Barney Ronay på The G är en duktig fotbollsskribent, han skriver idag (eller snarare i morgon, i papperstidningen…) om Man Uniteds nergång under David Moyes ledarskap.

(Stilvarning dock: som nästan alla sportskribenter på de seriösa tidningarna har Ronay en tendens till overwriting, med till synes lyckliga formuleringar som till slut ter sig aningen olyckliga: “But for now [Moyes] still looks like a man trying to navigate the Martian criminal underworld with a boy scout compass and a map of rural Buckinghamshire”… och sånt…)

Men Ronays poäng är sund. Vad som hänt med Man United den här säsongen är en blandning av väder och klimat, så att säga. Moyes gjorde sig inte populär i omklädningsrummet genom att ta med sig sin egen stab och slänga ut det gamla beprövade Fergusongänget. Hans taktiska sinne går sannerligen att ifrågasätta, särskilt som den tillämpas på ett åldrande lag (van Persie är 30, Rooney inte långt därifrån). Och så vidare.

Men också klimatförändring i den meningen att United fortfarande liksom spelar på 1990-talet, när de mer eller mindre ägde den nya Premier League och Ferguson kunde skapa ett klassiskt fotbollslag med Beckham som omslagspojk. Den eran är över, punkt slut. United har ägare som suger all cash ur klubben som A-lagaren ur ciderburken, och därmed hindrar de storköp som i sommar måste ersätta passagerarna och några av åldringarna.

Tragedin Arsenal handlar egentligen också om väder och klimat bådadera. Skadorna, jovisst, suck. Özil är en briljant spelare att hoppa in vid 60 minuter, men han är ingen 90-minutersspelare. Och så de klimatpsykologiska faktorerna – som måste härledas till Wenger – som gör att man varenda jävla mars-april ser Arsenal kollapsa som någon som försöker navigera den undre världen på Mars med en scoutkompass och en karta över nedre Tjotahejti.

Arsenal följer inte normen på det viset som Tre Kronor brukade göra: spelar dåligt mot dåliga lag, och bra mot bra. Arsenal spelar (oftast) fantastiskt mot svagt motstånd, men under all kritik mot kvalitetslag (som Everton nu i helgen) (där dom i princip pinkade bort fjärdeplatsen och Champions League nästa år) (för första gången under Wengers 17 år). Arsenal är så klart inget dåligt lag. Det som smärtar, det som rister i själen, är att de är mediokra.