, därför att Wakefields vargarop fick enormt genomslag hos
föräldrar; resultatet har bl.a. blivit att mässling är på starkt uppåtgående. Wikipedialänken
om Wakefield ger mer att läsa. Hur som haver, Observer publicerade förra söndagen en rapport om att antalet fall av autism också är på uppåtgående, och kopplade detta än en gång till
MMR-vaccinet. Den av Pressylta tidigare omnämnde Ben Goldacre har idag sin Bad Science-krönika i systertidningen Guardian, där han med kylig och elegant precision tar
isär i Observer- artikeln. Och det är - this being my point - sannerligen inte första
gången Observer dragit åstad med såpass undermålig journalistik; undermålig också i så
måtto att de inte väljer att cut their losses vad gäller en "faktafri"
artikel, utan att dom fortfarande framhärdar, som Goldacre visar: vägrar redogöra för dokumentkällor osv. Ett liknande fall var för nåt åtta-tio år sen, när dom gick till
all-guns-blazing-attack mot min nätleverantör Demon för att de hade usenetkopplingar till Johan
Helsingius' server i Helsingfors, på vilken det då fanns barnporr och som Observer sålunda
fick nerstängd. (Har den nånsin uppstått igen? Vet ej.) Jag och många andra påpekade hur
- tja, not to put too fine a point on it - idiotisk och ill-informed hela historien
var. Om det till exempel var sant, som tidningen påstått, att Helsingius levererade 90% av all
barnporr på nätet, varför verkade då Observer så ovilliga att ta åt sig äran av det nu bara
fanns 10% kvar? För det måste det ju ha gjort. Om man räknade procenten. Undermåligt var
inte ordet. Och så ville jag gärna länkat till en annars rätt oremarkabel krönikör i
Independent, Alex James, som idag skärper sig och skriver en hyllning till den danska
pølsen. Men den finns inte på nät-Indy, så klart. Sabotage?
I think so. [Senare: Jo, nu finns den! Dom fick väl samvetskval...] Tisdag 17 juli 2007 - : - Plock Avd. Snabbt-innan-dom-ändrar-det: Jag ser det väldigt
mycket som Pressyltas uppgift att göra det stora folkflertalet varse om roliga stavfel på Expressens
kultursida. Idag undrar till exempel
Peter Cornell om regeringen består av en samling kulturella
"anafabeter". Don't be shy, say
after mej: anala fabeter, anal-fabeter, analfabeter. För övrigt tycker jag vi ska göra 17 juli till Upset-A-Pagan Day... Till Homers ära, om inte annat. Och det är kris på Hitchens gamla tidning The Nation:
man har inte råd med frimärkena. Tidningens nyliga intervjuer med Irakveteraner är skräckinjagande läsning,
och har fått rättmätig uppmärksamhet lite överallt, bland annat i Indy i förra veckan. Måndag 16 juli 2007 - : - Om det är måndag måste det ju vara Pressylta... Stephen Glover i Indy skriver en liten (onätad) notis om
hur mycket ljudligare snacket går om att Observer ska göras om till "Guardian on Sunday",
dvs. en ekonomiskt mer fördelaktig 7-dagarsoperation i stället för en påfrestande 6+1dito: Obsan
förlorar kring £10m om året. Men det finns säkert också en redaktionell tanke bakom: en
allt mer höger-om-mitten-Observer under Roger Alton (pro-Irakkriget, fler
populistiska grepp) sitter ju inte så särskilt bekvämt ihop med The Guardian Brand numera... (För övrigt: Independent on Sundays omdesign gav en 17-procentig ökning
av upplagan jämfört med fjolåret. Hur länge det håller i sig är förstås en annan
