Mästare man kan och inte kan lita på
Categories: KulturelltFriday, Aug 14, 2009
Jag skulle skrivit nåt om Les Paul (och Mary Ford i “Vaya con Dios“), men det gör jag inte. Det blir Händel i stället. Det är ju jubileum: tvåhundrafemtio år sen han blev med prickarna över a:et, eller nåt sånt.
Martin Kettle skriver idag om Handels plats i det brittiska medvetandet, i folkbildningstraditionen, hans hemvist i de djupa protestantiska dalarna snarare än uppe på de romersk-katolska höjderna. Och Kettle gör mitt i alltihop en intressant iakttagelse: “Det handlar om sanningshalten i [Händels] konst.” Man kan alltid tro på honom, menar Kettle, och fortsätter:
Det är eftertryckligen inte fallet med alla kompositörer, och det sätter Händel i särställning. När Stravinsky eller Wagner talar, till exempel, till och med när de är som mest gnistrande eller som mest överväldigande, så är det alltid en bra idé att räkna matsilvret. Sanningen är aldrig riktigt som dessa mästare avbildar den. Men i Händels närvaro, däremot, som med Beethoven eller med Verdi, behövs inget tvivel. Man kan lita på Händel. Han är musikens store kommunikatör.
Låt oss lämna definitionsaspekten åt sidan för ögonblicket (Kettle vill väl helst styra sanningsbegreppet i riktning mot autenticiteten, och inget fel i det, i och för sig) (och likhetstecknet mellan “kommunikation” och “sanning” är ju rätt diskutabelt) men det är i alla fall en produktiv tanke, som man omedelbart vill överföra till annan konst.
Ta svensk prosa, till exempel. Vem är den store sanningskommunikatören om inte Lars Ahlin? Kan man däremot helt och hållet lita på Stig Dagerman? Mästare är dom båda – det är på sätt och vis poängen med tankeexperimentet – men dom står i mina ögon på var sin sida i ett sånt här sanningstest.
Lyriken sedan… Sheeesh, where to start?
Mästare man inte nödvändigtvis ska tro helt och fullt på. RM Rilke. Wallace Stevens. Bertolt Brecht (too obvious?). Catullus. Evert Taube.
Mästare man kan lita på. Paul Celan (too obvious?). Emily Dickinson. Hölderlin. Martialis. Eva Runefelt. Och Jacques Brel.
(Kommentarsfältet är öppet för vidare förslag)
August 15th, 2009 at 12:12 am
Jag litar mer på Pound än på Eliot.
August 15th, 2009 at 6:48 am
Yes! Absolut, där är paradexemplet (önskar jag hade tänkt på det själv…)
August 16th, 2009 at 12:48 pm
Ett intressant uppslag. Men svårdefinierat. Man får gå på känslan och den leder ju ofta(st) fel. Ett försök: Mendhelson -nej, Brahms-ja. Paul Klee -nej, Pollock-ja, Joyce – nja.
Fast jag kanske ändrar mig.
August 16th, 2009 at 1:30 pm
För att fortsätta med svensk prosa, vad sägs om… Selma Lagerlöf. Klas Östergren. Ekelöf/Lindegren. Ernst Brunner.
Mina bedömningar: JA! Nej. Ja/nej. Nej (men ändå).
August 16th, 2009 at 1:46 pm
Bengt: Joyce är intressant! Jag är inte heller fullt övertygad åt endera hållet.
August 17th, 2009 at 12:51 am
Jag brukar använda mig av “skulle du köpa en begagnad bil av den här mannen/kvinnan”-principen, och då kvalar i princip ingen författare av värde in. Jag kan helt enkelt inte föreställa mig de stora mästarna som bilförare…
August 17th, 2009 at 9:01 am
OM: Jo, absolut, det gör jag! Wallace Stevens kommer ut från försäkringsbolaget med portföljen i näven och sätter sig i sin Buick 1946, med mycket krom bak och fram. Franz Kafka rattar en Messerschmitt, trehjulingen. Lindegren? En rostig Saab.
August 17th, 2009 at 10:20 pm
Björn Ranelid kör en Jaguar med sitt eget namn i stora bokstäver på registreringsskylten. Men jag vet inte om han tänker sälja den.
August 18th, 2009 at 11:16 am
Jag hoppas innerligen att du skojar om Ranelid, men befarar det värsta. Det statuerar nämligen en skriande dubbelvulgaritet: Jaguar OCH egennamn på registreringen… Det är så Essex det vill bli (vad nu motsvarigheten är).
August 18th, 2009 at 12:48 pm
Det finns bildbevis. Här är Ranelid och Jaguaren:
http://sydsvenskan.se/bil/article294391/Ranelid-ager-sin-drombil.html
August 18th, 2009 at 2:11 pm
Håkan, för fan, det var inte snällt gjort… Min konstitution är inte vad den brukade vara. Du måste handskas försiktigt med oss äldre.
(OCH cowboystövlar… Trippelvulgo. Nåt slags rekord?)