|
|
Gunnar Pettersson: PRESSYLTA
REDUX Arkiv:
augusti 2006 Torsdag 31 augusti 2006 - : - Flandbärs Avd. You-have-GOT-to-be-fucking-joking...:
"Vilken partiledare är du mest lik?" (G-P). Och DN
kör webbfrågan "Vilken partiledare tycker du är snyggast?" Man blir
ju helt... mållös...
Som Polly skrev häromsistens: "Maybe a successful country with a strong economy
needs to exaggerate its minor failures to fill the
having-something-to-complain- about gap." Likadant med mediebevakningen,
tydligen. Valet handlar inte om nånting alls. Så vad ska vi hitta på för att fylla upp
tomrummet? Spin the
bottle? En omgång Alfapet? Nej, nu vet jag! Vi ritar mustascher på
partiledarna! Unbelievable.
Don't you know there's a war on?! Ny lagstiftning ska förbjuda innehav av
våldspornografi, inte bara produktion därav. Det är en lika dyster som problematisk historia, särskilt naturligtvis ur yttrandefrihets- synpunkt. Men - lita på att Pressylta hittar en
ljuspunkt i mörkret: The
Spanner Trust! Masochistlobbyn - som klagar på att dom blir illa
behandlade! Wunderbar! Avd. Could-you-repeat that-please? "Heidi, the
Swiss orphan girl in the tale by Johanna Spyri, is told that praying to Allah will help her to
relax." Läs mer i Telegraph... Onsdag 30 augusti 2006 - : - Blandfärs Göran P-P blir, långt om länge, runad i en brittisk tidning (eller jag kanske missat något?), närmare bestämt Independent. Men den kunde nog
kostat på sig några citat också, tycker man ju... G-P-rubrik idag: "Död man påträffad i Vara". Eller
inte Vara. Det är frågan. The Suns förstasida
(pappersversionen): "Mayday to World of Football: SOS - Sign Our Sven
- We're paying loser £13K a day until somebody's stupid enough to hire him". Om ärekränkningslagarna fungerar i Sverige ungefär som
dom gör här över, så måste Tryckfrihet ha gott om klirr i kassan, om man
publicerar bilder som dessa... Vad hände plötsligt med oskyldighetspresumtionen? Tisdag 29
augusti 2006 - : - Let there be Lite (+) Det bästa man kan säga om London Lite är, för att låna
the tagline från tv-reklamen för
Cuprinol, att "it does what it says on the tin". Lajt är
vad den är. Men man skulle i och för sig också kunna vända på hela konceptet och
säga: inte undra på att den är gratis, för vem skulle betala för nåt så tunt...? Den
får till och med betal-Standard att se substantiell ut, och det kanske är det som är
meningen. (Grundproblemet med Evening Standard, ur redaktionell synpunkt, är
egentligen dess inbyggda schizofreni: den vet inte om den är kosmopolit eller förortsbo. Den
hamnar därför ofta helt vajsing i sina ställningstaganden, som i kampanjen mot
borgmästaren Ken Livingstone, där dom helt missbedömde den allmänna, kosmopolitiskt
färgade och generellt positiva opinionen gentemot honom hos majoriteten av läsarna).
(Och idag höjde dom f.ö. priset till 50p). Hur som helst, London Lite är om
något ännu metroigare än Standard Lite, med sex-sju lätt journalistikliknande texter
lyfta från ES - bland vilka inte finns med Joe Murphys genuint intressanta story om en ny
opmätning som visar att Labour går mot röstras i Londonregionen... Resten är vad jag
helst kallar boxströssel: tre pubar dit man kan ta med sig hunden, en gadget zone,
download-this, ett uppslag b-skvaller, en läsargenererad sida "London's
Messageboard", samt sju sidor listings. Nu har ju Standard den fördelen över thelondonpaper
(holding site), inte bara att dom nu ligger en vecka före, utan att dom redan har sina
kolportörer på plats över hela innerstan. Men dom jag pratade med var Inte Nöjda:
ingen visste vad som pågick, skulle det komma en Lite idag eller ej, och i så fall
varför så jävla sent (hon hade blivit ett vid det laget). (Flera av dom ropade för
övrigt: "Free Standard! Get
your free
Standard!" Vilket väl sådär nuddar vid sanningen i alla
fall...) Till slut en terminologisk not: nu när såna här
publikationer inte nödvändigtvis behöver innehålla nyheter så har det väl blivit dags att överge
ordet "tidning" när man pratar om dom, eftersom det härleder från ett ord som betyder
nyhet. Engelskan har det ju lätt genom att bara korta ner till det mer korrekta
"paper", men vad gör vi på svenska? Jag föreslår, mmm, "lästyg". Kanske. PS: Det senaste om terrorutredningen - via NY Times och
Cryptome... Måndag 28
augusti 2006 - : - Too old for carneval. I stället: surfsemester En av fördelarna med en upplyst tillvaro i moderna
teknologiska samhällen som våra är att folkbiblioteken - och Andrew
har skrivit om detta också - ger en gratis tillgång till de stora referensverken på nätet, som annars
skulle kostat miljarder att prenna på som privatperson. Med hjälp av streckkoden på mitt
lånekort har jag fri tillgång till
Britannica Online, Gale Literary (inkl Times Digital Archive, Contemporary
Authors och TLS
Centenary Archive), Grove Art, Grove Music, Naxos Music Library, NewsBank (UK newspapers),
Oxford Dictionary of
National Biography (ODNB), Oxford English Dictionary,
Oxford Reference Online (dvs. resten av Oxfordstallet), KnowUK (varenda jävla refbok
du kan tänka dig, från Air Force Yearbook till Hutchinsons Dictionary of Symbols in Art), samt XReferPlus, som innehåller alla
dom refböcker som inte ingår i de föregående. Helt underbart. Och en naturlig
tillflyktsort om man har en halvtimma till övers en ledig dag som denna. Hur som haver. En av nyheterna med den så omskrivna 2004-upplagan av ODNB
är att man inkluderat utlänningar, under förutsättning att de "varit
bosatta i Storbritannien under betydande perioder, eller vars vistelser [i landet] gjort det
möjligt för dem att lämna spår i brittiskt samhällsliv." Och en brittisk
nationalbiografi utan till exempel T S Eliot eller Ludwig Wittgenstein vore ju rätt absurd. Jag bestämde mig
alltå - for your delectation and delight - för att se hur många svenskar som finns
med, eller närmare bestämt "personer födda i Sverige." Resultatet?
