|
Gunnar Pettersson: PRESSYLTA
REDUX Arkiv: december
2007 Måndag 31 december
2007 - : - Nu är det slut igen, och nu är det slut igen... Mordet på Benazir
Bhutto, alltså. En kontroversiell, internationellt känd politiker med stark politisk bas utanför - och därmed i konflikt med
- ett mäktigt finansiellt-militärt- polisiärt komplex. Skjuts bakifrån. Polisen bryr sig
inte om att spärra av mordplatsen, så att alla kan gå och trampa på bevisen. Utredande
myndigheter skyller på avlägsna stammar långt ifrån händelsernas centrum, borta i Klart som fan att det var en ensam galning. Och med detta bjuder vi farväl till ett år vars doft
jag enligt traditionen ska beskriva som... nä, inte skit, som 2005. Inte heller a whiff of
disinfectant, som i fjol. Mer som Old
Spice, kanske: cheap shit, but it’ll do. Vi ses 2008, i baren. Lördag 29 december
2007 - : - Profetior för 2008! Januari: Eftersom han är så
lik Will Smith blir det Nils Schwarz som får recensera filmen ”I am Legend” i Expressen. Februari: ”Jättebra!” blir
betyget när DN:s kritiker bedömer Lars Noréns nya bok. Mars: Efter två månader
av enbart positiva nyheter beskriver Aftonbladet sina upplagesiffror som ”rasande goda”. April: Tony Blair grips
på bar gärning. Maj: En besviken Ingmar
Bergman rapporterar från andra sidan att Döden inte alls levt upp till hans förväntningar. Flyttar till
Tyskland. Juni: Avlatsbreven förklaras
giltiga, Tony Blair släpps fri. Juli: En besviken Jean
Baudrillard rapporterar från andra sidan att ”Jean Baudrillard” tydligen aldrig ägde rum. -”Merde,” kommenterar filosofen. Augusti: En svensk deckare
kommer ut i vilken detektiven är en välanpassad och skötsam person som inte ens har katt. September: En besviken
Marcel Marceau rapporterar från andra sidan. Oktober: Den italienska
översättningen av Maja Lundgrens ”Myggor och tigrar” chockar Neapelmaffian till att börja jobba på sin
kvinnosyn. November: Skvallerpressen
skakas. Ingen särskild anledning. Den bara skakas. December: Världen går under.
Aftonbladets löpsedel: VÄLJ RÄTT PLATT-TV! Fredag 28 december
2007 - : - Benazir Bhutto 1953-2007 Det var en ensam galning. Torsdag 27 december
2007 - : - En lysande idé Om jag får säga det själv. Jag vet inte om dom
etablerat sig i Sverige också, men det finns en tyskägd affärskedja kallad Tchibo
som har ett rätt intressant koncept: den blir en ny affär varje vecka. Det enda som är
konstant med Tchibo är att dom serverar kaffe (ett rätt uselt kaffe, för övrigt),
medan varusortimentet ständigt byts ut: ena veckan kan det vara sportkläder, nästa vecka
datorer, veckan därpå köks- attiraljer, allt förstås av garanterad Tchibokvalitet,
och med en klart markerad låg- prispitch
(man hittar inte nån Tchibo i Knightsbridge, let’s put it that way...). Nå, varför då inte låna Tchibokonceptet till
tidskriftssfären? Ett månadsmagasin som byter ämne med varje nummer! Det enda konstanta -
”kaffet”, så att säga - blir typografin och upplägget, ungefär som Observers
prisade Food/Sport/Music/ Woman Monthly-bilagor gör med sina återkommande ”10
Best...”, stor porträtt- intervju i mitten, bok/dvd-tips därbak, osv osv. Och
ämnena man väljer ska vara tillräckligt nichiga och specialiserade för att
göra den allmänbildade läsaren nyfiken, men utan att bli jargongiga och, vahettere,
abstruse. ”Månadens chark” blir ju då ett givet nummer. ”Månadens
stränginstrument” likaså. ”Månadens obotliga sjukdomar”. ”Månadens hermeneutik”. ”Månadens
uppstoppade möbler”. You get my drift. Jag tror Vassa Olle,
när han kommit tillbaka från skidsemestern i Sälen, kommer att bli eld och lågor. Nu i helgen: Pressyltas profetior inför det kommande
året! Skakande
läsning! Onsdag 26 december 2007 - : - How was it
for you? Det kom tomtebrus i min nätleverantörs servrar nån gång
natten till idag, så det mesta har varit oanträffbart här på Pressylta, tills
nu. Och, jo tack, jag fick allt jag hade önskat mig i julklapp, inklusive en 190 SL i
