Gunnar Pettersson: PRESSYLTA REDUX

Arkiv: januari 2007

Onsdag 31 januari 2007 - : - "Schoolyard penis seen from space"...

...lyder rubriken i Guardian idag, och man tänker, "Snacka om hung like a horse -

och går fortfarande i skolan!", tills man inser att det inte var fullt så mirakulöst,

men ganska lajbans ändå...

Och dagens Onion fyller på med ännu en vinnande rubrik...

Och det är svårt att överdriva det haktappade, tefatsögda i att Blairs konfidant och

chief fundraiser Lord Levy arresterats för förhör en andra gång, inte för cash-for-

honours den här gången, utan perverting the course of justice, dvs. i klarspråk

mörkläggning, närmare bestämt att han raderat en "söm av krypterade emails".

Jag har sagt det förut: där internationella domstolar inte verkar känna sig särskilt

hågade, kliver kommissarie Bradshaw from the Yard in och ber om en pratstund.

"A toxic cloud hangs over No. 10" kommenterade (en olänkad) Anne McElvoy i

Standard nu i eftermiddag. Jävla tur att dom samtidigt arresterat några terrorister

i Birmingham, så att Levy nu ramlat ner i alla fall ett par punkter på nyhetsdagordningen.

"A good day to bury bad news" som en spin doctor skrev i ett email den 11/9 2001.

Tisdag 30 januari 2007 - : - Brown, Sun, Underpants

En av dom få skribenterna i det här landet som inte är kapabel ens till den minsta

pyttelilla antydan till baloney-making, Andrew Brown, skrev häromdan en kort men

naggande god intellektuellsjälvbiografisk skiss på sin blogg, med anledning av en

läsares fråga. Även om vi skiljer oss avsevärt i trosfrågor så är AB en av dom jag

litar på mest när det kommer till The Darwin Wars, som en av hans böcker heter.

Snart lär det också komma en bok om Sverige, baserad på hans essäer i Granta.

Och när the Sun blir svag i knäna och börjar sjunga FN-psalmer om hur likadana

vi alla är i grund och botten - läs Steve Busfields kommentar i Guardian här - då

är dags att stänga till takluckorna och ducka, grabbar. Det här kan aldrig sluta väl.

Nåt liknande kan man kanske också säga om Dame Kiri Te Kanawa och Fallet Med

Dom Flygande Kalsongerna. Sheeesh...

Måndag 29 januari 2007 - : - Mera pling & plong i baljan, boys...

För att fortsätta lite lätt på gitarristtemat. Den här storyn om Mick Taylor i dagens

Daily Mail är lite, ähm, konstig. Visst, han kanske har sina mer eller mindre rättfärdiga

gripes om uteblivna royaltypengar och sånt. Men varför skulle följande sakernas

tillstånd - "He lives alone in a run-down cottage in a Suffolk village and seldom talks

about his five years with Jagger, Richards and Co" - utgöra nån slags definition på

en olycklig tillvaro, som journalisten verkar vilja få det att framstå? Han kan väl vara

en glad fan ändå, är det så jävla omöjligt? Och det här med en svensk connection

fick mig plötsligt att komma ihåg att jag såg honom spela på Skansen (eh?) för nio-

tio år sen. Han var lika bra som vanligt. Om man, som jag, vill hävda att ett utmärkt

litmustest (bland många) på gitarrsoloister är i vilken grad dom undviker bluesklyschor,

så hamnar Taylor högt på listan. Vilket man däremot inte kan säga om Clapton och

Alvin Lee ('Ten Years Behind', som vi konässörer brukade kalla dom).

Hitchens om islamismen. Anthony Lane om Ennio Morricone (bland annat). Lubbock om

Canaletto - finns inte länkad, sorry. A pox on them.

Lördag 27 januari 2007 - : - Två saker...