Trettiotvå stycken. Och det är en ganska brokig skara. Några av dem kunde man förstås vänta sig att
stöta på: Carl von Linné , för hans många kontakter med samtida brittisk vetenskap;
målaren Elias Martin (1739-1818), som bodde i London med omnejd under två längre
perioder; fotografen Oscar Rejlander (1813-1875), som dock enligt ODNB bara
"troligtvis" föddes i Sverige; liksom Jenny Lind (1820-1887) och Axel Munthe (1857-1949). Både i "svensklistan" och i andra artiklar som berör Sverige
finns som man kunde väntat sig också ett stort antal män med skotsk anknytning vars livstider
sammanfaller med trettioåriga kriget. En annan intressant grupp är de fyra-fem svenskar
som omnämns i en tematisk artikel om "Industrispioner" på 1700-talet - bland
dem Jonas Alströmer (1685-1761) - som skickades över av Bergskollegium för att titta närmare
på britternas nya metoder inom järnhanteringen. Och Elias Martin var bara den mest
kände av ett flertal svenska konstnärer som levde och arbetade i England under samma sekel:
miniatyrmålarna Charles Boit och Christian Richter, porträttmålarna Michael Dahl och Hans
Hysing, akvarell- målaren E S Lundgren, osv. Kvinnorättskämpen Martina Bergman-Österberg
(1849-1915) finns också med, liksom djurrättsaktivisten Louise Lind af Hageby
(1878-1963) och sjömans- missionären Agnes Welin (1844-1928). Och i den skaran finns - i mina ögon - minst tre matiga uppslag till
dokumentärromaner... Söndag 27 augusti 2006 - : - Gratiskriget har börjat +
McKennitt v. Ash I fredags körde London Lite (f.d. Standard Lite) en
plötslig spoileraktion vid lunchtid: man delade ut 100,000 ex i kvarteren kring Charing
Cross Station (som är Londons geografiska mittpunkt). Dom tog slut på 45 minuter,
enligt uppgift. Pressylta missade, för vi var på Spitalfields Market och åt lunch. Sorry 'bout that. Omedelbar
reaktion från Murdochrivalen thelondonpaper (som börjar
spridas nu på fredag): Buuu, vilken billig design! Och det är ju bara Evening Standard utan
substansen! Och så har dom snott våran idé att kalla skvallersidan London Eye,
efter katrinerhjulet! Bu, alltså...! Hur som helst, nu är det full rulle alltså, och jag ska
haffa ett ex på tisdag (för det är August Bank Holiday [och Notting Hill-karneval] på
måndag) och rapportera. The
Sunday Times runs a piece (the print version is longer) by Maurice Chittenden
today, on
the case in general and the media industry's "application to
intervene" in particular.
Which of course you could read here first, bloody weeks ago... Typical. Lördag 26 augusti 2006 - : - En av tio frågor
besvarade... ...från gårdagens frågesport. Det är ett dystert facit
(sp: una clave triste), mina vänner. Men vafan... Jag tar det inte personligt. För
jag tänkte använda den här sista (snyft) lördagen i augusti till en läsarenkät.
Frågan lyder sålunda: Vi har nu tillbringat nästan en månad med Pressyltas
fräcka nya spetsdesign. How
was it
for you? Honestly? (Kryssa i rutan. Som inte syns i Firefox. You freaks). 1. Dunder
2. Aldrig vart med om nåt liknande 3. Tack för upplevelsen 4. Send
for Doctor Blennerhassett Fredag 25 augusti 2006 - : - Frågesport Vad är Varför har Tomlinsons blogg
stängts ner? Vem var snällare än Gunnar Gren? Hur kommer det sig att vi alla vill flytta till Dubai och bli reklamare? Varför är GAIS
tröja så snygg? Vilken blogg har en roligare titel än denna? Why not
tell it like it is? And if
you like it so much, why don't you go and live there, then,
eh? Varför är strippogravning en sån lysande idé? Och framför allt: varför gapflabbar man när man läser detta? I dunno.
You tell me. Och varför är jag så korkad som inte hittat Tomlinsons nya blogg?!
(Tack till Fredrik L.) Torsdag 24 augusti 2006 - : - Compote de mix, igen Här är först en present till Rasmus Copyriot: det är bra
att pirata, för pirater är "early adopters,"
enligt Mr Choi och Mr
Perez. "Online piracy has shown to be a valuable source of
innovation to both industry incumbents and entrepreneurs." Allt enligt you- know-who's
IT-bilaga idag. Men, ärligt talat, kan man inte överföra resonemanget
på stöld och inbrott också? Det faktum att jag blivit
rånad på min mobil fjorton gånger visar ju bara vilken framgångsrik och eftertraktad
spetsteknologi Nokia tagit fram. En vacker dag (dvs inte idag, för idag regnar det, och
är höstligt småkyligt, när dom lovade att augusti skulle bli som juli och allt...) En
vacker dag ska jag skanna in (jo, faktiskt, enligt SAOL) och lägga upp en gammal bok som
heter Idiotikon från 1985. Varför jag nämner detta? Därför att där har jag med ett
resonemang om den då nya compact disc-teknologin som finner ett definitivt eko i
Dylans klagomål i Rolling Stone- intervjun med akustisk nivellering, allt är akustisk förgrund. Som sedan
rinner över i ett resonemang om Auerbachs Mimesis. Fan vet hur jag fick till det,
egentligen. Jag kanske borde läsa om den innan jag lägger upp den, för säkerhets skull. Kerstin "Hallis" Hallert... Varför gör folk sånt? Kan nån förklara det för mig? Är det som 25-örespsykologerna säger, att dom vill åka
fast...? Den här GP-rubriken fick mig att hoppa till:
"Sverige förbjuder flamskyddsmedel". Här fick redigerarna iaktta största försiktighet, för ett
extra 's' efter flam- och vi hade stått inför en homofobskandal av sällan skådade mått... Onsdag 23
augusti 2006 - : - The Green, Green Grass of Waffen-SS Alter Kamerad G. Grass får sig en rejäl hurring
av Hitchens i Slate idag. Och även om Hitch kanske inte är i abusive högform just här, så är
det väl inte mer än GG förtjänar heller. Det är som om, bara för att det rör sig om en
författare och intellektuell så blir hyckleriet så mycket mer intressant, mångtydigt,
intellektualiserbart. Och det är det ju egentligen inte alls. Karln är bara en oren travare
från Halmstad, inte mer med det. Sen kan jag hålla med dom som säger att Nobelpriset
inget har med saken att göra, för det får man (som nån sa) förhoppningsvis för
litteratur och inte för gott uppförande. En del vill kalla The Onion studentikos, och jag är nog
rätt studentikos när det kommer till kritan, för sånt här
tycker jag är lajbans. Och Kjell Häglund, redaktionschef på tidskriften
Residence, skriver ögonöppnande (för mig i alla fall) om SVT:s inköpspolicy, som verkar helt
bängo. Tisdag 22 augusti 2006 - : - Det krisar till sig - på
bollsidan... Jo, elva av 23 (hittills) är ju statistiskt inte så illa
pinkat för att vara en terrorutredning, det måste man erkänna. Nu gäller det hur stadigt
bevisen står på fötterna när det väl kommer till rättegång - om cirka två år, enligt
beräkningarna - framför allt vad gäller hypotesen att dom tänkte blanda ihop väteperoxid samt
nån annan vätska samt tillföra elektricitet genom en iPod - allt inne på ett
flygplansdass...?! Hmmm... Och så kompliceras alltihop genom att det uppstått en
diplomatisk kris mellan England och Pakistan genom cricketskandalen häromdan.
