Johannes och jag
Categories: UncategorizedThursday, Jan 29, 2015
Det visade sig att jag läste in Johannesevangeliet för en serie spelfilmer som (i alla fall denna) ska sändas på Netflix i påsk. De är finansierade av en “välbärgad, amerikansk kristen familj”. Jag svalde både en och två gånger när jag fick höra detta.
Det rör sig om ett jätteprojekt: alla fyra evangelierna har filmats, huvudsakligen i Marocko, under fem år. De är inte spelfilmer i konventionell mening, utan visuella rekonstruktioner av evangeliet som det blir uppläst i voiceover. “Jesus välte penningborden över ända i templet,” säger VO, och så ser man Jesus välta penningborden över ända i templet. (En Jesus som inte är helt olik Frank Zappa, för övrigt…)
Det blir förstås, för en själv, en underligt immersive experience, eftersom man är Johannes röst, om än i andra hand. Jag tror jag förstår varför detta evangeliet betraktas som det mest “intellektuella” av de fyra. Det innehåller långa och subtilt invecklade resonemang om alla konflikterna som Messias ankomst förde med sig: mellan tro och vetskap, mellan skriften och verkligheten, mellan makt och frihet. Och några sekvenser mot slutet är otvivelaktigt gripande.
(Jules Feiffer ritade en gång en serie där en profetliknande man recenserade Bibeln. Hans slutomdöme blev, “Jag ser fram emot nästa bok av denne författare”…)
Men Johannes är också lite cute, särskilt mot slutet… “Den lärjunge som Jesus älskade” kallar han sig själv flera gånger (om det nu var han själv som skrev evangeliet, vilket verkar tveksamt). Den förkärleken verkar de andra tre evangelisterna dock inte ha lagt märke till.
Jag gillar också det rent vardagligt mänskliga i historien om Tomas, som missade Jesus första uppenbarelse efter korsfästningen, och därför blev Tvivlaren… Där sitter alltså de andra elva lärjungarna bakom reglade dörrar (“av rädsla för judarna”) när Jesus dyker upp – men Tomas råkar ha annat för sig! Frun ville åka till IKEA, eller det var nåt bra på teve, eller moppen krånglade… Gloriöst.
January 29th, 2015 at 11:15 pm
Han var verkligen ingen dålig stilist, När man läser Johannes’ skildring av händelserna kring Jesu sista dygn fram till avrättningen på korset (åtminstone i NT -81 eller likbande moderna översättningar) så finns där en förening av det hårdkokta och det suggestivt inplacerade som hade gjort Raymond Chandler förtjust. “Barabbas var en rövare” sitter på exakt rätt punkt efter att man fått höra att denne ansågs vara mer värd att leva, med en sarkastisk touch som inte behöver ett enda ord till.
January 30th, 2015 at 12:17 pm
Gunnar, som du skildrar projektet tycker jag att det är mer hedersamt att figurera som voiceover än att vara den stackars skådisen som, degraderad till en simpel illustration, välter penningborden över ända. Zappafrisyr hit eller dit, integriteten tar stryk av sånt där. Medan din inläsning klarar sig oskadd.
En dansk kompis berättade precis om ett historiskt drama (i många delar) som går (eller nyligen gått) på dansk tv. I en scen som redan blivit legendarisk är det snöstorm. En man kommer in från kylan, går fram till öppna spisen och sträcker huttrande sina händer mot elden. När publiken svalt denna information är det dags för skådisens första replik: “Det är kallt ute”. Därpå kommer en voiceover: “Det var en kall dag..”
Magnus, rolig jämförelse med Chandler. Annars är det alltid GT:s litterära kvaliteter som ska framhållas. Även Paulus är underskattad som författare.
January 30th, 2015 at 12:35 pm
JCB: jag kan inte låta bli att repetera den här historien, även om den är lite off-topic:
Jag satt en gång i en parisisk biosalong och såg en film av John Cassavetes, minns inte vilken. Nånstans frågar en kvinna sin väninna om hon verkligen tänker lämna sin man? Hon svarar på typiskt Cassavetes-improv-vis med en lång monolog om att, “Well, I gotta take the bull by the horns, I gotta realize what’s happening… I can’t take any more of his… of his…”, och det här håller på i nån minut eller så. Den textade franska översättningen blir:
“Oui”
Det finns en sublim trötthet i den översättningen, som man inte kan annat än beundra.
January 30th, 2015 at 2:52 pm
Wunderbar. Översättaren som jourhavande bödel.
January 30th, 2015 at 9:57 pm
Enligt Google är Zappa-Jesus en teaterskådis från Tottenham som spelat såväl skurk i senaste Bond-filmen som Jesus i en BBC-produktion för några år sen. Samt Herodes, aposteln Jakob, terrorist, italienare, och en massa annat. Apropå typecasting, alltså.
I filmen pratar han visst mest arameiska, till skillnad från Brian Cox CBE, David Harewood MBE, vår eminente värd, och alla dom andra VO-rösterna…
January 30th, 2015 at 10:10 pm
Fan, Fredrik, du är googlaren! Tyckte väl jag kände igen Brian Cox (tyckte väl det luktade skinka…) Jag hade Cox som “guide” i hörlurarna för att tajma replikerna, men mina enda “directions” var att läsa med neutral ton. Cox drar iväg med sagoberättande av hög kaliber, så kontrasten är markant. På onsdag får jag reda på vilka ändringar som behöver göras. Det hela var egentligen dåligt planerat, jag behövde en “voice director”. Om dom nu ska spendera många denarer på filmerna tycker man ju dom borde fått VO:n rätt. However, not my table.
