“Casa Pound”…
Categories: UncategorizedSaturday, Dec 24, 2011
Ezra Pounds dotter, Mary de Rachewiltz, vill stoppa en nyfascistisk italiensk gruppering som kallar sig “Casa Pound” (vilket var namnet på en rätt blygsam men vacker villa högt uppe i Rapallo, en av Cinque Terre i Ligurien, där Pound levde ut sina sista år). Läs The G:s rapport här.
Och det gör hon förstås alldeles rätt i. Även om man kan tycka att timingen är lite ur led… what took you so long? A murder…?!
Min andra roman “Reträtten” kom ut 1982. Den är en slags parallelberättelse till Ezra Pounds liv under krigsåren 1943-44, när han flydde Rom och de annalkande allierade trupperna, färdades upp norrut i Italien för att hitta sin dotter Mary, som inkvarterats i den italiensk-tyrolska byn Gais. (Jo, jag vet, börja inte ens tjafsa om detta… jag kan alla replikerna…)
Min “hjälte” William Otis hamnade till slut i Salò, som Pound inte gjorde, och sedan i krigsfångeläger, som Pound gjorde. Otis slutar med att förlora sitt språk: det fragmenteras, splittras, blir ingenting, dör. Pounds språk i samma situation förädlades. Han skrev “Pisan Cantos” i den där apburen, där det finns avsnitt som är något av det vackraste som skrivits på engelska i modern tid, särskilt av antisemiter: “…what thou lovest well remains, the rest is dross…”.
Allt vilket egentligen bara tjänar till att namndroppa igen. Som underlag för att skriva boken tog jag mig för att resa ungefär samma väg som Pound, från Rom och norrut. Jag hamnade förstås till slut hos Bo Cavefors i Merano, där Mary de R:s Schloss Brunnenburg också ligger. Tyvärr var Mary de Rachewiltz bortsest just då, men Bo C var den perfekta värden och visade mig runt alla relevanta platser.
Det tål dock att upprepas att Mary de R har skrivit en av de finaste böcker någonsin om “Ezra Pound; Father and Teacher”. Den innehåller bl.a. hans långa brev till sin dotter, skrivet just under flykten norrut 1943, en av de mest gripande och sanna texter jag någonsin läst, särskilt av en antisemit. Så komplicerat är det. Lika bra att vänja sig.
PS 14/01/12: En väldigt vänlig intervju med Mary i The Guardian idag.
December 25th, 2011 at 8:35 pm
Intressant “extramaterial” om bakgrunden till din roman, som jag läste i våras. Det förklarar något av detaljrikedomen och den starka historiska närvaron. Jag hade behövt en historisk repetitionskurs, dock.
December 25th, 2011 at 9:12 pm
Ja, jag tror den resan gav mig en enorm massa dofter, framför allt… tror inte boken skulle blivit skriven utan resan… en av de få saker jag har lätt för är historisk närvaro… dofterna, ljuden, ropen… får jag någonsin tillfälle och möjlighet så har jag (åtminstone) en roman kvar i mig, som utspelar sig i Stockholm från c:a 1918 till mitten av sextiotalet, och handlar om sex… och jag vet precis hur den låter, och luktar…