Pakistanerna är anklagade för "ball tampering",
dvs när man medvetet river upp ena bollhalvan för att öka skruven. Och det är fusk det, konstapeln. Det är inte första gången
dom anklagats för detta heller. Men bilden är också mer komplicerad än den i förstone
syns, som både Rashid Latif och Mike Marqusee skriver. Och så leder de konservativa över labour med nio procent. Och så
förlorar vi - men inte bara det: mot ÖIS... Det här blir inte en
bra dag, inte en bra dag. Bonuslänk: Cryptome har börjat blogga. Måndag 21 augusti 2006 - : - Pressylta goes downmarket Det är som sagt hög tid att jag länkar till några andra
tidningar är Guardian och Indie, annars är det risk att man blöder ihjäl på goda
avsikter... Och detta från Daily Mail är ju rätt skoj, faktiskt. Ni
kommer ihåg vad dom kallades på Mupparna?
Gerry and the Atrics... The Mirror leder med 'Hotel plunge dad'-storyn, en rätt sjuk
semesterhistoria från Kreta. You don't
want to know, believe me... The Sun och New Labour i samstämmig främlingsnojig kör: "Eastern
Block". Det vill säga, polacker går väl an, dom kan ju moka rör i alla fall,
men bulgarer och rumäner... dom är ju bara tattare, dom... Melanie "Mad Mel" Phillips i Daily Mail är också en historia
för sig... Hon brukade skriva för Guardian, liberalt samvete, samhällsfrågor, bla
bla, tills hon fick nåt damascent sammanbrott och blev rabiatreaktionär och flyttade till
the Mail, där hon varit sen dess. Ibland blir hon så fradgande att många undrar - även in
print - om allt egentligen står rätt till uppe på loftet. Hur som helst, hon är också
notoriskt extrem-pro-Israel - men, som många anmärkt: hon har inte skrivit ett ord om Libanon
i tidningen sedan kriget bröt ut. Det är en otroligt högljudd tystnad, och det
ryktas att dom satt munkavle på henne... På sin hemsida är hon
dock lite mer forthcoming... Och Daily Express borde egentligen byta namn till Daily
Diana-was-murdered, snacka om att obsessa
(se förstasidan upp till höger)... Söndag 20 augusti 2006 - : - Tidningar är för billiga! Äntligen nån som säger
som det är (Jane Thynne i det här fallet): vi vill betala mer för våra dagstidningar! Nä, men det är ett intressant
argument. Nu har väl kommentatorer en tendens att se mediavärlden som den enda och
universella förklaringsmodellen i denna jämmerdal, men fler och fler betraktar nu september
månad som ett paradigmskifte, ett make or break i konflikten mellan gratis och betal.
Snabbt scenario: Murdoch lanserar gratistidningen thelondonpaper för att
konkurrera med betal-Evening Standard på sena eftermiddagen (delas ut från 16.00). ES svarar med att
göra om sin gratis-Standard Lite (med upplaga kring 80,000) till London Lite
(400,000), medan man samtidigt höjer priset på betaltidningen från 40p till 50p. Och det här
är inte så galet som det låter. När dom höjde från 35p till 40p sjönk inte upplagan
alls, den steg - mest kanske p.g.a. att det var lättare för köparna att handskas med två
mynt i stället för tre - och framöver behöver man ju bara handskas med ett! Dessutom kan det
bli, som Thynne skriver, en virtuous circle i och med att dom som är villiga att
betala tenderar att vara s.k. AB- läsare, alltså just dom som annonsörerna vill nå. Smart
va? Men prishöjningen är ju också en mer politisk-publicistisk strategi: att än
starkare markera skillnaden mellan slit-och-släng (när hörde ni det uttrycket senast?) och
kvalitet: you gets what you pays for, med andra ord. Men - läs här - det är sannerligen inte gratis att lansera
gratistidningar. Peter Preston skriver också intressant (som vanligt) om en ny dynamik i
förhållandet läsare/media. Nu ska jag gå och komponera vidare på mitt bidrag till
nästa Melodifestival, den heter "Home
on the Strange" ("where the deer and the envelope play...") Plus: Historien om Gary Webb och "Dark Alliance" tio
år efteråt (via Cryptome) Lördag 19 augusti 2006 - : - På tal om vilket 2 händelser blir 1 tanke: dels mitt
sedan-i-förrgår-innehav av blatte-SAOL, och dels ett mail från Håkan för ett
tag sen i vilket han undrade huruvida det förekommit nån debatt om blatteengelska, typ den som gick i DN i
våras. Svar nej. Egentligen inte. Det pågår förstås en ständig
debatt om hemspråksunder- visning, även om konsensus verkar hålla i sig att sådan
undervisning är A Thoroughly Good Thing. Däremot är man inte alls så blyg och
tillbakadragen som man ibland verkar vara i Sverige vad gäller att grunda
invandrarelever i riksspråket. Därtill är man nämligen nödd och tvungen, inte minst ur
"marknadsekonomisk" synpunkt, för om eleverna inte har välgrundad engelska klarar dom inte
SATs-proven, på vilka skolornas kontroversiella men betydelsefulla rankinglistor
baseras, och alla skolor kämpar febrilt för att få upp procenten på sina SATs (Standard
Assessment Tasks, alltså, som dom tar vid 7, 11 och 14 års ålder). (Sen är det en helt annan
femma att SATs-proven ger en sån skev bild av elevers kunskaper och inlärning, och
inte minst de sociala och kulturella förutsättningarna dom tar med sig till skolan). För det andra, vad som präglade den svenska debatten
var ju att den i mycket gällde vokabulär, som guss och keff och allt vad det var, dvs
i slutändan vad man kan kalla the
politics of naming, dvs identitet. När språkdebatter händer här
över handlar det nästan alltid om uttal, dvs väsentligen the politics of
class, dvs social rörlighet. Ett färskt exempel är en artig-men-lik-förbannat-rasistisk debatt om en ny påannonsör på BBC Radio 4, Neil Nunes, som har en rätt stark västindisk
accent. Ett annat exempel var för några år sen när det gällde Estuary English, alltså i
stort den Essexdialekt som Jamie Oliver dessvärre talar, dvs när medelklassvuxna som är
uppfödda med standardengelska lägger an cockneyintonationer för att åstadkomma en
sorts autenticitet dom annars anser sig sakna. En kort utvikning. Egentligen är det väl så att
engelska språkdebatter alltid nånstans handlar om RP, om standardsengelskans öden och äventyr.
