Apr07

Gunnar Pettersson: PRESSYLTA REDUX

Arkiv: april 2007

Måndag 30 april 2007 - : - "Varannan ungdom ska supa sig full i kväll"

Skriver Aftonbladet. Ibland saknar man Sverige nåt alldeles hänsynslöst... Ibland,

särskilt när man läser Aftonbladet, saknar man också det svenska språket. Det går

säkert att bevisa att det kan heta "varannan ungdom," men man måste väl ha ett

språköra gjort av masonit och Karlssons klister för att langa in det i en rubrik och

sedan låtsas som om inget hänt. Oj.

Edward Luttwak är en skribent som, om än kanske inte på min sida av den politiska

mitten, alltid är läsvärd, särskilt i fråga om the geo-political big picture, som här om

Mellanöstern i senaste Prospect. Luttwak gjorde sig ett namn med en väldigt bra och

praktisk handledning i hur man bäst utför en statskupp, Coup d'Etat, en av de mest

obehagligt intelligenta böcker jag nånsin läst...

See you in May.

Fredag 27 april 2007 - : - Rubrikernas mandom (+)

Världens mest typiska Daily Mail-rubrik, nr. 392: "Grandmother of 75 moves African

lover, 25, into her £1m home". Den perfekta blandningen av åldringsförakt, rasism

och fastighetsnoja. Welcome to Middle England.

Världens mest typiska DN-kultur-rubrik: "42 länder gör upp i schlager-EM - se alla

bidragen här!" Nuff said.

Och så kan jag naturligtvis inte länka till det jag mest skulle vilja länka till en dag

som den här: Tom Lubbocks fredagsserie i Independent "Great Works", som idag

handlar om Wyndham Lewis' 'Stations of the Dead', en av hans absolut främsta

målningar. A pox on them.

Onsdag 25 april 2007 - : - Jag har sagt det förut...

...och jag säger det igen: det är nåt djupt mysko med Dianastoryn. När the inquest

(sv?) efter tio år äntligen ska komma igång, blir det inte bara försening på försening,

utan man går med slåttermaskin genom det juridiska etablissemanget för att hitta nån

som är villig att hålla i denna brännheta potatis tillräckligt länge för att kunna sopa den

under mattan (Rubrik: INTERNET DRABBAT AV ALLVARLIG METAFORKROCK, FLERA DÖDA).

Nu är det en av de pålitligaste, Lady Butler-Sloss, som avgått, och det på märkbart

svaga grunder. Om det är en mörkläggningsmekanism vi nu bevittnar, så är det ju

inte den mest väloljade man sett. "Do you have what we in Sweden call en skiftnyckel?"

indeed...

Och så några sanningens ord från Simon Jenkins om Blair och Brown som de sanna

förvaltarna av det thatcheristiska arvet.

Tisdag 24 april 2007 - : - McKennitt v. Ash

While Loreena is touring the States and Canada (read the New York Times review

here; what does a "fascinatingly docile audience" mean, by the way?), the publication

of the amended edition of Niema's book has not been met with untrammelled joy in

certain quarters. As I understand it, Loreena's representatives at Carter-Ruck are

taking the dimmest of views. The upshot of it all can't really be predicted at this stage,

though. Will Loreena take to the courts again, to try and stop the new book too? Will

Niema be found in contempt of court, and face the very real risk of a jail sentence?

The only thing we know for certain is that the saga looks set to continue.

Måndag 23 april 2007 - : - Rätt rätt

"The FT has never been that good at writing about people," säger chefredaktören

Lionel Barber i en intervju med Greenslade med anledning av tidningens "refresh"

idag. Och det är ju klart ett problem som man kanske borde fokusera på. Liksom:

"Who? People? Never heard of them..."

Och drottningen håller på Arsenal...

Och Celtic vinner SPL i GAIS-tröjorna... Det är plötsligt nåt som gått rätt rätt här,

tror jag.

Fredag 20 april 2007 - : - Crash boom bang

Varför är det alltid så kul att se en musikal totalt kraschlanda i kalaspuffarna? Den

här gången är det en musikal vid namn - och håll i er nu - 'Menopause the Musical'...

Cheezus... Klimakteriemusikalen.... Eeeuw... Kritiken har, som det heter, inte varit

nådig: den länkade Lyn Gardner i Guardian är helt och hållet typisk. Hon nämner

några andra kalkoner från de senaste åren, men glömmer en av de kalkonigaste

av alla, den norska musikalen 'Which Witch', det var väl början av 90-talet den sattes

upp här i London. Big mistake. "Sensationellt dålig, det här blir en kultshow!" utropade

en kritiker. "Norges hämnd för att Jan Teigen fick nul points i Melodifestivalen!" sa en

annan. Då reste sig Norge som en man och åkte till London för att stödköpa biljetter,

salongen var fullsatt med norrmän i tre veckor, inkluderat kungligheter. Men sen höll

det inte längre. Death comes to us all. Så alla åkte hem, och försökte glömma. Tills

Pressylta påminde dem igen. Hä hä hä.