noggrant silver och franska kromhandtag. Min tredje kusin once removed, Oscar
Peterson, gick och dog. Arsenal får det svårt
mot Portsmouth borta i kväll. Årets nya efternamn:
Clintståhl. Annars? Allt väl? Måndag 24 december
2007 - : - God jul... ...blir ännu godare om man, som jag nu planerar till
min lunch, tar en halverad skiva focaccia, rosta den lite lätt under grillen,
skvätt över lite oskuldsolja, grilla en saucisse de Morteau,
halvera den på längden, lägg på brödet, hyvla några små blad av gruyére uppe på korven, snabbt in under
grillen tills osten bara börjat smälta, öppna en pilsner, hälsa dom därhemma, ös. You know it makes sense. Söndag 23 december
2007 - : - Nutter-Nytt Som länge förutspått här på Pressylta har Tony ”Nutter”
Blair nu skaffat
medlemskort i romersk-katolska kyrkan, en religiös sekt vars
ritualer vanligtvis känns igen på de brinnande handväskorna och de gulliga pojkarna. Om
logik kan sägas ha något med saken att göra så är det förvisso ett logiskt steg, i
alla fall i det moraliska universum Tony Blair bebor. Det är ett sätt för honom att göra
sig ännu mer skuldfri för de brott han begått, brott som i efterhand skulle sänkt varenda
människa som är förmögen till ånger och skamkänslor, och förmögen att erkänna
konsekvenserna av dem. Katolicismen är ju inte minst ett sätt att förhålla sig till det
skrivna ordet. Här är man så långt det går att komma från protestantens bokstavstro, av att läsa,
lära och leva enligt föreskriften. Katolikens förhållande till skriften är i grunden
preliminärt, det är provisoriskt och för- handlingsbart, det är exegetiskt in extremis. Bikt är förhandling avgjord i förväg. Det skrivna ordet, vare sig helig skrift eller
WMD-rapporter, går inte att reducera till något så brutalt som sanning och lögn, rätt eller fel, eftersom
det bokstavligen är ”an act of faith”. När Tony Blair säger, om och om igen, att ”I
believe I did the right thing”, i fråga om Irak eller nåt annat, så handlar det inte om ett
allmänt tillämpbart ”right thing”, utan om en individuell (dvs Tony Blairs) ”belief”.
Lyssna på honom när han inom kort ska försöka förklara varför han skrev under på
abortlagstiftning och annat högst odogmatiskt för någon som vid det laget är på god väg
över till moderkyrkan: det kommer att bli ännu en spetsfyndig och moraliskt tom
kombination av ”tro” och ”rätt”. Jag är vanligtvis inte nån som orkar ha starka känslor
vad gäller publika figurer, särskilt inte politiker, men det förakt jag känner för den
mannen är nu totalt. Torsdag 20 december
2007 - : - Divertimenti Den här dagen, 20 december, var FNL:s födelsedag förr i världen,
och man gick på sin årliga solidaritetsdemonstration, från Gustaf
Adolfs Torg till Poseidon. Det hörde liksom till julen. Ju mer jag läser om Facebook, som Andrew Brown idag
i Guardian, desto hjärtligare tackar jag min lyckliga stjärna för att jag varit
indolent nog att aldrig ens orkat titta på
den... “You can check out, but you can never leave”... Det är en rätt tröttsam julvälgörenhetstradition som
skapats på senare år, det här att tidningarna har ”auktioner” på det ena med det
andra, som att bli intervjuad av Deborah Ross, eller tennislektioner med Nick
Bolletieri. Eller, som i Indy, att få sin egen
mock-up förstasida. Jag skulle valt en av deras kampanjjätterubriker med bara ”SO WHY DO YOU THINK I READ THE GUARDIAN?” ”Jag tror inte på
Gud,” meddelar den nye Lib-Demledaren
Nick Clegg. Väsentligare är väl att ingen,
särskilt inte Gud, tror på Nick Clegg. Onsdag 19 december
2007 - : - Fram- och baktiden Trendspotting är väl en aktivitet som oftast blandar
skitprat med önsketänkande och hoppas på det bästa, men gårdagens katalog i
Guardian hade i alla fall en styck spottad trend (skrålla ner) som man alltid kan hoppas
blir nåt av: ”peer-to-peer lending”, en idé som inte bara borde funka, utan
dessutom har fördelen av att seriöst undergräva finanskapitalismen. Up the workers! Och för er som tror att Gudrun vill och byxorna håller
så ska ni ögna igenom en/ett (?)