Min son Joe, till exempel, är i princip tvåspråkig på engelska. Dels talar han i
givna situationer standardengelska (från hemmiljön), dels talar han - i lika givna
situationer - Norf London (från skolan och vänkretsen), dvs. inte cockney i strikt mening, utan en
norralondondialekt (som bl.a. har rundare vokaler än vad som och högst användbar och flexibel språklig dubbelhet,
för honom som för många andra, men som många RP-medelklassfamiljer fortfarande, än
idag, rynkar på näsan åt. Tanken att man kan tala dialekt och ändå uttrycka sig både
begripligt och väl, är faktiskt en främmande tanke för många i det här landet... Strange but true. Nå, för det tredje: vad som egentligen omöjliggör en
blattedebatt i England, är ju ärligt talat den mest bisarra aspekten av deb(l)atten, dvs.
att Gringolägret verkade vara ute efter nåt slags Officiellt Erkännande av blattesvenskan
(paralleller här med Ebonics- debatten i USA, för övrigt). Sånt tror jag bara kan
utspela sig i monologiska kulturer som den svenska, för i en stereologisk kultur som den
brittiska skulle naturligtvis blatte- engelskan (som självfallet existerar, i massor av
former, lyssna bara på banglamusiken) fly hals över huvud i illgrön panik så fort det blev
tal om "officiella erkännanden", för att inte tala om uppmuntrande kommentarer från
gymnasielärare och kulturdebattörer... "Shit,
we've been rumbled," liksom... Däremot tror jag en sådan deblatt skulle kunna utspela
sig, om den inte redan gjort det, i Frankrike. Men där får nån annan ta vid. Fredag 18
augusti 2006 - : - What a palaver...! Först nobbar man DN-knäcket, sen blir man kändis i
ångradion, sen kommer nya utgåvan av 'Svenska Akademiens ordlista över svenska
språket' som ett brev på posten (bokstavligt talat, i en fin grön jiffy bag från
min bror, hur trevligt - och hur lägligt! - som helst, för på det området har jag som
bekant en hel del att hämta in, titta här bara: svenne s. -n svennar · [vard.] vanlig svensk i
motsats till invandrare I min gamla upplaga av SAOL från 1959 finns ordet inte
ens med, av den enkla anledningen att det inte fanns några vanliga svenskar
på den tiden) ... HUR... ...SOM... HAVER... Allt detta förde med sig att det
blev en jävla rusning på attiraljerna igår och här snackar vi inte bara om trettioåtta trogna
kunder (som min nya vän Jenny) som kommer och handlar sin bit falu och sin påse
snabbmakaroner och sen går hem igen, ånej: det var ståplats långt ut i hallen,
autografer hit och foton dit, grannarna började klaga, nån tappade ett glas på trappan, nån från
Frölunda drog en lina koks, nån annan ringde The Filth, och, ja, resten kommer väl i
tidningen i morgon... (och med "tidningen" menar jag då inte Guardian, jag menar mer, liksom, Take
a Break [motto: "The World Can Wait"...]) Bara en sak: "svennar"...??!! Heter det inte
"svenner" för män och "svennor" för kvinnor? Det var vad jag fick lära mig på svenskakursen
i alla fall... (Och "Svennis" för kondom, väl?) Howsoever,
back to what we do best. Craig Murray, som jag nämnt här förut, skriver vad
många av oss skeptiskt tänkt den senaste veckan. Och James Brown (nej, inte sex-machine:
Loaded-James-Brown) skriver
om the decline of the lads' mags, en utveckling som man
väl kan kalla Avd. Bättre-sent- än-aldrig, för nåt så slemmigt som dom tidningarna...
Gross... Här är annars nyheten att vice-PM
John "Prezza" Prescott kallat Bush "crap". Reaktionen
från Bushs talesman var att han kallats många saker, men att det är en del av
"the burden of leadership". Där, mina vänner, har vi Pressyltas nya motto: The Burden of
Leadership. Torsdag 17 augusti 2006 - : - Jag tackade nej till DN
(+) Det enda jag har att säga om Thorbjörn Larsson som ny
DN-chef är att man aldrig ska lita på folk som har såna skägg. Det är nåt alldeles
för hårt knutet, nåt förfärligt oupp- klarat med dom. Så kom inte springande till mig, när
medicinen inte biter längre. Det var vad jag sa till styrelsen igår kväll. Känner nekrofiler nånsin dödsskräck? Läs - och förundras över - Pynchons egen blurb för den
kommande romanen 'Against the Day' (skrålla ner). Förundras, därför att det är
så, liksom, valhänt... och klyschigt... Fortsatt bokföring: Bush läser Camus' L'Etranger på semestern! "Erm, it's about
shooting Ayrabs,
sir." - "Great, put it in!" Äntligen! Fame at last! Plocka fram fracken, grabbar!
Jenny Teleman på SR skriver om Pressylta idag - och har fattat allting helt rätt!
Bless you, girl... Onsdag 16 augusti 2006 - : - Nyhetssallad Ju mer man läst/vet om första världskriget desto bättre
blir nyheten
idag att över 300 "desertörer", "cowards" och
"shell-shocked" - emblematisk bland dem menige Harry Farr - som avrättades, nu kommer att postumt benådas.
Men vad som samtidigt gör nyheten mer än en aning melankolisk är det skamliga i
att det tagit såpass lång tid, och att bland fördröjarna finns rader av labourministrar,
både före och under Blairepoken. För situationisterna var en av de emblematiska bilderna
av la societé de spéctacle fotot på prästen som handlar mat på stormarknaden. Idag
skulle den kanske föreställt kontraktet som just tecknats mellan IMG ("Sports, Entertainment and Media") och
Royal Navy om att sälja allt från lakan till rom med hjälp av
the White Ensign, flaggan som fladdrat så stolt över imperiets uppgång och fall. Det
är en så jävla bisarr nyhet att man faktiskt kollar datumstrappen i tidningen, för den
händelse det råkar vara början av april. Avd. I'm-Not-Insane: det är inte bara jag som varit, och är, terrorskeptisk. Sådeså. Tisdag 15 augusti 2006 - : - Roger and out Det var ju synd att Isobel lägger av.
