Now, what’s my motivation here…?
Categories: KulturelltWednesday, Apr 16, 2014
Jag auditionerade (detta verkar ha blivit en etablerad anglicism på svenska) (men vad hette det förr i tiden, på riktig svenska…?) I alla fall, jag auditionerade nyligen för rollen som Fireman Sam, det är en app som ska skapas på ett flertal språk. Min agent meddelade mig just att (svälj!) rollen är min.
Men. Ingen fara. Jag kan min Stanislavskij. Jag kan min Laban. Fysisk teater är bara förnamnet. Det här måste börja inifrån. Och inifrån börjar som bekant på Wikipedia:
Fireman Samuel ‘Sam’ Peyton Jones is referred to as the “hero next door”, Charlie’s older brother and Bronwyn’s brother-in-law. He is the brave archetypal fireman and protector, who remains composed in an emergency and unfailingly offers assistance to all those in need. Sam is single, but maintains a close relationship with his nephew, James, and niece, Sarah. He lives at 3 Vale Road next to Trevor Evans. Sam spends his spare time in his “inventing shed”, in which he makes devices ranging from a potato picker made from old bicycle parts to a machine capable of replacing the town band. On occasion his inventive streak can undermine his emphasis on fire safety. His catchphrase is “Great fires of London.” and “Action stations everybody.”
Ja, var i hela friden ska man börja…? “Ensamstående”… “nära förhållande till brorsbarnen”… “gillar sitt skjul”… De inre konflikterna staplar upp sig under den blanka, rekorderliga ytan. Det finns ett mörker. En svårhet. Något outsägligt. Det är där jag måste förankra min tolkning. Tror jag.
April 16th, 2014 at 8:16 pm
“spela upp” hette det förr. När min mamma åkte ner t Berlin och “spelade upp” för nån legendarisk teaterman som j glömt namnet på. Han ville ha henne. Men sen kom kriget. Och allt d andra som kom.
Tror du är kongenial med den där gestalten Gunnar. Mångfacetterad och så. Dessutom verkar det kul att få vara skådis på ett mer lättsamt vis, Stanislavskij included.
April 16th, 2014 at 8:26 pm
Problemet är att jag inte är nån skådis. Jag är prosaförfattare. Allt emellanåt torghandlare i East End. Fireman Sam framstår som kung Lear just nu. Kan jag göra honom dramatisk rättvisa? Han är så jävla nice.
April 16th, 2014 at 8:50 pm
Jag har hört dig läsa nånting (voiceover) för långe sen. Skit i rolltolkningen, just be yourself. Du har en himla bra röst. NAJS.
Men v hette den legendariske Berlin-teatermannen? Quiz för döva öron.
April 16th, 2014 at 8:55 pm
Max Reinhardt? Erwin Piscator? Men dom var väl mer Weimar än alldeles före krigsutbrottet…?
April 16th, 2014 at 9:09 pm
Max Reinhardt var det. Han var ju tvungen att fly sen p gr av nassarna. Tyckte bara d var rätt tufft av min mor att åka ner till Deutsches Teater och spela upp.
April 16th, 2014 at 9:47 pm
Theater, gunås ; )
April 16th, 2014 at 11:31 pm
Nu kom j på en bra grej (regi, regi): Du kan använda din egen nördighet – författaren djupt upptagen och andfådd – till brandmannens nördighet – andfått upptagen av det där i skjulet. Då blir alltså rösten tunnare,. som vi alla vet, på grund av den idiotiska känslan av att det man håller på med är viktigare än allt annat. (varsågod för regi;)
April 17th, 2014 at 8:06 am
Du har hittat en trådända där, Gabrielle… Jag trodde uppriktigt inte jag skulle få det här knäcket eftersom min röst är ganska mörk. Mörk är inte nice. Måste göra den lite ljusare på nåt sätt. Eller “käckare” som vi säger i Göteborg. (Kanske skulle göra honom till en käck göteborgare…?)
April 17th, 2014 at 12:01 pm
Käck nörd? Ja, jo, såna har man ju mött.
De kännetecknas av stor fixering vid något som inte blir klart men som gör allting råddigt omkring dem. Trasslar till gemensamma projekt. Har ofta andan i halsen, även när de steker bacon, vilket de ofta gör.
Efter denna din cliffhanger MÅSTE du lägga ut brandmannen här.
April 18th, 2014 at 2:03 pm
Grattis! (tror jag 🙂
Fast “Samuel Peyton Jones i Pontypandy”? Låter lite som en mix av framstående dataspråksforskaren Simon Peyton Jones och klaustrofobiska lågbudgetskräckisen Pontypool, där folk drabbas av ett virus som förstör deras förmåga att kommunicera, i tre steg:
“The first stage is you might begin to repeat a word. Something gets stuck. And usually it’s words that are terms of endearment like sweetheart or honey. The second stage is your language becomes scrambled and you can’t express yourself properly.”
(lämnar beskrivningen av det tredje steget utanför detta familjevänliga forum)
Fast avancerade dataspråk och avancerade språkvirus kanske är lite för mycket för målgruppen…