sak.) Och till Ernst Brunner kan jag bara säga: Give it up, man... Det
lönar sig i det långa loppet. Söndag 15 juli 2007 - : - Söndagsgodis Den numera Sigrid Rausingbackade Granta får ny chefredaktör i september, efter Ian Jack, som bland annat skriver krönika i Observer. Det blir Jason Cowley,
ansvarig för den (oftast med rätta) prisade Observer Sport Monthly, och allmänt
jävligt duktig skribent. Det är ett lite oväntat val, som fått det kuttlurella London
att smågnälla över Pinot Grigion. Men fajten om att bli Cowleys deputy är tydligen redan
igång, säger en onätad notis i - you
guessed it - Observer idag... Och för att hålla oss kvar i Observerräjongerna (I know, I should get out
more...) så måste man ju gärna rekommendera en helt och hållet right-on combo i
dagens Music Monthly: Nik Cohn om Elvis. Say no more. Och så är det en jävla rusning efter Mail on Sunday idag för dom insertar Princes nya CD, the whole shebang
alltså. Musikindustrin uppges bäva... Torsdag 12 juli 2007 - : - Torsdagsklipp (+) Dagens Sur-Pelle Persson blir ju helt klart Lizzie, som
inte ville ta av sig kronan när Annie Leibovitz bad henne. -"What do you think this is?" sa hon
och flamsade ut... Guardian har en fin bild, dessutom. (Senare korrigerat i Indy:
sekvensen var felklippt av producenterna, BBC har bett om ursäkt. Men det roliga är ju egentligen
dessa härliga amerikaner. Leibovitz tycker alltså kronan är "too
dressy" ihop med the Garter Robe, vilket naturligtvis får Lizzie att studsa till och säga, typ,
whaddaya think this is, a fashion accessory?!
It's the Crown of fucking England, mate!)
Avd. Muy-interesante: Har vänstern börjat
tröttna på Hugo Chávez? Det finns tre brittiska förstavärldskrigsveteraner kvar i livet. Tre,
alltså. En av dem, Harry Patch, 109, intervjuas i Telegraph om sina upplevelser i
Passchendaele. Det är nittio år sen i år. Nittio, alltså. Onsdag 11 juli 2007 - : - Så var det dags igen... ...för gaisarinvasion! Välkomna ska ni vara, gôbbar, det finns stolar
kvar därbak, och det blir lite förfriskningar i halvlek. Jo, alltså, så fort jag nämner
nåt om GAIS så dyker det tydligen upp i "GAIS i media"-rutan på hemsidan - och nu tror jag jag
fattar vem boven i dramat är. Det är en mysko outfit vid namn Agent25, "Sveriges
största moderna omvärldsbevakningsföretag" (man undrar ju vilket det största
omoderna företaget är?) som vad jag fattat har hyrts in av GAIS' hemsida för att bevaka
omvärldens fortlöpande GAISigheter. Det förhåller sig nämligen så, upptäckte jag för nästan
exakt ett år sen, att Pressylta Redux
(vårt motto: "if you lived here you'd be home now") är en av
Agent25:s "källor" och blev så i samband med Almedalsveckan i fjol, för
jag får fortfarande epost- rapporter om vad som händer och fötter, och vem som syns och inte syns,
och vad Nisse sa till Janne där i Visby - AS THOUGH I GIVE A SHIT...! Det är ju det där
med Groucho Marx och "any club that wants me as a member" och allt det: om
inte detta säger allt om kvaliteten på den omvärldsbevakning Agent25 levererar, så heter jag
Sylvia Vrethammar. På tal om vilket. Times körde häromdagen de "50 sämsta fotbollsspelarna" som nånsin spelat i engelska ligan. Jodå, Brolin kom tvåa, men bara för att Ali Dia
vann, alltså han som totalt bluffade sig till en plats i Graeme Souness' Southampton...