Det är som jag alltid sagt: det här med att bjuda in The Great Unwashed att kommentera vad man säger är
ett jävla otyg egentligen. Nu dök jag inte ner så där ofta i hennes
kommentarspool, men det är ju uppenbart att bland de kloka och balanserade gästerna fanns det
ett antal individer med self- esteem issues som dom borde klarat upp innan dom satte
finger till tangent. Varför
inte name
them and shame them? HaloScan har mycket på sitt samvete, den saken är klar. Och vem blir nästa frånfälling? Jag tycker mig ha anat
en viss desillusion hos Malte på sistone. När han överhuvudtaget postar nåt, vill
säga. Håkan The
Loser skriver inte heller särskilt ofta, men det tycks mest bero på
att han bara gör så när han har nåt vettigt att säga. Och det är ju väldigt obloggigt
av honom. Och Pressylta? Ånej, så lätt blir ni inte av med mig. We soldier on, towards an
uneasy truce
with the world. Och här är en trevligt relaxad inställning till (den
engelska) kanondebatten. Måndag 14 augusti 2006 - : -
"Den slappa, felaktiga svenskan..." ...finns överallt, uppgav Anne Gjelstrup (58) i Aftonbladet igår. Och man
kan ju bara hålla med (mina kurser): "Det är det beklämmande resultatet av ett oändligt antal
misslyckade skolreformer." (Slapp hyperbol - precisera!) "Vid en jämförelse med engelskan inser man hur löjligt många
svenskar talar." (Tvetydighet - vad syftar "löjligt" på? Formulera om!) "Åtminstone 9 av 10 svenskar säger i stället: Jag ska ringa
han." ("Åtminstone"?! Var kommer siffrorna ifrån? Citera källa!) "...det vanliga illitterata spåret..." (Slarvig anglicism - svenskans illitterat betyder "ej boklärd",
inte "icke läskunnig") Ja, det är en ojämn kamp mot språklig förflackning som Anne och jag för.
Eller mot.
Söndag 13 augusti 2006 - : -
Och så blev dom tjugotre... ...men det är, enligt Independent, inte otroligt att nummer 23 också kommer att
släppas. I så fall blir dom
tjugotvå. Av totalt 24 arresterade i torsdags, alltså. 28 dagar har polisen numera på
sig att formellt häkta i (alleged) terroristfall som dessa. Den 8 september bör vi
alltså veta hur många det blivit kvar. Men om det riktigt skiter sig och alla, eller
de flesta, måste släppas - gissa vem man då kan skylla på? Jo, själve inrikesministern,
John Reid: läs detta, och begrunda. I smell a rat. "Oj," säger under
tiden släkt och vänner till många av de arresterade, "hur kunde vi anat? Han som var så
trevlig. Särskilt sedan han slutade jaga tjejer och började läsa Koranen och började gå
till moskén fem gånger om dan och började klä sig i vit kaftan och lät skägget
växa och började åka till Pakistan titt som tätt... Ja, det är svårt att tro. Men det är
så sant som det sagts: skenet bedrar." Och Seymour Hersh i New
Yorker bekräftar idag i mycket större detalj vad George Monbiot skrev i Guardian i
tisdags (se länken nedan), dvs. att Israels angrepp mot Hizbollah var planerat många
månader i förväg, med Bushregeringens goda minne. Lördag 12 augusti 2006 - : -
Stängt för lagerinventering Passa på i morron!
Söndagsöppet! Vi bjuder ut: * Åsikter 2:50 st. * Insikter 4:90 st.* * Klyschor 2 euro tjoget *
Vitsar: hur billiga som helst * * Pressylta Redux: Cheap, But Not Easy * Fredag 11 augusti 2006 - : -
24 timmars rakad gris Först en dubbel
understrykning. Det verkar, även i det här tidiga läget, troligt att det faktiskt var ett
substantiellt hot man lyckades avstyra. Jag är fortfarande agnostiker snarare än ateist vad gäller
den saken, men om så var fallet: trebles all round for the boys in blue, jag bjuder. Hos sansade människor ringer
emellertid två klara bjällror i bakhuvudet just nu: den ena heter Jean Charles de
Menezes och den andra heter Forest Gate. Den senare var ett till storleken aningen
mindre, men inte mindre spektakulärt tillslag här i östra London för några månader sedan, mot
två bröder som visade sig inte ha ett dyft med terrorism att göra, och som bodde i
ett hus (med sina föräldrar) där det inte gick att hitta nåt annat incriminating än en
uppsättning barnporr på ena killens data, samt £38,000 i cash i garderoben. Det förra gick inte att förklara bort och killen väntar
nu på rättegång; det andra gick naturligtvis
att förklara med att rättrogna muslimer inte får tjäna ränta på pengar och därför ofta
inte sätter in cash på banken utan stuffar in det i garderoben i stället. Polisen släntrar
slokörad därifrån. Med detta i bakhuvudet gör
man då misstaget igår morse att sätta på teven och flicka fram och tillbaka mellan
24-kanalerna, Sky och BBC. Misstag, därför att 24-kanalernas uppgift är i första hand
inte att förmedla nyheter, utan att fylla upp tomrum. Så efter timmar av väsen klamrar man
sig fast vid några ullstrån: tjugoen stycken arresterade; östra London, Thames Valley,
Birmingham; det hade nåt med vätska att göra; långvarig utredning som plötsligt
blivit pre-empted p.g.a. färsk information från Pakistan. Framåt lunchtid har Amerika börjat
vakna, och vi får oss till livs lite mer ull från dessa paragoner av objektivitet,
proportionalitet och källkritisk stringens, amerikanska regeringstalesmän. Fast ullen visar sig vara
lite väl syntetisk, kanske: det är al-Qaida som ligger bakom (inte nödvändigtvis, säger
brittiska talesmän); dom skulle spränga planen över amerikanska städer (finns inga belägg
för det, säger britterna), och den ull man till slut har fått ihop räcker väl till en tumme. En
liten tumme. -"Men det är ju en
pågående utredning, vi kan inte säga för mycket," säger Home Office och polisen. -"Det kan
inte vi sansade bedömare heller, av precis samma anledning," svarar då vi sansade
bedömare. Skepsis är en lyx vi har råd med, nu mer än någonsin. Torsdag 10 augusti 2006 - :
- Knark på tapeten But first, a postscript to yesterday's McKennitt v. Ash
posting: as I'm sure most of you are aware, in the middle of all this, Loreena is
putting out a new album in the autumn, called 'An Ancient Muse'. Among other things, it
brings Scandinavian influences (our old friend nyckelharpan) into that heady
Celtic brew. Much to look forward to there, I think. Isobel demonstrerade
sunt förnuft och rätta prioriteringar i knarkfrågan i Excessen igår, och en någorlunda
belevad - alternativt jävligt påtänd - liten diskussion ramlade därefter ur sängen på hennes
blogg. Opportunist
som jag är vill jag gärna haka på med ett eget litet bidrag,
nämligen en bokrecension från 2002, som DN köpte men sen spikade, antagligen (men
jag vet egentligen inte) därför att dom kanske inte ville ta den "debatten"
med Hasselafascisterna just då, who knows. Kom alltså ihåg att texten är fyra år gammal.