...lärde vi oss av gårdagkvällens dokumentär om J J Cale (eller Jota Jota Kah'le

som han heter i Spanien...). Och det är (1) att han kammar sitt hår från två håll

för att dölja flinten, eller en "Double Bobby" (Charlton) som vi kallar det häröver;

och dels (2) att han hämtat sin vidunderliga inspelningsteknik från tiden han

spenderade i US Air Force:s elektronikavdelning i sin sena ungdom. Vi har ju alla

frågat oss varför man hör vartenda ord han sjunger, trots att han viskar över

bas, cymbal och allt annat ljudabsorberande? Jo, when the day is done så snor

han mastertejpen från studion och går hem till sin egen studio i Tulsa och langar

på spår efter spår efter spår på rösten - terrortracking! Genialt. Det är som man

alltid sagt till blyga killar: don't raise your voice, just say it again. And again.

Torsdag 25 januari 2007 - : - Avd. Retrochark

Det är sannerligen inte ofta Pressylta delar ut charkberöm till matmarknadsjättar

som Sainsbury's. Men dom förtjänar faktiskt lite hurra-hurra för att dom riktat ljuset

mot just retrochark. Ena ändan av deras delidiskar är nämligen ägnade åt charkvaror

som går under rubriken 'Old Favourites'. Och det är definitivt lite andravärldskrigs-

ransoneringsstuk på grejerna. Här hittar man till exempel brawn, en engelsk kalvsylta-

kusin som jag nämnt här förut ("Om detta har jag skrivit" som Myrdal brukar säga) och

som dom äckliga amerikanerna insisterar på att kalla head cheese. Här finns vidare

polony, den brittiska motsvarigheten till amerikanska baloney, som i sin tur hittar sina

anor i den italienska mortadellan. Polony kan väl närmast beskrivas som en något

saltare version av det Djävulens Avträde som vi i Sverige känner som kalvkorven;

den hör alltså hemma i det stora och deprimerande brittiska charkområde i vilket

också ryms bedrövligheter som spam och luncheon meat, samt ännu en Old Favourite,

the saveloy, den röda korven man ofta ser på fish & chipsställena (men Wikipedia ljuger

där: den smakar absolut inte som frankfurters, det är ju på gränsen till förolämpning

egentligen...). Den enda av Sainsbury's gammalfavoriter jag ännu inte prövat är

pork haslet, gjord på grisens inälvor, men det ska jag spara till en liten högtidsstund

framöver, när snön har smält och våren har kommit och det äntligen blivit dags att

tänka på kortbyxor igen.

Onsdag 24 januari 2007 - : - Avd. Avd.

Avd. Plus-minus-ça-change: Simon Jenkins har lite lajbans - via David Edgertons

bok 'The Shock of the Old' - med neofilerna bland oss som bl.a. vill se nätet som

något annat än bara en snabbare snigel.

Avd. Världens-mest-typiska-Daily-Mail-rubrik: "Pupil power as 60 children walk out

over 'poor teaching'".

Avd. A-true-dickhead-never-stops-being-a-dickhead: För er som hängt med ända

från början: det här med Aschberg och Solvallakungen var nåt av det första jag

skrev om på Pressylta, den 18 och 29 november 2004... Un. Be. Lievable.

Avd. En-fempoängsuppsats-jag-gärna-skulle-läsa-om-nån-hade-lust-att-skriva-den:

"'Dunklet från en feskebåt' - obskurantisten Lasse Dahlquist och det eviga"

Tisdag 23 januari 2007 - : - It was a plot!

"Staten delaktig i seriemord på sina egna medborgare". Det är en skräckinjagande

utredning som presenterades igår, om hur Special Branch på Nordirland lät Ulster

Volunteer Force härja fritt under många år. Läs Guardians rapport här och/eller

BBC:s här, och lägg då gärna märke till att ett särskilt mot juste sällan eller aldrig

förekommer i dessa texter, och det är ordet "conspiracy". För det är ju precis det

det handlar om. Och det var en konspiration som många under åren hade sina

teorier om, men som naturligtvis blev avfärdade som fantiserande IRA-knäppgökar

och annat kul. Tänkvärt, nicht wahr?

Läs också Beatrix Campbell om samma ämne.

Hur som haver, idag blir kåken filmad för Channel 4:s Grand Designs, som faktiskt

är ett rätt maffe program när det vill sig. Det gäller alltså att hålla sig på ordentligt

avstånd, så att man inte kommer med på ett hörn och kronofogden får syn på en.

Jag tar alltså eftermiddagen på bibban med min albanesiska älskarinna och de allra

senaste numren av Health & Efficiency - och återkommer som i morgon dag.