Sheeesh... Hälsningar Sylvia Tisdag 10 juli 2007 - : - Bobbie, Bobbie, Bobbie! Bobbie Friberg da
Cruz? Da Cruzenstolpe, more like... Adla den mannen omedelbart! Och matchreferatets inledning på GAIS hemsida är ganz wunderbar: "Idag kände man för första gången det
här året att det var viktigt att GAIS verkligen vann en match. Hittills under säsongen har
man haft råd att förlora eller kryssa men nu, nej!" Det är en inställning som Pressylta
backar helt och fullt. Skit i resultatet, spela ditt eget spel. Po Tidholm skriver om bluegrass i DN: "Det
är en helt och hållet akustisk musik, sättningen är vanligtvis banjo, mandolin, ståbas, fiol och
dobro." Ähm, det finns nog en och annan sexsträngad yxa av rosenträ med i spelet också. Eller
det kanske är fråga om "Skit i gitarren, spela ditt eget spel"? Jag har Andrew "Eagle-Eye" Brown att tacka
för upptäckten att den tjänsteman på Post- och telestyrelsen som ansvarar för mobiltäckningen i
Sverige heter Urban Landmark... Fniss, alltså. Måndag 9 juli 2007 -
: - So near and yet so... ...far och mor... Återigen hamnar Pressylta på 101:a plats i
MediaGuardians årliga lista på mediamakthavare i Storbritannien.
"Snöpligt," som Göteborgs-Posten brukar säga? Nja, "bubblare," kanske snarare. Eller "långkok". Men i den här listan ska vi nog dyka upp, vad det lider. Tror
jag. Och det här må vara så oorginellt det vill, men Indys Extrabilaga kör
idag en feature om en av mina idoler, Heath Robinson, med anledning av nyupptäckter i en
kommande samlingsbok kallad "Contraptions" (Duckworth, ed. Geoffrey C
Beare, hittills olänkbar) samt en utställning,
"Helpful Solutions", på Cartoon Museum här i stan (till 7 oktober).
Ofta förbisett är titlarna han gav sina bilder, som ibland är lyriska
mästerverk i deadpan- genren: "Half-hours
in the mattress making factory", "Getting the wind up: a highland serenade". Och kanske en av hans främsta: "Deceiving the
invader as to the state of the tide," alltså den med en hel badstrand på styltor (se
gallerilänken)... Yummy... Fredag 6 juli 2007 - : - Boknytt Tillvaron viker alltid av snett åt sidan, vanligtvis österut, när man får
Eva Runefelts nya bok i händerna. Den heter "I ett förskingrat
nu". Men jag anar att förlagsblurben från Bonniers bara berättar halva historien... Om en grovmalen
ishavsfiskare som jag (sjutton år bakom masten) får lov att uttala sig om litteratur så, jag
menar, hur kan en boktitel bli mer politisk än så? Särskilt som den utgör
inledningen till en dikt med titeln 'Hemma': "I ett förskingrat nu, det som / sagts av de redan
döda...". I rest my case. Men, OK, jag har förstås bara skummat hittills. De kommande veckorna ska
ägnas åt närsynta studier av en av min generations målfarligaste dambandylirare
och duktigaste rimsmeder. And don't
you forget it. Onsdag 4 juli 2007 - : - Ondska eller dålig smak? Och så undrar folk varför så många hatar Amerika... Slate skriver
om fjärde-juli- traditionen med competitive hot dog eating, som Pressylta med uttalat
obehag har berört tidigare. Och att Takeru Kobayashi drabbats av käkreumatism väcker
inte ens en halv smula medlidande hos oss genuina charkvänner. Sick and disgusting, det är vad det är. Och minnesgoda läsare minns säkert vad som är särskilt
elakt med dessa så kallade "tävlingar"? Jo, att det är Nathan's Hot
Dogs dom klämmer i sig. Som är alldeles utmärkt för att vara hot dog. Inte Nobelprisstuk,
kanske, men alldeles utmärkt. Jag tar en med extra stark senap idag, för att fira att Alan Johnston
äntligen släppts. Och så ska jag be att få meddela att jag tänker flytta till Frankrike i