Hur som helst, idag verkar ju klimatet ha lättat rätt avsevärt, om jag förstått saken rätt.
Det är sånt man vill höra, att ringmusklerna börjat slappna av lite grand vad gäller
droger. So let's skin up and just... pfffffft... sit here... for
a while... ...medan vi ögnar igenom den
alltid läsvärde John Sutherland när han tar över i k-pist- nästet i utmattningskriget
mot litteraturens röda khmerer. Och man behöver väl inte
påminna Pressyltas läsare om att inte omedelbart falla för braskande rubriker
vad gäller terrorhotet. Första lektionen i kritiskt medborgarskap: Ta ett steg tillbaka, vänta
några timmar, kanske t.o.m. dagar, titta under tiden på sammanhanget i vilket detta
händer, ett sammanhang som inte bara inkluderar Mellan- östern utan också inrikesministern
John Reid så sent som igår "rounding on his critics", dvs. oss civilrättsmesar.
Visst, det kan ha varit ett verkligt hot, och tack och lov att dom då lyckades avstyra det,
pust, och må då terroristerna rot in hell, yes indeed. Allt jag ber om är tålamod.
Ta ett steg tillbaka. Vänta ett tag. Onsdag 9 augusti 2006 - : - McKennitt v. Ash - new
developments In a highly unusual - if not unique - development, the
Premier League of the British media industry have come together to seek permission
from the Court of Appeal to "intervene" in the McKennitt v. Ash appeal
hearing, due to take place later this year. If given leave by the court, the group, comprising Times
Newspapers Ltd, Telegraph Group Ltd, Associated Newspapers Ltd, The Press
Association, British Sky Broadcasting Ltd, and the BBC, will be represented by Anthony White QC of Matrix Chambers. Their intention is to try to ensure that the court is fully
aware of the hugely important legal issues at stake, as far as both privacy and freedom of
expression are concerned. Obviously, they would not get involved in the particular
facts of the case, only the points of law raised by those facts. This "application to intervene", by such major
players, is as good an indication as any that the law in this area is seen to be in too much
flux, with no one knowing exactly where they stand, since the European Convention on Human
Rights became part of English law. The media organsiations are in a way saying
that the time has come for the courts to establish, in as definitive a way as
possible, what goes and what does not, as far as invasion of privacy is concerned, and
where the balance is to be struck between the right to privacy (ECHR Article 8) and
freedom of expression (ECHR Article 10). I think their intervention can also be interpreted as
saying that Mr Justice Eady's judgement from December 2005 leaned far too heavily
towards the former. However, it will certainly be an interesting - and important -
couple of days in court. [För nypåstigna i
Hallsberg: bakgrunden till den här historien finns att läsa i arkivet den 3 och 5 augusti 2005.
Därefter spridda inlägg, bl.a. tre sammanfattningar av själva rättegången, som finns i
arkivet de sista dagarna av december 2005.] Och säga vad man vill om
gårdagens inlägg, men vilken jävla tur att jag inte har en kommentarsfunktion! För då
skulle vi aldrig kommit härifrån... Fast the downside är ju att ni får se en massa
strikethroughs när jag har fel. Men var uppriktig nu: hur ofta har det hänt? Två gånger? Tre?
Nä'ru... I rest my case. PS: Och här kan man läsa om den engelska kanondebatten, som ju
egentligen inte är så mycket debatt som
"Just shut up and read...!" Tisdag 8 augusti 2006 - : -
Inte för att jag obsessar... (+ PS) (+ nytt om Svenne!) ...om Andreas Malm eller så,
men jag tror den psykologiska hemligheten med hans inlägg i Arbetaren, som jag
skrev om i söndags (och jag obsessar bara om det därför att det var så länge sen man
läste något så undermåligt från vänsterhåll, och då är man ju van vid Tariq Ali,
för jösse namn...), hur som haver... ...jag tror hemligheten
ligger i en liten språklig vändning vi alla råkade på på sidan 483, nämligen detta: ...och jag förbannar den vänster som sitter här i
svenneland, under en himmel som
ingen behöver frukta, på gator där man kan röra sig fritt,
intill kylar fulla med mat, framför datorer som inte plötsligt dör
och gnäller över att motståndet inte är sekulärt socialistiskt... Det är en rätt avslöjande
liten passage. Mitt öra vad gäller nutida svenskt språkbruk är kanske inte vad det borde
vara, men
svenskar alltid levt så
oförsvarbart fredligt, att vi har sånt oförtjänt välstånd och såna fulla kylskåp, att vi har
sån trevlig allsång på Skansen, när Libanon bara har blod och tårar och en massa judar som
grannar. Han är helt enkelt - och ni
kommer att älska ironin lika mycket som
jag gör - "a self-hating
Swede"... Och det är en helt och hållet föredömlig inställning, make
no mistake, men bara när den kommer från en fjortonåring som just upptäckt världens
orättvisor. När det är en ståndpunkt som kommer från en (förmodar jag) vuxen
människa som inte bara får lov att kalla sig syndikalist utan får lov att skriva i deras
tidning, det - det - det - det lämnar. Mycket. I övrigt. Att önska. Och med detta återvänder jag
till min guldbrokadornamenterade paulun för vidare och än djupare kontemplation över the folly of it all, the
folly... PS: Värt att begrunda är
också vad George Monbiot skriver idag: "Israel responded to an unprovoked attack by Hizbullah, right? Wrong." PPS: Fredrik Lundh pekar mig
i riktning mot Wikipedias definition av "svenne". Här får jag helt enkelt sträcka upp
händerna och erkänna min totala okunnighet. Ordet har alltså färdats från en hemvist
bland disenfranchised svensk(född) ungdom på 70-talet till invandrarkretsar när
dom talar om infödingarna. Point taken, absolut. Men håll med om att det ändå inte
förändrar särskilt mycket av vad jag sa, att Malms identifikations- mekanismer vad gäller hans
egen svenskhet och - tar jag nu för givet - hans medel- klassbakgrund verkar
innehålla en massa "painfully unresolved issues", som vi psykologer
brukar kalla det. The kid
needs help. Måndag 7 augusti 2006 - : - Media rare, if not well done En av de mest intressanta
aspekterna av konflikten i Mellanöstern är som sagt medie- bevakningen, både på plats
och längre därifrån. Eric Silver och Clancy Chassay har var sin intressanta artikel
om israeliska resp. libanesiska media i Independent idag - men dom är naturligtvis inte
nätade, inte ens som betal (Indies nätpolicy är över huvud taget obegriplig, när den
inte bara är bäng). Å andra sidan kan man läsa en lika intressant sak av Suzanne Rosenberg i Editor & Publisher (via
Roy Greenslades blog). Rosenberg motsäger lite grand vad
bl.a. Silver säger, nämligen att bilderna från Libanon finns och publiceras, men att just
detta är vad läsarna/tittarna inte vill ha, dvs. att det finns en fingrarna-i-öronen-vill-inte-lyssna-isolering
hos de israeliska mediakonsumenterna just nu. Nu är det väl lite
synd att Rosenbergs exempel inte sträcker så där förfärligt långt utanför Ha'aretz
spalter. Men ändå. Lika onätat i Independents
mediabilaga idag (curse them!) är Stephen Glovers spalt om Murdochs nya
gratistidning för London, som lanseras 18 september och som kommer att heta - wait for it - thelondonpaper. Var får dom allt ifrån...? Detta är alltså ett angrepp på
Evening Standard, som för det första har konkurrens från morgontidiga Metro (som ägs
av Standards ägare, Associated Newspapers; enligt Glover tjänar Metro lika
mycket pengar som Standard förlorar [welcome to capitalism, my friend...]). Nu kommer
Murdochs further-downmarket-tidning att angripa dem på sena eftermiddagen, dvs. den
hemvändande pendlarmarknaden: den ska nämligen inte börja delas ut förrän halv
fem på e.m. Glover menar då på, vilket jag bara kan hålla med om, att Standard
borde göra en dygd av nödvändigheten och förvandla sig till Londons enda
kvalitetstidning för och på kvällen.
