Det är väl bara att gratulera Kim Jong-un, inte bara till den hundraprocentiga majoriteten i det nordkoreanska valet, utan också till det hundraprocentiga röstdeltagandet. Det måste ha varit en valkampanj i hästeväg.

Eller med andra ord. Brechtska spegelval: regeringen väljer folket. Nordkoreanska val är det mest effektiva sättet att hålla koll på massorna, på hur partikadrerna sköter sig, hur gräsrotsorganisationen ser ut. De är egentligen ett slags folkräkning med inbyggd åsiktsregistrering.

Det påminner om ett av Lenins smartaste organisatoriska drag, framlagt i pamfletten “Vad bör göras?” från 1902: “demokratisk centralism”. Principen lydde “frihet i diskussion – enighet i handling”, dvs den interna debatten i partiet är fri men när väl ett beslut har tagits måste det omfattas av alla, inklusive de som motsatt sig det.

Det är – som inte minst den svenska bokstavsvänstern insåg när det begav sig – ett fantastiskt sätt att luska fram och utesluta meningsmotståndare (sabotörer och renegater, trottar, s-are) allt under yttrandefrihetens stolta flagg.