rätt intressant Call for Papers från tidskriften Rethinking History: ”History as Creative
Writing”. Jag citerar: “The editors of Rethinking History:
The Journal of Theory
and Practice invite contributions to an issue entitled ‘History as Creative Writing,’
the first of several issues, to be published over several years, intended to
highlight the journal’s longstanding interest in experiments in the literary
dimensions of
historical writing. (See, for example, Alun Munslow and Robert A. Rosenstone,
eds.
2004. Experiments in Rethinking History.) What we continue to look for—in narrative,
interpretation, theory, or some combination of two or three--is evidence of
a struggle not just with evidence or argument but also with language and with
form.
That struggle might lead to some unusual structure, or plot, or voice (or
voices), or
point of view (or points of view). It might lead to some uncommon (for
academic history)
use of metaphor, imagery, or rhythm. It might push a writer to the outer limits
of the universe of non-fiction writing—or out of that universe altogether. It
might
produce, in the name of historical understanding, a memoir, poem, or piece of
a play. We welcome contributions from writers at any stage in their careers,
at work
in any field, and engaged with the past in any imaginable way. We expect pieces
of various lengths, but hope that none will be a word more or less than it needs
to be. The deadline for contributions to the first issue of Volume 14 is December 1, 2009. Further details can be
obtained from the US editor James Goodman.” Hade jag inte haft
fullt upp med ishavsfisket så hade jag sagt ”skicka mig!”. Inget snack om det. Tisdag 18 december
2007 - : - Who’d’ve thunk it...? Jag lovade mig själv en gång, på allt jag håller heligt
(se ovan), att jag aldrig säger aldrig ska posta upp de vanligaste söksträngarna som
fört oskuldsfulla surfare till that den of iniquity vi kommit att känna som Pressylta
Redux. För det är så, liksom, vaskamansäja, yesterday...
Men den här gången kan jag inte hålla mig, för det är så jävla perfekt, in i minsta detalj. Alltså, i
fallande grad av popularitet:
Måndag 17 december
2007 - : - Etikett sökes Jag har skrivit om den här människotypen förut på
Pressylta, men har ännu ingen bra och sammanfattade etikett på honom (för det är
alltid en hanne...) (och en oerhört tacksam romanfigur, för övrigt...): ”the
shyster leftie”, liksom, vänster- wheeler-dealaren, Armaniradikalen, som har den
socialistiska svadan och alla de korrekta positionerna inbyggda i vad som borde varit
hans själ, men som vid sidan av en pressveckskarp och utmejslad machismo också visar
upp en förvånansvärt feminin - i meningen inklusiv och omfamnande, nurturing
och livgivande - inställning till kontanta pengar, en inställning åt vilken ordet
”fördomsfri” en gång myntades. Vi har sett honom, på 1980-talet, i Liverpoolpolitikern
Derek Hattons
vessleliknande figur, liksom i ”Gorgeous George” Galloway och
skotten Tommy Sheridan,
som jag skrev om vid ett par tillfällen i fjol (2 och 8 oktober
2006). Nu har Sheridan, efter ett års förundersökningar, häktats
för mened i samband med fjolårets förtalsrättegång mot News of the World, efter
att tidningen anklagat honom för ha rumlat runt på sexklubbar och annat kul. Men
från förra veckan har en ny figur också gjort entré: Ken Livingstones nära
medarbetare Lee Jasper, som av Andrew Gilligan i Evening Standard anklagats
för att ha silat en massa pengar till kamrater-och-mötesdeltagare lite varstans och hejsans
(läs gärna länkarna också). Dom av er som följt Pressylta ett tag anar alltså att
den här historien har tippat ut en jävla massa fotogen på en liten flimrande låga av
ständig animositet (ursäkta skönskrivandet...) mellan Evening Standard och
borgmästaren. Det kommer att bli knuckledusters at dawn, för Gilligan har naturligtvis
solida källor och högar med dokument, medan motståndarsidan har höga hästar och en
massa righteous shit om den rasistiska (Jasper är svart) rännstensblaskan
Standard (tidningens ägarfamilj var pro-nazistisk 1930-talet...). En förtalsrättegång
ser inte osannolik ut, och det kan bli en rätt maffe affär för oss courtroom rugrats.