Med andra ord, säg som det är: Visst, vi kostar 40p -
but feel the quality, madam... Söndag 6 augusti 2006 - : -
"Intill kylar fulla med mat..." (+rss!) Andreas Malm - en f.d. vän
och kollega till Rasmus Copyriot - har nu i Arbetaren skrivit en lång plaidoyer
om varför vänstern bör liera sig med antidemokratiska, rasistiska religiösa
fanatiker i motståndet mot Israels angreppskrig, något av den mest befängda politiska
pekoral jag läst på år och dag. Hör på detta, till exempel (och inget fniss där bak i
klassen!): Och om jag lyckas
kravla fram ur rasmassorna från mitt sjuvåningshus som
fallit ned över mitt huvud efter att den träffats av en
israelisk halvtonsbomb, om jag grusig, blodig och darrande
blickar ut över det rykande bostads- området, om jag
upptäcker min lillasysters livlösa kropp under ett cementblock
– frågar jag mig då: vilken organisation bedriver
autonom arbetarkamp i det här landet? Vem verkar för
fri abort? Var kan jag engagera mig mot djurplågeri
inom köttindustrin? Nej, jag frågar mig: vilken
organisation har tidigare sett till att denna invasionsmakt som
förstör mitt och mitt folks liv hållit sig borta? Vilken
rörelse har hittills, genom enastående taktisk genialitet,
slagit tillbaka varje försök från denna armé att
invadera landet också på marken? Vilken är den enda kraft som
faktiskt har en möjlighet att tillfoga fienden ett
nederlag? Jag frågar mig detta, begraver min syster, förbinder
mina sår och söker upp en kommendant i
Hizbollah. Det är uppenbart att inte särskilt mycket har förändrats inom den svenska
vänstern dom senaste fyrtio åren. Falska motsatspar, non sequiturs, logic-mugging,
militant sentimentalitet, och historieskrivningar som inte är av denna världen,
särskilt vad gäller Libanon och Hizbullah, där han lyckas med konststycket att undvika
nämna Syrien och Amal. Tydligare går det inte att illustrera slentrianvänsterns
slutliga intellektuella bankrutt. Varpå ett ord om Israel. Det har nu blivit så uppenbart att Israels
aktioner i Libanon utgör krigsbrott, i synnerhet flyganfallen, att t.o.m. piloterna själva
nu avsiktligt missar målen. Någon skrev i veckan (har glömt vem, sorry) att man egentligen bör
betrakta Israel, formellt som en regelrätt stat, men psykologiskt som en
kolonialmakt, och att mycket av vad som ligger bakom dessa extrema och brutala överreaktioner
är en 'settler mentality' - defensiv, välbeväpnad, deadly self-righteous - som
nära sextio år efter grundandet fortfarande genomsyrar det israeliska samhället. Och jag vet inte om jag ställer upp på Hitchens
fullt ut i det här fallet, men visst fan är det en händelse som ser ut som en tanke att Hamas' och Hizbullahs
ursprungliga aktioner mot Israel kom precis som palestinierna - på Abbas' initiativ -
skulle hålla folkomröstning i frågan om huruvida Israel utgör en legitim förhandlingspartner. Vilket
de allra flesta bedömare förutspådde skulle blivit ett klart "ja". Det är så
sant som det frågats: cui bono? Så till TEKNIK-NYTT: Jag har nu installerat en rss-feed (längst ner i vänsterkolumnen).
Det funkar rätt hyggligt i Bloglines, och jag hoppas detsamma ska vara
fallet i andra readers. Om inte, så är jag tyvärr inte mycket hjälp, för ni vet nog
bättre själva vad felet är. Så det vore bra om ni ville meddela mig så kan vi försöka räta ut
felen - all in a spirit of co-operation and
brotherly love. PS: Tyvärr är det så att mannen som
hjälpte mig rigga upp det vill förbli anonym, så medaljen kommer att få
utdelas i en privat ceremoni vid ett framtida tillfälle. Det rör sig om Pressylta Reducii 'Pour
le Mérite'-medalj av första graden, bestående av två korslagda Solnakorvar i slarvigt
kattguld mot bakgrund av ett blånande bergslandskap i förvälld makramé. Fredag 4 augusti 2006 - : -
Charktips för Londonresenärer (4) Den här gången tre delis som
jag varmt rekommenderar till alla besökande vänner av charkvaror. Brindisa på Exmouth
Market, EC1 (även på Borough Market, SE1, tisdag t.o.m. lördag; se sajten för öppettider).
Den här spanska delin är lite julafton för oss som vet vad skinka är. Jodå, dom har
underbar serrano, bl.a. en D.O.-märkt Teruel. I ibérico har dom förstås både jabugo och
en Pablo Bellota som inte går av för hackor. Men dom har också den jag nämnde
igår, the king of kings: Joselito Gran Reserva. Som enligt min mening är Världens
Godaste Skinka. Den har inga rivaler på serranosidan, inga rivaler i Italien (och jag
är prosciuttonarkoman, va...) och inga rivaler i Tyskland, den rökta skinkans hem. Nej,
Joselito är suveränen, inget snack. Men prata med din bank innan du köper, för den är
(trumvirvel...) svindyr (boom-boom). The German Deli på
Central Street, EC1 (även på Borough Market, SE1, tor-fre-lör; se sajten för öppettider).