Måndag 22 januari 2007 - : - Newsflash!

McKennitt v. Ash: You may remember, from May last year, a certain Lord Justice

Richards, one of the two Court of Appeal judges who, having heard David Price's

"skilful advocacy", allowed Niema's appeal to go ahead. In a rather bizarre twist,

it seems the same Lord Justice Richards now stands accused of exposing himself

to a female passenger on a train...! Eh? I simply refuse to believe it. Don't you?

Such a fine, upstanding member of the judiciary. (If that's what I mean...) And in

the Saturday edition of the same paper, Janice Turner writes about privacy and

mentions, inter alia, McKennitt v. Ash.

Jag har alltså tillfrisknat avsevärt efter förra veckans lågtryck över nordöstra mig,

tackar som frågar. Nu susar det i suspensoaren, som nån sa, och läget verkar ha

öppnat sig för ett glas cherry brandy och ett chokladkex därtill. Why not join me?

I övrigt: Matthew Norman i Independent är syrlig och bra om rasisthyckleriet runt

Celebrity Big Brother, särskilt vad gäller the redtops; läs mer om Channel 4:s

skräckinjagande PR-blunder här och här. Och jag har, främst genom sonens tidnings-

köpvanor, återupptäckt New Scientist: alltid läsvärd, tendenskänslig (i kontrast mot

trenddito), snyggt gjord, edgy, rolig. Och jag har nämnt detta nån gång förut: det är

på nåt sätt rätt och riktigt att arkitekter ska bo i världens fulaste hus, precis som

författare och journalister ska producera världens tråkigaste facktidningar. (Det var

i och för sig längesen jag var med i Författarförbundet, men jag kan knappast tänka

mig att tidningen Författaren blivit en must-read sen dess... But prove me wrong,

by all means...)

Torsdag 18 januari 2007 - : - Resultat

Avancerad turkiska kammade hem frågetävlingssegern åt Fredrik Lundh. Priset

blir en hel halvah, och en halv hela att skölja ner med. Gratulerar!

Onsdag 17 januari 2007 - : - Under tiden...

Under tiden, som sagt, kan ni sysselsätta er med en liten frågetävling. Endast ett

av följande tre påståenden är sant, vilket - A, B eller C?

A) Erik är Sveriges äldsta förnamn.

B) Erik är turkiska för plommon.

C) Erik är just den man skulle behöva. I såna här lägen.

Första rätta svaret insänt till mannensom@powrd.demon.co.uk vinner. Nånting.

Måndag 15 januari 2007 - : - Interimrapport

Sjukdom + trötthet = sjötthet. Eller trukdom. Hur som helst, jag återkommer när

drogerna gjort sitt och förundersökningen lagts ner. Peace.

Torsdag 11 januari 2007 - : - Ta dig en macka och var som folk (del 127)

Via Isobel fick jag läsa en utmärkt ledare av Johannes Forssberg i Expressen om

2007 som Haschets År. Vilket ju låter lovande, ur många synvinklar, tills man inser

att, trots en avslappnande tendens gentemot droger i Sverige, så fortsätter många

av de inblandade än idag att drabbas av hallisar typ "haschet är en gatewaydrog till

heroinet" - bland dem Björn Fries, regeringens "narkotikasamordnare" (eng: "dealer").

Det här är ju ett argument som på de allra flesta håll i världen helt enkelt dött av

syrebrist för länge sedan; det håller inte ens för den mest ytliga granskning. Men

eftersom en del tydligen framhärdar, så får vi vänner av ordning vackert lov att

repetera, gång efter annan, fakta i målet. Här ska jag, för variationens skull, bara

i korthet fokusera på ett sådant faktaområde: statistiken.

Att cannabis skulle vara en gatewaydrog till tung narkotika är helt enkelt statistiskt

orimligt. Världen skulle svämmat över av heroinmissbrukare. Siffrorna varierar naturligtvis

starkt från land till land, men många miljoner människor världen över använder cannabis

regelbundet som rekreationsdrog - 11 miljoner bara i USA. Detta är en potentiell global

katastrof, enligt gatewayargumentet. Men andelen missbrukare av opiater ligger envist

kvar under 1 procent i alla industriländer, oftast långt under.

