En matnostalgikers bekännelser
Categories: Svenskt allmäntMonday, Oct 5, 2009
Jag fick ett tips om att det fanns några klipp med Bullen Berglunds matlagningsfilmer från 30-talet på SVT Play. Mycket riktigt. Fantastiskt. Här är ett avsnitt kallat “Hur man stressar ihjäl en chateaubriand“… (För övrigt: den generationen måste haft speciella lektioner i skolan om hur man uttalar bokstaven “a”)
Jag äger också en kärt bevarad länk, som jag nu för första gången är villig att dela med mig, till en sida där man får sig till livs (pun intended) en “MATSEDEL för biträden, städerskor m.fl. vid Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium, Vejbyslätt, under februari månad 1935” (skrålla ner en aning). Det är en slags definition av paradiset för mig. Ta bara den 3 februari:
Frukost: Ägg, ansjovis
Middag: Kalvstek, gurka, kokt pot. Aprikoskräm m. mjölk.
Kväll: Pressylta, rödbetor, stekt potatis. Te.
Vilken dag…! Eller den 20:e:
Frukost: Bräckkorv, kokt potatis.
Middag: Kall stek, varm sås, kokt pot. Saftsoppa m. skorpor.
Kväll: Fisklåda, smält smör.
Jodå, ni kan ta era chateaubriander och era lyxkrogar och era pocherade stureplansbananer – ge mig denna folkkulinariska poesi varje dag, hela februari, och gärna mars också!
October 5th, 2009 at 8:22 pm
Köpte för något år sedan i ett anfall av nostalgi en burk Bullens prinskorv. Men den smakade – ja pyton kan jag väl säga. Tacka vet jag då “spicken sill med kokt skinnpotatois” (9 februari).
October 5th, 2009 at 8:30 pm
(Spicken sill är den 11:e. Jag kan det här utantill…) Ja, den låter en höjdare. Synd bara att dom inte nämner ett ord om pilsner.
October 5th, 2009 at 8:49 pm
Jag tillhör också matnostalgikerna. Har såväl Bullens som Prinsessornas kokbok.
Dessutom “Kungliga rätter” av Gustav V:s hovkock Paul Arbin. Han var fransman och hans sopprecept bygger ofta på en liter grädde. Konstigt då att majestätet höll sig så smal, men det berodde väl på diverse fysiska aktiviteter (tennis, t ex).
Av klassikern Hemmets kokbok har jag cirka 15 upplagor, varav den första från 1903. Intressant är att följa receptet för Falsk sköldpaddssoppa som hänger med in på 40-talet men som sedan försvinner, förmodligen beroende på att man ska börja med ett halvt kalvhuvud, en slakteriprodukt som i takt med moderniteten blivit allt svårare att anskaffa. Den falska soppan var annars något som serverades i s.k. bättre familjer och på nobelmiddagar.
Om Mock turtle soup och dess litterära konnotationer kan det finnas anledning att återkomma.
October 5th, 2009 at 8:51 pm
Gnalls det pa Bullens pilsnerkorv? Va sjutton?
(ja ja, det ar kanske inget jag saknar sadar jattemycket, till skillnad fran inlagd sill och en hederlig bit vasterbottensost, men anda…)
October 5th, 2009 at 9:07 pm
Fredrik: jag står skuldra vid skuldra vid din sida vad gäller Bullens pilsnerkorv. Låt oss bara säga att den är lite för subtil för en del, ska vi säga, wienerkorvar… Ähem.
October 5th, 2009 at 9:54 pm
@Fredrik och Gunnar: Ledsen, men sanningen måste fram även om den är obehaglig. @Tidens tecken. Ser fram emot dina utläggningar om Alice. Har själv skrivit om de godtrogna ostronen som liknelse (menar jag ‘metafor’?) för deltagarna i de s.k. bloggdreven.
“Falsk sirap” verkar betydligt enklare att åstadkomma än d:o sköldpaddssoppa.”En tom sirapsburk fylles med vatten och sköljes, varpå det hela är färdigt.”
Ang. wienerkorv. Kan du vara själv hade jag sånär skrivit men det stämmer nog inte. Men får mig att tänka på följande (citerat ur minnet):
Att Mozart ej skulle lidit nöd
Det hade man kunnat begära
med wienerkorvar och wienerbröd
och wienerschnitzel så nära
(Hoppas det inte blir någon radbrytning à la Bodil nu.)