morgon. Varför? Därför: "Jogging is rightwing, philistine and
fundamentally not French. Why not adopt a more contemplative and poetic recreation,
such as walking, asks Alain Finkielkraut." Tisdag 3 juli 2007 -
: - Physician, heal thyself Ja, det här ger ju ett lite annat stuk på termen Doctors'
Plot... Massmord på civila är väl inte det första man kopplar samman med läkare, precis. Historien
har väl snarare visat att läkare verkar föredra en-åt-gången-mord: Crippen,
Mengele, Shipman. Men tandläkare, däremot... Charknytt: Vad gäller det här med Clostridium
difficile och korv och skinka... Det är rent ansvarslöst, anser Pressylta, av Smittskyddsinstitutet och
(bl.a.) Svenskan att göra den kopplingen i ett så här tidigt skede. Mitt råd är, tills
vidare, som vanligt: Take it easy. But
take it. Måndag 2 juli 2007 - : - Meeeeemories... (© B. Streisand) Jag pratar säkert för mig själv i den här frågan, men om det nu mot
förmodan är några av mina läsare som var med i Göteborg när det begav sig, alltså 60-
och 70- talen, så är ju det här med CIA:s family jewels
(ZIP file) och Sverigevinkeln
synnerligen intressant: "It was widely believed
that there were CIA people in Sweden playing the roles of deserters and Black
Panthers," uppger till exempel en gammal Säporäv till The Local (se andra länken).
Våra tankar går då rätt naturligt
till organisationen Scan-SNCC, alltså - believe it or not - Svarta Pantrarnas
skandinavienkontor... Googla sedan "scan-sncc" och man får summa summarum tre
resultat, två av dem från bokkataloger. Men en tredje är en mycket intressant uppsats av min gamle bekant (sedan Ericssonboken) Håkan Blomqvist om trottelegenden
Marcel Cohen. Och just omnämnandet av Scan-SNCC i texten är kanske inte särskilt
signifikativt, men det är å andra sidan en lösryckt mening i samma sammanhang:
"[Cohen] berättade att han var medlem i Fjärde Internationalen och att en liten grupp bildats i
Göteborg, att den belgiske trotskisten René Coeckelberghs höll på att starta ett förlag.
Marcel planerade också att ge ut en tidskrift. - Det hela var mycket konspirativt."
Här börjar det ringa klockor hej vilt för såna som
oss... Ni minns? René Coeckelberghs? Förlaget Tuppen på Berget (som gav ut Francis Ponge och
Pasolinis dikter, bland annat)? Och hur nämnde herr Tuppberg hade kommit till stan med
vad vi stalinister tyckte var en förfärlig massa pengar? Närå, jag gör inga
anspelningar alls, för det är det svårt att göra när man - exempelvis - tänker tillbaka på hur
i hela friden KFML(r) (som det då var) plötsligt fick råd att köpa en gigantisk
fastighet på Fjärde Långgatan (mitt emot polishuset, till råga på allt...)? Allt jag säger är
att det finns en förfärlig massa kvar att luska ut om den svenska sextiotalsvänstern. Milt
utryckt. Söndag 1 juli 2007 - : - Så är vi här igen... Och det här får man väl ångra när det smäller på riktigt, men hittills är
det ju inte precis några mästerbombare från nürnberg vi har att göra med. Ingenting
smäller. Ingen dör. Alla åker fast. Och framför allt: ingen panik. Som vanligt med
London. "Phlegm is freedom," blir väl mottot. Bortsett från
politikerna, då, för dom spelar ju med, som vanligt. Ed Vulliamys text om Sulejmen Talovics resa från Srebrenica till Salt
Lake City är, enligt min mening, sånt som söndagstidningar - och söndagar - är till
för. Och man undrar ju vad till exempel Vassa Olle skulle tycka om en ny
tjejtidning - utgiven av engelska statskyrkan... Kallad "Grace" ("For girls with
spirit") Vad näst? Katolska kyrkan ger ut en tidning för småpojkar...? Kallad
"Spunkbotty"... Eeeuw, gross... Sorry. |
|