Torsdag 19 april 2007 - : - Framtiden är brun

Catherine Bennett skriver förtjänstfullt i Guardian idag om Gordon Browns nya bok,

eller valmanifest kanske snarare, betitlad "Courage" (ja, precis, man undrar ju lite

grand vad den handlar om...), och hon målar upp the heart-sinking prospect av en

presbyteriansk frommicklare som vår nya rorsman efter pseudopapisten Blair. Och

vem annat än en militant mainstreampolitiker skulle komma på tanken att skriva en

bok som hyllar civilkuraget hos figurer som, ähm, Gandhi och Raoul Wallenberg...?

Att ingen tänkt på det förut! Amazing.

Onsdag 18 april 2007 - : - [Rubrik här]

Idag kör jag flyttlass åt sonen, talk amongst yourselves. Eller läs hur det gick för

Blåvitt igår... ähem...

Tisdag 17 april 2007 - : - Vita män skriver om svart kultur

Gudmundson mailar och ber mig säga nåt mer om "Blairs antagande om svarta

gärningsmän. Jag tycker, i min svenska diskurs, att det låter helt galet. Är det

så? Eller har Tony bara fallit till föga för BNP?"

[För övrigt: jag skriver detta här därför att det alltid blir nåt vajsing när jag ska

posta ett inlägg i G:s kommentarsträsk... "Do you have what we in Sweden call

en skiftnyckel?" som den store mannen sa]

För bakgrund, Guardians referat från förra torsdagen är väl så gott som något.

I korthet, Blair förnekar naturligtvis inte att fattigdom är en grundläggande faktor

i det här problemkomplexet (fast "deprivation" - hur översätter man det? - är ett

bättre ord, med dess antydan att något blivit fråntaget, en förlust). Men därtill

kommer en annan faktor, vad han med ett mycket grovt penseldrag kallar "svart

kultur" (90% av av gängrelaterat våld med vapen är alltså black-on-black crime).

Vad Blair menar med "svart kultur" får man bara en antydan om i Guardianartikeln:

hans gamla käpphäst om att faderlösa familjer tenderar att producera asociala

barn, och vad nu än "svart kultur" är, så är det otvivelaktigt en kultur där fadern

ofta är frånvarande. Detta går tillbaka till slaveriet när män var ägodelar och kunde

flyttas fram och tillbaka hur som helst, vilket i sin tur gjorde modersfiguren till en

sån central mittpunkt i svart familjekultur, vilket i sin tur gav upphov till senare tiders

"babyfathers", och så vidare och så vidare. En annan aspekt av "svart kultur" -

och det är här det börjar bli känsligt - är vad som ofta kallas "the culture of

victimhood". Det vill säga, ingen vettig människa förnekar att svarta - särskilt

slavättlingarna av västindisk härstamning - alltid varit och fortsätter vara offer

för ett av historiens största brott mot mänskligheten, och att rasismen alltid varit

och fortsätter vara lika brutal som listig djävul in our midst. Men en djävulsk dialektik

har också gett upphov till en kultur där alltför ofta ett felsteg, ett misslyckande,

en motgång inte längre har det minsta med personliga egenskaper att göra, utan helt

och hållet med det rasistiska samhälle man lever i. Och om man är ett offer kan ju

ingen kräva en på ansvar.

Inte för att jag tänker försvara Tony Blair i onödan, men det har inget med BNP

att göra att konstatera att den här rasistiska dialektiken existerar, och att den

gett upphov till en svart kultur som alltför ofta vänder vreden inåt, när den borde

riktats utåt, som fastnat i rasismens listiga fälla och gör en dygd av sitt offerskap.

Jag lever (som det råkar sig) mitt i det, jag ser det varenda dag: "Voluntary slavery,"

som Roland Kirk kallade det. Personligen anser jag att det är en särskilt elak form av

rasism att på det viset göra undantag av svarta människor genom att se dem som

ansvarslösa för sina handlingar, och att därmed mer eller mindre betrakta dem som

barn, som många välmenande och ljushyade människor ofta gör. Time for some

respect.