Ta exemplet Sverige. Enligt CAS har 788,000 svenskar (12% av 15-75-åringar) "använt

narkotika" - vilket i praktiken betyder cannabis. (Siffran är förmodligen för låg eftersom

den är baserad på telefonintervjuer; den brukar stiga i skriftliga undersökningar). Samtidigt

ligger antalet tunga missbrukare runt 26,000. Vad är det som gjort att över 96% lyckats

undvika herointräsket? Järnhård disciplin? Ren tur? Eller helt enkelt att den överväldigande

majoriteten cannabisbrukare inte ens skulle komma på tanken att göra något så förtvivlat

dumt som att pröva på heroin?

Nu är det förstås tragiskt nog att detta fåtal cannabisbrukare går vidare till tunga droger.

Men spelar verkligen cannabis den avgörande rollen i dessa fall? Att de flesta tunga

missbrukare använt cannabis visar på en hög statistisk frekvens, vilket inte är detsamma

som ett orsakssamband. Med tanke på att marijuana är världens överlägset vanligaste och

billigaste illegala drog är detta kanske inte så överraskande, eller ens signifikativt. Om man

går tillbaka ännu ett steg i deras missbrukarkarriärer finner man tobak och framför allt

alkohol i minst lika höga frekvenser, det är bara det att det vore politiskt och kommersiellt

oacceptabelt att kalla dem "gatewaydroger till heroinet".

Det är i verkligheten få cannabisbrukare som avancerar till tyngre droger överhuvudtaget,

inkluderat kokain. 75 miljoner amerikaner har använt marijuana i sin livstid. En på 120 av

dem använder kokain regelbundet och den proportionen är dessutom på väg nedåt. Jag

tror i själva verket att det ligger ett stort, brandgult och självlysande cirkelresonemang

bakom gatewayargumentet: man tycker att det borde finnas ett orsakssamband mellan

cannabis och tunga droger - eftersom båda är förbjudna!

I rest my case.

Onsdag 10 januari 2007 - : - Rubriker rubriker rubriker

McKennitt v. Ash: Deborah Orr has a rather point-missing (it seems to me) comment

piece in the Independent about creeping privacy legislation. Oooh behave! sort of...

And the BBC has their usual sixth-form introduction to the issues - à propos the Kate

Middleton/papararazzi business - but it doesn't mention McK v. A.

Sneaky Pete har plingat sin sista plong. Och Flying Burrito Bros var ju aldrig helt fel,

eller hur?

"Vi väljer Acne" blir nog dagens yuck-rubrik... Crazy name, crazy outfit.

Dagens yessss-rubrik blir däremot The Suns "BEAUTY OF THE BEAST : BAP BOPS

KOP WITH AWESOME FOURSOME".

Och Aftonbladet leder STORT med att det är snö på väg till Sydsverige, nu så här mitt

i vintern. AB har gått hela varvet runt, liksom, och vant sig så vid växthuseffekter och

solbad i Falkenberg i januari att man ser det som ett riktigt fuck-a-duck-on-a-Tuesday-

hold-the-front-page att det faktiskt snöar ett par veckor efter jul. Vem slår vad om att

dom i morgon publicerar ett foto på ungar som leker snöbollskrig?

Tisdag 9 januari 2007 - : - Idag är det Gunnardagen! (+)

Bara hårda paket, tack. Nu har jag sett del 1 och del 2 av Gregor Nowinskis film

om Wallenbergarna. Jag tror filmmakarna, som många andra före dem, ställdes

inför en välbekant gåta, som har den egenheten att den alltid löser sig själv så

fort man formulerat den: vill vi göra en tevemässigt bra dokumentär, eller en

journalistiskt dito? Fördelen med det första alternativet är ju att filmen blir gjord

överhuvudtaget. Nackdelen med det andra alternativet är att vi kan spola ner hela

projektet på dass. A no-brainer, you'll agree.