January 31st, 2015 at 9:31 am
På tal om Jesus och månglarna i Templet, så undrar jag hur länge det dröjer innan Bibeln kommer att skrivas om helt och hållet. Enligt de nyaste vetenskapliga rönen från Mellanöstern, har det aldrig funnits något judiskt tempel i Jerusalem. Således behövde inte de elva lärjungarna känna någon “rädsla för judarna”, då det inte har funnits några judar alls där… I det av Svenska Kyrkan kolporterade Kairos Palestina dokumentet hävdas det att GT är “ett dött ord” och det måste ju i konsekvensens namn innebära att Jesus kommer inte från Davids hus. Även Church of Scotland hävdar att Zion har ingenting med judar att göra. Vad som ska göras med INRI-skylten på korset är inte bestämt än…
January 31st, 2015 at 7:06 pm
Herrejösses – för att nu mynta ett uttryck – om det där är sant så har vi sannerligen en hel del att tänka om om… Om jag får uttrycka det så.
Fredrik, förresten, har du en länk till den där informationen?
January 31st, 2015 at 8:19 pm
Jomän, det finns ju en del GT-forskare som hävdar att det allra mesta av den historia om kungar, krig, profeter och monoteism som vi möter i Gamla testamentet helt enkelt är uppfunnen efter att babylonierna brände Jerusalem 587 f Kr., uppfunnet av en liten grupp präster och ivriga teologer – och delvis skulle kunna vara uppfunnet så sent som på Alexander den stores tid eller ännu senare.
I samtida källor utanför GT hittar man ju inte särskilt mycket som visar att David, Salomo, Ahab, Jesaja eller andra skulle haft den status de har enligt GT, den frånvaron är väl inte särdeles förvånande eftersom det handlar om ett litet land för nästan tretusen år sedan, men när somliga förklarar näst intill hela GT för fiktion och “back projection” finns det nog också moderna ideologiska syften med i bilden.
February 1st, 2015 at 8:51 am
Att det finns få arkeologiska fynd som bekräftar de äldsta delarna av Bibeln är alla överens om. Dock är man inte alldeles utan; det lär t ex finnas räkningar för cederträ som exporterades söderut från Libanon och som anses ha används när man byggde Salomos tempel. Men det är inte just det templet, som ifrågasätts. Redan den egyptiske Nobelpristagaren Yassir Arafat hävdade att Herodes tempel aldrig har funnits. “På sin höjd stod där kanske någon obelisk”, tror jag han formulerade detta.
Och medan de äldsta fynden kan tolkas på olika sätt, är det betydlig svårare att förneka romersk historia; vad gör man med Titus Triumfbåge i Rom, t ex? Här kommer ersättningsteologin till hjälp. Det gamla är dött och utraderat, inget att bry sig om. Historien börjar med den förste palestiniern, Jesus. Man lyfter alltihop till en metafysisk nivå. På det sättet kan Jerusalem uppstå bland Englands gröna kullar och Sion blir till en metafor. Det sekulära världssamfundet hjälper till – genom handuppräckning och majoritetsbeslut förklara man profeternas gravar vara arabiskt historiskt arv.
Vad kan judarna göra åt detta? Tja, de kan väl sitta vid vid någon flods stränder – fast denna gång säkert inte Babylons – och gråta när de minns Sion….
February 1st, 2015 at 3:41 pm
Jag undviker teologin och provenienserna, men Johannes är ju utan all tvekan den mest konstnärlige av evangelisterna. Hela ljus och ord-mytologin är ju bättre än Pound, he he. Och nu har Gunnar alltså fått en rik kristen familj på halsen, förmodligen en del av USAs fundamentalister, som kan försörja honom i åratal, med nya evangelier och kanske Uppenbarelser. Jag älskar den här paradoxen, man kan bli religiös för mindre. Hej!
February 1st, 2015 at 3:57 pm
Gabi, för att citera mig själv: “Skrupler? Det trodde jag var nån östeuropeisk valuta…”
February 1st, 2015 at 4:17 pm
Missförstå mig inte. Jag är helt och hållet för detta kneg. Tror du blir perfekt evangelist. Och du kommer att få massor av metaforer och liknelser i bagaget, som du sen kan använda på puben och i englandsboken och få alla att häpna. Who? Gunnar? You mean that deep shit biblical type?
February 1st, 2015 at 4:25 pm
“I couldn’t have a cool drink when I was Jesus”
(Max von Sydow om det prövande i att spela in “Mannen från Nasaret” omgiven av mängder av troende volontärer och statister som ofta tyckte att han inte borde få falla ur rollen som Jesus ens när det var paus mellan tagningarna.
Frälsaren dricker givetvis inte en kall öl eller en whisky – bort det, sade Paulus!)
February 1st, 2015 at 5:18 pm
“It was a spooky feeling to screw Moses”, sa Rosalind Cash om hennes kärleksscen med Charlton Heston i The Omega Man från 1971.
February 1st, 2015 at 6:13 pm
@stettiner Hehe, enda gnägget på hela dan…