Måndag 16 april 2007 - : - Korv, cash, våld

Först ett par skräckinjagande charkhistorier, till varnagel. Så kan det gå när man

häller rom på chorizon... Och så kan det gå när hungern blir för svår... Jag har

sagt det förut, och jag säger det igen: korv är allvarliga saker.

Idag står försvarsministern Des Brownes framtid på spel, när han ska förklara

inför underhuset varför 'cash for stories'-blundern fick inträffa. Ibland undrar

man ju om det krävs nån speciell imbecillflärp på ens DNA för att ta sig uppåt i

en politisk karriär: i fallet Browne handlar det om en advokat som i princip inte

förmår läsa lagen.

Och hos gudmundson förvånar man sig över Blairs uttalande i förra veckan om

att dom många knivmorden på sistone till stor del har att göra med "svart kultur".

För det första är det värt att påpeka att Blair legitimerade sig genom att citera ett

uttalande av en (svart) (och Blairkritisk) antivåldsaktivist på samma symposium.

För det andra är ett sådant påpekande inte överdrivet kontroversiellt nu för tiden,

i alla fall i det här landet. Jag skulle sagt att en majoritet av dom som har insikt i

saken, dvs. huvudsakligen svarta människor, inte bara instämmer, utan att dom

mer och mer är villiga att instämma i offentliga, "vit-dominerade" sammanhang.

Folk är trots allt vettigare än man ofta tror. Om man inte är brittisk försvarsminister

eller korvköpare i Kviberg, vill säga.

Fredag 13 april 2007 - : - Ash v. McKennitt

The CBC is preparing a programme about the case, and Niema is being interviewed

today. But they'll talk to Loreena, too, of course. Hmmm, interesting, to put it mildly.

And with that brief announcement, I retire for the day.

Torsdag 12 april 2007 - : - Bloggrelaterat, för ovanlighetens skull...

Oorginellt kanske det är, men jag sällar mig nog till Jonathan Freedlands skepsis

igår vad gäller, i synnerhet, det politiska bloggandet som ett demokratiskt instrument

likvärdigt med parlamentariska processer och en fri press. Jag håller med om att

anonymiteten har blivit ett otyg, och att det är där man måste börja för att göra

kommentarsträsken till något annat än en tummelplats för sociala och emotionella

inadekvater. Jag håller med om att dom som inte vill se grundläggande förändringar

i det hänseendet representerar en regressiv och primitiv demokatrisyn. Jag håller

med om att abuse och vitriol måste ha sin plats i det demokratiska samtalet, men

bara om man står för det, framför allt genom att ge sig till känna.

Dessutom: Victor Keegans rapport idag om Technoratis nya bloggundersökning,

som verkar peka i riktning mot att bloggandet är på väg ut...

En värld utan Pressylta...? C'est impossible!

Onsdag 11 april 2007 - : - På lördag...

...ska jag lära mig spela piano, med Independents nya insertserie. Sen blir det

avancerad rätoromanska, och sen är jag redo att gå ut i livet och bli min egen

företagare. I korta varor.

Världens mest typiska Daily Mail-rubrik, nr. 357: "Classroom thugs told: Disrupt

school and win an iPod!"

Hitchens om 'The You Decade' i Slate... Men han förbiser en hel dimension i det

här problemkomplexet, nämligen allt detta idiotsolipsistiska majande man alltid

råkar ut för numera: MyDocuments, och allt vad det heter...

Världens mest typiska SvD-rubrik: "Omöjligt deklarera barns aktier på nätet".

Oslagbart.

Måndag 9 april 2007 - : - Ash v. McKennitt

Roy Greenslade's article, based on his interview with Niema last Wednesday, is in

today's MediaGuardian. And an excellent piece it is, too, as one would expect: fair

and balanced, while not being afraid to display a basic sympathy for Niema's case.

Worth noting in the piece is the fact that Loreena has previously managed to stop

the publication of another book about her; that Judy Stoffman of the Toronto Star

has published - with impunity - some of the injuncted sections of the book; and

that the piece ends - and is headlined - with Niema's fundamental argument: "It's

my story, and I should be allowed to tell it."

Söndag 8 april 2007 - : - Burn Niema's book!

Apparently, one of the denizens of the Loreena chatroom Old-Ways bought Niema's

book - only to burn it on a friend's bonfire! I think she's hit on an excellent idea, and

I would encourage everyone to purchase a copy immediately (matches not included)

from Niema's website.

I mean. Seriously.