Ta ett ämne jag känner till i lite mer detalj: Kreugerkraschen. För det första verkade

dom rätt svagt pålästa: det finns inte "massor" av konspirationsteorier om efterspelet;

det finns en, som har laborerats på i många år av olika forskare, men som presterat

olika småvarianter av i princip samma tolkning av händelseförloppet: kort sagt att

Kreugers tillgångar uppvägde hans skulder många gånger om, till och med när situationen

var som mest kritisk i februari-mars 1932. Om inte, varför var då Häradshövdingen och

Browaldh så ivriga att rea ut tillgångarna på stubinen - för det mesta till sig själva - i

stället för att ta Jean Monnets helt realistiska råd att strukturera om Kreuger & Toll så

att småspararna också skulle få sitt? Greed, my friends. Greed.

Även journalistiskt svagt var det i det här avsnittet. Peter W får alltså frågan direkt:

plundrades K&T av Wallenbergarna och Handelsbanken? Som svar får dom en klack-

spark som skulle retat gallfeber på varenda journalist med minsta lilla näsa för the

chink the armour: "Ja, alltså, illvilja mot Wallenberg har ju alltid funnits, man får leva

med det eller inte leva med det...". Punkt slut! Ingen uppföljare, ingenting... Tystnad.

Och så vidare till 1936 och Saltsjöbaden, blaha blaha. Va?! Okej, undanflykter är det

klart man får vänta sig att han kommer med, visst, och han kommer så klart aldrig

att erkänna i kamera att järvarna åt sig mätta på sitt gästabud den våren och sommaren,

let's get real. Men en sån arrogant "Fuck off out of my face" får man bara inte acceptera.

Undermåligt.

Vad gäller del 2 kan jag bara påminna om rubriken i Proletären från november 1972:

"Säga vad man vill om Wallenbergarna, men skjuta kan dom".

PS: Har ni märkt det, förresten, att den fria företagsamheten - i alla fall Wallenbergs-

kapitlet - har sin egen version av neutrum i bestämd form pluralis: "företagena",

"problemena", "beslutena". Vilket är något man i Stockholmssammanhang kanske

förknippar mer med Söder än med Djursholm, geografisch-metaforisch gespracht....?

Måndag 8 januari 2007 - : - In media res

McKennitt v. Ash: Media commentator Stephen Glover devotes the main part of his

Monday column in the Independent to the case, headlined 'The folk singer calling the

tune to restrict Press freedoms', and it's accompanied by a nice picture (not online)

of Loreena-at-harp. In essence, Glover is saying that the gap in English law where

a privacy law would have sat, is now being filled in by "the likes of Mr Justice Eady"

producing an "embryonic privacy law" via Article 8 of the ECHR. However, Glover

is perhaps unnecessarily snooty about the extent of Loreena's fame. He's never

heard of her, apparently. Ah well, at least he has one journey of discovery still to

undertake, eh...? "Cultural learnings for benefit of," and all that...

Och från och med idag blir Peter Wilby huvudsaklig mediekrönikör i Guardian på

måndagarna. Och det är ju lite käckt. Nästan alltid läsvärd, enligt min mening. Men

jag undrar om han kommer att dubbla-upp i Staggers i fortsättningen också...? När

jag, som alla andra, klagade på honoraren man fick när han chefade Statesman

mailade han tillbaka och sa, i princip, that's life - men spendera det för helvete inte

på barnskor och annat nyttigt, köp ett par flarror chianti för det i stället. Och det är

ett råd jag alltid försökt efterleva, faktiskt.

Söndag 7 januari 2007 - : - Magasinsgatan 2

Det här är nog nåt som mer intresserar Vassa Olle än mig, om jag ska vara ärlig...

Observer har fått en smygtitt på en av de större tidskriftslanseringarna på länge:

IPC:s £18m-försök att kräkta in på Emaps 19-30-unga-kvinnor-mode-och-kändis-

marknad med tidningen Look, vars första nummer kommer om en månad. Som ni

nog gissat blir jag ingen regelbunden läsare. För lite om korv, helt enkelt.