Denna kulinariskt och även eljest bildade läsekrets vet naturligtvis att wienerkorv heter “Frankfurter” på wieniska. Wienerbröd finns inte heller men jag har min egen teori om detta. Mer kanske en annan gång.
October 5th, 2009 at 10:04 pm
Jojo, vi kan kämpa om wiener/frankurter-etymoloin till nästa söndag. Problemet är att vi verkar vara överens. Däremot fattar jag inte vad du gjorde med pilsnerkorven för att den skulle bli “pyton”? Försökte du grava den, som lax?
October 6th, 2009 at 10:42 am
Wienerli heter det ju.
(Enligt skrönan ska den visst ha uppfunnits av en Schweizare som utbildade sig i Frankfurt och sedan verkade i Wien.)
Och jag skulle nog säga att den funkar som ett budgetalternativ till prinskorv exempelvis i en omelett eller när 5-åringen vill ha stekt varmkorv, men inte till mycket annat – en äkta svensk varmkorv ska ha en bättre balans mellan skinnets seghet och innehållets fasthet (mer av det förra, mindre av det senare), och en rundare kryddning.
(Det saknas ju inte direkt lysande korvalternativ här nere, även om mina barn är lite irriterade över ovanan att ha genomskinliga korvskinn. Man ser ju vad korven innehåller! Hu!)
October 6th, 2009 at 10:49 am
Kunde inte uttryckt det bättre själv, Fredrik. När jag åker på semester nån gång kan jag kanske anlita dig som vice charkmästare på Pressylta Redux? Inget betalt, men äran.
October 7th, 2009 at 6:44 pm
Absolut. Om inte annat kan jag val intervjua korvgubben pa andra sidan gatan.
(det dar ar en sak jag verkligen alskar med Zurich – allt man nagonsin behover ligger sallan langre bort an pa andra sidan gatan.)
Chark ar for ovrigt blodigt allvar har nere – nar EU fick galna kosjukan och forbjod tarmimport fran Brasilien tillsatte man prompt en nationell “Sausage Task Force” for att sakra Cervelat-produktionen. Efter att man utrett fragan och kommit fram till att det inte finns nagra substitut for den akta varan har man agnat ett ar at att tjafsa med EU.
October 7th, 2009 at 6:58 pm
Jag läste faktiskt om Cervelatkrisen, var det inte i samband med fotbolls-VM? (Undrar om jag inte nämnde det som hastigast i gamla ång-Pressylta…)
Jag beundrar förstås en sån inställning till chark, fattas bara annat. Och din intervjuidé låter mycket intressant. Jag kanske skulle ha en serie gästposter om chark, från olika nationalla och internationella perspektiv. Undrar om nån annan är villig att ställa upp?
October 7th, 2009 at 7:22 pm
Jepp, det var potentiell Cervelat-kris forra aret (fore min tid), men det redde visst ut sig. Man tjafsar dock fortfarande om saken. EU underkande den Schweiziska utredningen haromdagen (man dristade sig till att meddelst vetenskapliga metoder bevisa att risken for att fa galna kosjukan fran en EU-producerad T-bone-steak var typ 440 gangar hogre an risken for att fa det fran ett brasilianskt korvskinn, om jag inte minns fel, nagot som inte alls uppskattades i EU-kottkretsar), sa man funderar just nu pa nasta steg. Det handlar ju trots allt om 160 miljoner korvar per ar.
Dock ska produktionen vara sakrad aret ut, meddelas det fran officiellt hall.
October 8th, 2009 at 6:58 am
“Kottkretsar” – I like that…
October 10th, 2009 at 11:57 pm
Är rätt säker på att kommissionen via jordbruksrådet har givit ständiga kommittén för skogsbrukdirektiv uppdraget att hantera i synnerhet gran- och tallkottar på vederbörligt sätt, inom ramen för förordning 614/2007 och med hänsyn taget till diverse mellanstatliga avtal från perioden 1952-1966 och tillgången på enbär.
Handlade för övrigt en grillad Cervelat tidigare idag av min lokale leverantör. Mycket delikat. Jag förstår Schweizarnas irritation över Bryssels psuedovetenskapliga charkövergrepp.