Rapporter följer. Här också
en Sindyartikel om saken, från igår. Fredag 14 december
2007 - : - TSMSISISFTÅS: En postluciansk post Tre saker man ser idag som man inte såg för tjugo år
sen: 1) Tumme och lillfinger utsträckta från näven när folk
mimar att dom pratar i telefon, à la mobil, inte bara knytnäven vid örat, à la gammal
telefonlur. 2) Vuxna som cyklar på trottoaren. 3) Malte
Persson i så pass mogen ålder. En sak som man däremot inte ser idag som man såg för
tjugo år sen: 1) Speciella ”arbetsmarknadsreportrar” i tidningar och
etermedia. Onsdag 12 december
2007 - : - Spooky stuff Dessa är magra tider för våra vänner spökena. MI5 och
MI6 är mitt inne i en charm- och rekryteringsoffensiv, inte minst genom BBC;
det handlar i princip att genomföra ett oerhört svårhanterat socialt generationsskifte,
från en extremt smal (och ljushyad) rekryteringsbas som skolats inom kalla krigets
referensramar, till en bredare, färg- gladare och fleraccentuerad insats. I USA pågår ungefär
samma process, men med så mycket mer buller och bång. Efter Iranrapporten menar till exempel Hitchens, på helt och hållet rationella grunder, att man bör lägga
ner hela CIA och börja om från början igen. Det argumentet skulle förstås vägt tyngre om
underrättelseorganisationerna haft ett rationellt - eller rationaliserbart - ”varats russin”,
dvs. att samla in, kollatera, analysera och på förnuftsbasis presentera råmaterial från fältet.
Det är, som vi sett gång efter annan, inte deras uppgift. CIA och dess
systerorganisationer är numera plausibilitets- fabriker, framför allt i att leverera mer eller mindre
trovärdiga grunder för politiska beslut. Det råa fältmaterialet har blivit vad som
ibland kallas ”an incidental,” något som i princip är bra att ha, men inte livsavgörande för
att få igång den politiska process som ska följa på underrättelsearbetet. Det är bl.a.
därför spökena finner det så lätt att arbeta med, och som, journalister, som mest
ogenerat i fallet Alistair Campbell och den dailymirroriserade WMD-rapporten 2002. Något annat som Hitchens inte tycks ha reflekterat över
är vart CIA:s personal i så fall skulle ta vägen, bokstavligen, när man väl bommat
igen dörrarna i Langley? Att återanställa dom i en ny och renrakad organisation vore
ju ganska kontraproduktivt. Efter Churchrapporten och utrensingarna i mitten av
sjuttiotalet bidade många sin tid i privata organisationer, men återvände i skadeglad
triumf med Reagan 1980 och förvandlade därmed CIA, under de följande åren, från en
organisation med en klart akademisk, International Relationskaraktär till en
slags corporate consultancy som också tar sig an regeringsuppdrag från tid till annan. Hur som haver, från det ena till det tredje: Melodifestivalen
2008. Jag tror jag gjort mitt val redan i ett så här tidigt läge. Det är
Västerås den 16 februari, det är Andra Generationen:
”Kebabpizza slivovitza.” Go,
Hassan, go...! Tisdag 11 december
2007 - : - Calling Mrs Lincoln... Men bortsett från det, herr Federley,
vad tyckte ni om korven? Måndag 10 december 2007 - : - Medialt ”If
you have no real knowledge or skill set, and you’re lazy and full of shit but
you want
to make a decent wage, then journalism’s not a bad career option... I can’t believe
people actually go to journalism school. You can learn the entire thing in, like, three days,” anser, som jag och Peter
Wilby och många andra därtill, också Rolling Stones
stjärnreporter Matt Taibbi. Och hur sicko är detta... Indys mediasektion idag
uppmärksammar (går för tillfället inte att länka, det är nåt vajsing därborta) magasinet
”Camouflage”, en rätt snygg och väldesignad armérekryteringstidskrift som är riktad