Regelbunden läsare är jag däremot av (SENASTE NYTT: SYNTAXUPPROR SKAKAR

BLOGGSFÄREN!) Observer Sport Monthly, den ofta - och ofta med rätta - prisade

bilagan. Men ibland undrar man om dom inte missar chanser lite för lätt. Idag

viger man hela tidningen åt 'Heartbreaking Moments: When Sport Brings Tears

To Your Eyes' - läs hela (den bildlösa) faderuttan här. Hmmm... Det är som bekant

ett vanligt symptom på redaktionella misslyckanden att läsaren omedelbart börjar

fundera på alternativa rubriker: 'When Plumbing Brings Tears To Your Eyes'. Eller

'When Getting Your Balls Caught in the Mangle Brings Tears to Your Eyes', för den

delen. Det här bara skriker uppslag: "jävla bra idé, Nisse, den kör vi!" och så får

plötsligt en halvmatig idé sin egen högvarvade och bilddrivna rörelseenergi - och

här ligger nu jaha-resultatet framför oss... Jaha... Nej, det har väl främst att göra

med att inkubationstiden för en månadsbilaga är så lång och att man inte vågar ta

tidsbundna risker. För det här borde, enligt min mening, varit ett vältajmat nummer

som till 75-80% handlade om den djupa krisen inom de tre engelska landslagen av

betydelse: fotboll, rugby och cricket. Det är katastrof på katastrof på katastrof, nu

senast förstås att australiensarna slet tillbaka askan från dem med en förkrossande

5-0-seger. Vad i jösse namn är det som pågår här - sportsligt, socialt, ekonomiskt,

politiskt, historiskt...? Det verkar liksom man inte vågade ta chansen att satsa på en

såpass tidsspecifik frågeställning, för den händelse Ashesserien slutade 4-1 och

illusionen därmed kunde hållas vid krampaktigt liv att England är en nation som

ligger i täten för modern internationell lagsport. Lite fegt, kanske?

Torsdag 4 januari 2007 - : - News

Roy Greenslade skrev i sin (onätade, se nedan) Evening Standardkrönika igår att

2007 är året när ett flertal tidningar kommer att krypa allt närmare stupets rand,

och att mycket står och faller med hur man lyckats med nätintegreringen. Hans

betygsättning ger klart godkänt till Financial Times, Guardian och the Sun, medan

Times (går det att bli tråkigare, vare sig på papper eller skärm?) och Independent

(kan inte cross-promote tillräckligt p.g.a. betalväggen; tilltalar de 250,000 läsare

som tycker om "21st century agit-prop") får underkänt. Som totalt "hopplösa" på

nätet dömer han ut Daily Express, Daily Star och Daily Mirror. Vad han däremot

inget säger om - han är väl för artig - är just Evening Standard, som borde föras

in i den sista kategorin: den existerar helt enkelt inte som tidning på nätet, utan

låter sig representeras av en nöjesguide som heter This is London... Och det är

ju en klar miss. Vilken Londonsite det skulle kunnat bli. Om det nu inte har nåt att

göra med att ES ägs av Associated, som också äger Daily Mail, som i sin tur är ett

slags undantag i så måtto att den bibehållit sin imponerande pappersupplaga trots

att - eller kanske just på grund av - att den verkar lika ointresserad av nätet som

dess läsare är. (Om Telegraphs stora satsning ville Greenslade däremot gardera

med kryss: wait and see...)

På tal om vilket. Får jag lov att utnämna världens sämsta dagstidningssite, och det

grämer mig, för nydaningen är så hemsk den kan bli i G-P, där allt ALLT ÄR LÄNK,

rubrik, ingress, bildtext, allt. Not pretty. Not clever. Too bold.

Onsdag 3 januari 2007 - : - Sorry, I's miles away...

Kentkusten, närmare bestämt, för ett par dagars r&r... En eftermiddag ombord på

'Kommendøren af Rømø', en ketchriggad dansk östersjölastare, byggd 1891, som

ligger för hamn i Ramsgate just nu. Finns det nåt vackrare än gamla lastbåtar? Det

ska i så fall vara Gina Lollobrigida. Julklappsläsning: Ruy Castros bok om Garrincha,

ett dribblande libido på två skeva ben ("som vinden blåst ur led"), så att ingen back

nånsin fattade om han kom eller gick, när han egentligen gjorde båda på en gång.

Hans kärleksliv var ungefär likadant. Samt en lång och slö frukost på ägg, bacon,

blodpudding och tomat, tillsammans med ett jävelusiskt korsord och ett hjärta som

fortfarande trånar efter Gina.

How was it for you?