Som kan ses på deras website: ett rätt fantastiskt urval tyska delikatesser, även om det
naturligtvis är som med de flesta expat-delis att torr- och konservvarorna dominerar
stort över det färska. Vid sidan om en fin och mör kassler har dom också ett imponerande
urval korvar, bl.a. nürnbergare och de bayerska vita. Deras frankfurter är den jag
helst äter i den här stan och, även om sökandet så klart aldrig kan ta slut, så har
dom den bästa wienerkorven jag nånsin ätit i London: substans i köttigheten, en perfekt
avvägd sälta, nästan lika god okokt som kokt. Värd en omväg, som det heter. Polsmak på Balls Pond
Road, N1 (mina egna trakter, för övrigt; öppettider på sajten). En av mina favoritdelis att
bara gå in i, för så här ska en deli se ut: massor av varor på massor av hyllor.
Sortimentet kommer väl inte som nån överraskning i polska sammanhang: pirogi, soppor,
gott bröd, öl och wodka. På korvsidan kabanoss föståss, och naturligtvis
storsäljaren wiejska ("stugkorven" bokstavligen), som dom flyger in
en laddning av varje vecka och
som faktiskt är filibabba, med vitlöken perfekt balanserad på gommen. Ligger utmärkt på
en bit bondbröd med en pilsner bredvid. [Tidigare charktips har
varit införda 18 juli 2005, 20 september 2005 och 15 april 2006. 'Charktips för
Mallorcaresenärer' finns att läsa den 5 november 2005.] Torsdag 3 augusti 2006 - : -
Chark och cancer: ett officiellt uttalande Ett flertal läsare har nu
bett mig kommentera gårdagens rapporter om ett samband mellan konsumtion av
charkvaror och magsäckscancer: läs Expressen här
eller Svenska Dagbladet här.
Och jag får förstås ta mitt ansvar. Chark, som jag påpekat många gånger, är inte att leka
med. Precis som med allt annat - alkohol, sex, oprovocerade personangrepp - så gäller
här regeln att lagom är bäst. Bär också följande två saker i minnet: (a) magsäckscancer
är, enligt doktoranden vid Karolinska Institutet Susanne Carlsson, "en
multifaktoriell sjukdom, som kan bero på flera saker", dvs inget anklagande pekfinger har
riktats exklusivt mot korv och skinka; och (b) cancerrisken ökar med mellan 15 och 38
procent om man höjer sin charkkonsumtion med 30 gram per dag - trettio gram
per dag över en normal konsumtion, mina vänner. Jag tror inte ens den mest hängivne
beundrare av, säg, joselito ibérico eller, säg, Nürnberger Rostbratwürtschen med en
spade Löwensenf Extra, vågar sig på en så - ärligt talat - ansvarslös eskalering. Mitt
råd? Som vanligt. Take it easy. But take it. I morgon: Charktips för
Londonresenärer, del 4! Onsdag 2 augusti 2006 - : - Kanonmat
Bra rutet, Stefan Jonsson. Även om jag är lite sen med att
läsa hans text från i förrgår... Vad fp pratar om är helt
enkelt sinister buffoonery, som mest spektakulärt illustrerat av Leijonborgs kommentar om
Kallifatides. Och dessa människor kan alltså hamna i en riktig regering...? Be careful what you wish for. Här över sitter vi med
hakorna tappade ner till trottoaren i åsynen av Mr Tony i full rulle borta i Kalifornien ihop med
Arnold Schwarzenegger, Nicole Kidman och nån som går under namnet P Diddy. Få av
oss är väl särskilt impade av svältande-barnen-i-Indien- argument, men att jazza bort
natten i Los Angeles månsken medan det som händer i Mellanöstern händer, och att
man själv har en avgörande roll i det som händer, pekar i mina ögon på ett moraliskt
vakuum precis i mitten av den mannens patetiska ursäkt till personlighet. Har nån lust att hålla mig i
handen en kort stund och förklara det här med RSS? Jag har läst på lite grand men inte
tillnärmelsvis nok: (1) Går det att lägga in en RSS feed på en vanlig webbsida som den här?
(2) Vilken feed är bäst om man då bara är ute efter att läsare ska få reda på att
ett nytt inlägg kommit? (3) Är det RSS 1.0 eller RSS 2.0 eller Atom eller
Rajtan-Tajtan-komma-tre? (4) Är det så enkelt som att bara copy&paste en bit kod i HTML-såsen? Eller
är det överjävligt komplicerat? Maila gärna och peka mig i rätt riktning. Tisdag 1 augusti 2006 - : - Snajdigt, eller...?
Det får ni trots allt hålla med om: är det här pushing
the envelope, or what…? Ni som ironiserat över ”råbrutal formgivning” och sånt: ni
känner er allt lite fåniga nu, eller hur? Designpriset till mig, tror jag. Fortfarande dock ingen kommentarsfunktion, och det
egentligen av två skäl: dels är det för mycket överkurs för min del, det får räcka med en
vänsterkolumn som mitt tekniska bidrag till det här årtiondet; och dels för att jag
inte gillar varken när folk tjafsar emot eller när dom håller med mig. Och varför bidra till
åsiktsinflationen om man inte behöver? Min blogoida defaultposition (om jag får uttrycka det
så [och det får jag]) är en slags ”radical solitude”, eller som nån en gång kallade det:
”talking to myself till I get used to the people,” närmare bestämt då dom trettioåtta stycken
av er som envisas med att komma tillbaka mer eller mindre varje dag. Och för det
tackar jag er naturligtvis from the heart
of my bottom. Däremot ska jag undersöka om det går att langa in ett
RSS-flödes-ähm-schema så att man kan, ähm, RSS:a. Får återkomma om detta, när dimman
lättat. Som synes har jag också dragit ner Verdana till 8p i
stället för blaffiga 10p, som mer fick det att se ut som en blogoid for the visually impaired.
Har också kollat att det ser OK ut i Firefox. Men om nån har jätteinvändningar kring detta
så kanske jag får tänka om. Och för den som tänkte dyka ner i månadsarkivet så har
typsnitten fått några nervösa samman- brott här och var, men det är inget att bry sig om. Omdesignen innebär som synes också att vi fått ett
stort vitt fält till höger -------------à som ju ser lite ensamt och lesset ut. Jag får helt
enkelt fundera ut nåt att lägga där. Annonser? Ett korvbildspel? Nakna brudar? Till slut, Nomenklatur-Nytt: gamla Pressylta
(ful-Pressylta, alltså) går hädanefter under namnet Pressylta Predux. |
|