Lördag 7 april 2007 - : - McK v A re-revisited

Wow... I hadn't seen this before, but... Whoa... For background, go to this section

of the Quinlan Road site, containing Loreena's letters to the press, and click on the

one called 'Who Watches The Watchdog'. This is a letter Loreena wrote in response

to Doug Sanders' piece in The Toronto Globe & Mail called 'Privacy isn't a right. It's

an indulgence', which I once recommended you read. Loreena's response is a long

letter. A lo-o-o-o-ng letter. A very, very l-o-o-o-o-ng letter, the details of which are

as self-serving as they are fatuous, but - wow - whoa - this much is clear, at least

to me: has she lost the Canadian press, or what...!? My Canadian readers - and you

know who you are - may be able to tell me different, but this looks desperate, this

has the distinct whiff of Lost Cause, this is a diagonal pass across the defensive zone,

if I ever saw one. Sheeesh...

Fredag 6 april - : - McKennitt v. Ash revisited

Loreena's concert at the Barbican on Tuesday night was a sell-out success, by all

accounts, but I haven't seen a single review in Her Majesty's Press (Macy Gray,

performing at Koko on the same night, seems to have bagged most of the pop

review space). However, it turns out that Loreena's programme notes contained

a section about Niema's book and the court case, headed 'A Word of Caution'...

First off, if I had been as determined to protect my privacy as Loreena is supposed

to be, I would certainly not have given Niema's book any more oxygen on the PR

front. Second, the section also contains this: "The courts determined that the book

[...] is inaccurate and false in many respects." Rack my brains as I have, flipped

through Eady's judgement as I have, I cannot for the life of me see that the courts

determined any such thing. Inaccuracy and falsehoods on Niema's part would have

given rise to a libel case against her, not a privacy case, where the courts determine

something quite different, i.e. whether the information published is in breach of

existing privacy legislation, or existing case law. In fact, at least as far as my

untrained legal eye can see, Loreena's statement seems to be itself inaccurate

and false. And that, by the way, is what we post-modernists call "ironic"....

Onsdag 4 april 2007 - : - Is there a God?

No.

But there is Roy Greenslade, ex-editor of the Daily Mirror and prominent media

commentator, who is doing the first in-depth interview with Niema practically as

we speak, for an article to appear in the Guardian in the next few days. It has

been a feature of this case that, while Loreena's voice has frequently been heard

commenting on the case, through the Quinlan Road media operation, Niema's

has been something of a sotto voce throughout. And it's high time she's heard.

Tisdag 3 april 2007 - : - McKennitt v. Ash again

And so, with all the sweet irony of post-modern life, we welcome Canadian folk

singer Loreena McKennitt on to the London stage for tonight's performance at the

Barbican, featuring an unplugged, New Age rendition of Queen's 'We Are The

Champions'. Or maybe not. Or maybe Bob Dylan's 'Positively 4th Street': "You've

got a lot of nerve / to call yourself my friend...". Or maybe not. I jest.

One of the features of Friday's House of Lords decision, as many have pointed out,

is the other-worldliness of it. It resembles the law grappling with copyright and

file sharing issues: mystification and incompetence rule. From Judge Eady onwards,

the law simply did not grasp a basic feature of the celebrity universe, namely

that when the fame-sodden (as I like to think of them) protest about invasion of

their privacy, what they're actually after, more often than not, is the protection of

their image. The two, as you and I know, are very different things. One is to do

with your inalienable right to pick your nose in your own home without having to

see it plastered across the tabloid press; the other is to do with the more or less

rickety scaffolding structure you and your entourage have constructed to encourage

the record-buying hordes to buy your records. One is to do with who you basically

are; the other is to do with what you became a little while back. And what you

became perhaps didn't turn out to be a particularly pretty person, but it's too late

to do anything about that now, unfortunately. Such is post-modern life.

Tomorrow we answer the question: is there a God?

Måndag 2 april 2007 - : - McKennitt v. Ash

Disaster. On Friday, the House of Lords turned down David Price's petition for

permission to appeal the case, on the grounds that it “does not raise an arguable

point of law of general public importance which ought to be considered by the

House at this time”. Yes, I know. Read that again: "...does not raise an arguable

point of law of general public importance...". I have to say, the further we've

travelled in this case, the more bizarre, the more Alice-in-Wonderland it has

turned out. A seismic shift in the balance between Article 8 issues of privacy

and Article 10 issues of freedom of expression, and the controversial introduction

of a de facto privacy law into English law, is deemed not of sufficient "general

public importance". Go figure.

There are lots of articles in the press about the decision, but I'll only link Mark

Sweeney's piece in the Guardian today.

So, this is basically the end of the road as far as the domestic justice system is

concerned. Niema's intention is now to take the case to the European Court of

Human Rights, to fight on for her right to tell her story, but it's a process that