till 13-17-åringar. Den kommer ut tre gånger om året, anpassat till skolterminerna,
och ägs av Haymarket (Thatcherkuppmakaren Michael Heseltines bolag, det
största privatägda tidskriftförlaget i UK) men magasinets website har MOD,
försvarsministeriet, som host, och allt material är
Crown Copyright... Hmm. Nya numrets huvudfeature har rubriken ”How does Iraq sound,
kid...? Get yer boots on...” Söndag 9 december
2007 - : - Söndags-Nisses tricks Nitpicking Heaven, eller The Death of Korrekturläsning:
Johan Wirfält i DN pratar med bland andra Vassa Olle om svenska
skvallerpressens framtid, rätt intressant, men är det verkligen sant som dom säger att
tidningarnas korrekturläsning nu delegerats till en Word-macro? Wirfält skriver om det
engelska läget och säger att det vore lämpligt att söka modellen för en ny
kändisjournalistik ”i kvarteren sydväst om Fleet Street,” dvs nånstans kring Embankment
och Charing Cross... I dom kvarteren är det nog inte skvaller som gäller, så
mycket som ett rör tretton- procentig cider och låna-mig-en-spänn-till-härbret. För att inte prata om ”Auguste Flaubert” lite längre
ner... The dumbing-down fortsätter också på BBC, med den här
rätt pinsamma historien från dokumentärfilmaren Tony Palmer i Observer idag.
Palmer ville göra (och har nu gjort) en film om Vaughan Williams men
blev refuserad av BBC, som dock skrev i
brevet: 'But good luck with the project, and do let me know if
Mr. V. Williams has an important premiere in the future as this findability
might allow us to reconsider.' Vaughan Williams dog allstå 1958. Och för övrigt, som
Palmer frågar, vad i hela friden är ”findability” för nåt...? Torsdag 6 december
2007 - : - Blandfärskt Först vill jag att ni läser Tariq Ali (I know,
how weird is that...?!) om Benazir
Bhutto och läget i Pakistan, ett av de få ämnen man kan lita
på att TA vet vad han pratar om. Och det vill inte säga lite. Annars för jag ett hektiskt liv just nu, så det blir
inte särskilt mycket press syltat, så här när det lackar mot jul. På tal om hjul så rattar
jag en Vauxhall
Vivaro just nu, men av transitstorlek, så den är inte alls lika kul i
nerförsbackar som en Berlingo
eller en Connect.
Men vem kan å andra sidan säga det och sedan titta sig i spegeln utan att flina? Eh? -”Pressylta inför jul- och nyår?” frågar ni. Ja,
förutom några fler TJJGFT (se härinunder) så ska jag presentera några helt exceptionella
charkrecept för er som trånar efter alternativ julmat. I mellandagarna kommer
traditionsenligt kuslig läsning i Pressyltas ”Profetior” inför nästa år. Om Gudrun vill och byxorna
håller så kanske det till och med blir medaljutdelning på nyårsafton (Blå Hallen,
20:30, klädsel vårdad, matkuponger accepteras). Tisdag 4 december
2007 - : - TJJGFT: Tidiga julklappar jag gärna får, tack Första avsnittet i en liten julserie. (1) Ett par biljetter till Jeff Becks veckolånga
residence på Ronnie Scott’s just
nu. Recensioner
(här
en till) och vittnesrapporter säger att det ska vara nåt i hästeväg, men svartpriserna är helt outside my range för
tillfället. Shit. En legendarisk miss. (2) En vevbar
media player. (3) En puss. Måndag 3 december
2007 - : - Snabb-måndag Bara lite catch-up. Martin Amis svarade
Ronan Bennett i lördagens Guardian. I gårdagens Observer skriver
Ed Vulliamy (som med ITN-teamet var först med att filma Srebrenica) en lång och grundlig sak om
låtsasjakten på krigsförbrytarna Mladic och Karadzic. I Expressen skriver
Anders Sandqvist att ”Saffransbristen hotar lussekatten” och i G-P skriver
Anna Hagnell att ”Sillbristen hotar frestelsen”. Your
guess is as good as mine. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||